Ingen kan vara perfekt. Ingen bör kanske ens, tänk om det vandrade omkring fullständigt helperfekta människoexemplar, det skulle bli vedervärdigt för oss andra. Men det är ju aldrig fel att försöka bli bättre. Så jag ska försöka. Upptäckte än en gång att jag bär på oerhört mycket ångest på grund av att jag känner mig otillräcklig. Inte sann mot mig själv. Inte sann mot andra. Inte helt ärlig. Alldeles för ärlig. Konflikträdd. Konfrontatorisk. Ohälsosam. Avundsjuk. Svartsjuk. Likgiltig. Rädd. Flyktig.Skör. Självisk. Orolig. Ältande. Vårdslös. Stressad. Kvävd.
Det pågår en ständig kamp inuti min hjärna mellan analysen, svaret, impulsen...det tar aldrig slut. Slitningar mellan att intellektualisera problem och faktiskt inte förstå dem.
Känsligare än vad somliga tror. Starkare än vad jag själv tror. Ibland suger det faktiskt bara att vara jag. Så där. Nu har jag brutit ihop. Nu är det bara att komma igen. Vissa trappsteg är kanske större än andra. Men försöker man inte ens lyfta på benet kommer man ju aldrig uppför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar