Tina + VF Kultur är sant i några dagar. Även om det handlar om att någon måste ta hand om Kulturen snarare än att jag får ta hand om den känner jag mig ändå hedrad. Intervjuade Maria Lundqvist med daller på rösten och hade mest ont i magen. Men fasen vad jag inser att kulturskriveri skulle vara spännande. Pretto, men ändå...
Den här dagen kommer ju sannerligen inte gå till historien som dagen då jag slog alla med häpnad och visade den uppsjö av smickrande och vinnande egenskaper som är signifikanta för just mig.
För det första, jag skulle ut på en liten tur till Långserud. Det slutade uppe på en höjd ute i skogen, jag såg en jävla massa skog och två älgtorn och en skylt "förbjudet att beträda vägen..." Efter EN TIMMES förvirring hittade jag rätt.
Fick iväg cykeln på pumpning. Efter 500 meter var däcket åter tomt, gick för att fylla på igen...hos Solacyklarna...de skakade på huvudet. Inte konstigt när det till och med hördes att luften pyste. Det var ett hålus majorus som de gamla (och mer språkbegåvade) grekerna skulle ha sagt.
Men om ni tror att min världsturné av pinsamhet var avslutad har ni blankt fel. Det inträffade en grav mental kollaps.
Kollega: Aj jävlar, webbfråga. Tina, kom på nån....
Jag är inte den som är den. Det vet ni. Snabbt levererade jag följande pärla:
- "Gillar du min nya wonderbra?"...,
Varför ska förbindelsen mellan min mun och hjärna alltid upphöra vid väl valda tillfällen???? Gah! TINA PERSSON, kan du inte bara göra som pingvinerna i Madagaskar? Just smile and wave, just smile, and wave!!!
Oooooh, jag behöver inte heller leta lägenhet i Uppsala FÖR JAG KOM INTE IN. Men jag älskar mitt liv ändå. :P
1 kommentar:
Haha, det där glömde du visst att nämna? Ditt huvud är bara en enda stor mix av krimreportrar och wonderbras. I môra får du lov att förtälja hur historien sedan utvecklades.
Skicka en kommentar