Status: Kreativ och dygnsvriden
Humör: analytiskt
Lyssnar på: By your side - Sade
Jag har hamnat i ett dilemma.
Mitt emellan två vänner. Egentligen är det ett lyxproblem kanske, även om jag räknar relationsproblem som i allra högsta grad viktíga och allvarliga.
Och varför ska man hela tiden hamna där? I dessa dilemman....fast hela livet är ju ett enda dilemma, ett virrvarr av val. De flesta så enkla att du kan välja i sömnen, vissa lite mer invecklade, med fler faktorer att väga in. Och sedan har vi dessa dilemman - som gör att vi önskar att vi kunde befria oss från förmågan att välja.
De värsta är nog när man måste bestämma sig för om man vill va åskådare eller spelare. Kanske är det mer nobelt att låta parterna själva göra upp. Eller är det bara den feges ståndpunkt? Att inte våga ha en åsikt...ingen egen tanke. Tanken är fri...åsikten är subjektiv och även den är fri. Men vågar du välja att ha en åsikt.
Sekunden du väljer att säga din mening, när tanken blir uttalad förflyttas du automatiskt från läktaren ner på planen, vare sig du vill eller inte.
I min värld är åsikten, tanken, något som visar att man bryr sig. Till och med den som motsäger min egen. Sedan vad man bryr sig om är ju faktiskt en annan femma som kan analyseras. Vår skyldighet som människor är i min mening medvetenheten om vår möjlighet att välja. Vår skyldighet som vänner är dock åsikten. Obekväm eller ej.