Stackars Papsen...

åhhh, min lilla Paps har brutit höften. Så jäklar typico. Familjen Perssons klumpighet är helt otrolig, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.





...känns sådär i allafall.

Bruno Wintzell

Jag älskar min Christo för han är en av få som man kan sitta å kolla på Bruno Wintzell sjunger nationalsången med. Eller Bruno Wintzell kör bil på fyllan. Eller Björn Skifs glömmer texten, (röppni fälls..örr ur i knön, och gniblisaa....vilken improvisation) Eller Björn Gustavsson sjunger till Carina Berg. Nu kan jag kolla på det här med vem som helst egentligen men det är få som faktiskt tycker det är det roligaste som finns. Vi slappade med indisk takeaway och tv igår. Och sen höll jag på att skratta ihjäl. Wicked!

Konichiwa, bitches!

Hello! I'm back. Erkänn, det är fucking boring utan mig. Och jag har det fucking boring utan er sådeså. Veckan som gick var ju smått fantastisk - Fry o Freddy födde en litten tjej och Sid Lyon kikade också ut! Kära Magnus, du kommer bli en bra far Älskade Daniel Day Lewis vann sin efterlängtade Oscar, och jag har gått ner i vikt...bara det är ju en succé utan dess like

I Drammen har jag tampats med Njur/Endokrin/Gastro/Hjärt och Lung-patienter. Gula av leversvikt, respiratorer som lagt av, Kol-patienter med panik och tanter som bajsar blod. Ett HAV och en ensam matros (nåja...):) Men jag stod pall i både storm och kuling....om man vill överdriva. Ja, det var jobbigt, ja, jag var även lite rädd och ja, jag hade verkligen inte full koll på läget. Men det var det ingen som hade. Och på köpet fick jag vanka uppför en jävla skidbacke efter varje arbetspass. Men tack vare detta kommer en skön semsterresa lite närmre..sa nån Australien...eller Tonga-öarna...eller kanske Nya Zeeland..eller Costa rica. Tänkte väl det.

Standing in the way of control

It's time för ångestresa igen. Men det är samtidigt spännande...ett litet äventyr. Jag har packat min lilla väska och far till Drammen idag. En mysig liten by 3,5 timmar härifrån. Mobilen är laddad med najs musik och "Valley of the Dolls" och "I hope they serve better beer in hell" får bli veckans läsning.Dags att damma av kunskaperna om njure och endokrin. När man står där på expeditionen och alla stirrar på en känner man sig inte så jäkla stor. Men jag är ju bäst, eller hur mina vänner? :)


ps. the Gossip måste va rockens eau de vie!

Wedding Daze

Två filmer på raken! Helt frikking unbelievable...

Två filmer med Belle and Sebastian i sitt soundtrack. Då slår det inte fel.
Så för alla suckers för feel good-movies: se Wedding Daze med supersköna Isla Fisher och Jason Biggs. Även om storyn är otroligt overklig så gör deras kemi mellan varandra att det ändå blir trovärdigt, kanske med vilja....men Du kan bara älska den, SUPERMYCKET! Se den, NU muchacho!

De lyckliga tu

Erika hjärta Carl

So Fucking Special

Förra veckans vibbar gick i negativismens tecken MEN jag avslutade veckan med stil: * Bröllop i Filippatown, Erika och Calle bytte weddingbands. Stiligt värre med säckpipor, kyrkokör, fyrverkerier och en heltokig bröllopsvals.

* min första lektion i Ragga/Dancehall
* en härlig salsakväll där Comboio lirade pantsen av oss dödliga och sedan kryddade vi slutet av lördagkvällen med ett litet, litet besök på Koriander. Najs sörni.

* Och till sist you folks, Juno!!! Rock n roll in my soul va bra! Och till en asgrym film följer en asgrymt soundtrack - Belle and Sebastian bland annat! Word!

Happy Valentine...

..you Son's of bitches ...:)

Jag känner inte kärleken idag så jag gör en antilista på saker som gör mig pissed!

1) Försäkringskassan, jag lovar, det finns inget mer tungrott och byråkratiskt. Jä'vla skitidioter. Jag ska ha en jävla blankettjävel. Inte genomgå nån hjärnkirurgi. Det är en BLANKETT. Förihelvete.

2) Surtanterna. Fy fan för surtanter. Och surtanter gör mig till en ärke-surtant så cirkeln är motherfucking sluten. Skiiiiiiiiiiiiiiiit.

3) Mitt konto. Det är ingen upplyftande läsning på kontoutdraget. Det här är skit. Jag funkar inte som luspank. Det är inte min grej.

4) Försäkringskassan, igen. Fy fan. Jävla superidioter.

5) Städning. Det finns ingen hejd på eländet och förfallet som inträffar i mitt hem, typ varje vecka. Det här med ordning är INTE min grej. Men inte städning heller.

6) Bokningen på tvättstugan. Det börjar sina i troslådan typ snart och då kan jag ju inte gå och köpa nya som jag brukar eftersom jag INTE HAR NÅGRA PENGAR

7) Alla hjärt-saker på Alla hjärtans dag. Det är en Styggelse utan dess like. Folk utan smak borde skjutas.

Mitt blödande schlagerhjärta

Schlager, jag erkänner. Jag älskar egentligen schlager, eller tja, att man tävlar i musik som ju alla klatschiga klyschor gör påståenden om att man inte kan men ändå så år efter år görs det ändå...helt fantastiskt. Men i år kan jag berätta att det Engströmska hjärtat inte bultar någe hårt alls, för att citera Lina B, det var typ noll bra. NOLL! Christer Sjögrens El viva España-pastisch! Jag föredrar att dö en långsam, långsam död genom kvävning. Amy Diamonds låt kommer jag inte ens ihåg men ett stort plus i kanten för att hon såg ut som 15 år, utan sexiga moves eller urringad babydollklänning. Det enda som var se-bart (!?) var givetvis darling Björn Gustavsson som är gränslöst rolig.

Tajna tar en flygtur

Fuck it! Nu har jag ramlat igen. hahaha tänker ni. jajaja tänker jag. otur för andra, vardag för mig (en omjustering av Nicos devis: fint för dig, vardag för mig...). And sure, det är så det är.
Några klargöranden;
* Ja, det stämmer att jag var så puckad att jag cyklade över järnvägsspåren (inte rälsen alltså, nu är ni puckade om ni tänker så...) bakom Löfbergsskrapan, men det var inte halt eller nåt.
* Uppgifter hävdar att undertecknad gjorde en liten luftfärd innan tidigare nämnde slog i backen med en rejäl duns med cykelskraltet halvt över sig...
* jag var totalt helt och hållet nykter.
* jag TOK-LJÖG när jag sa att jag var okej (till de förbipasserande alltså)
* jag grinade av SMÄRTA, inget annat :)
* min vespaväska dämpade fallet och förvärrade fallet på samma gång

SKADOR: främst vänster arm; skrapsår i handflatan, blåmärke på underarmen, sträckning i överarmen samt axeln. Lite blåslagen på vä underben samt hö höft och lår och över bröstet. Det låter precis lika illa som det är... Men allas eran älskling, la Carrie-Tajna överlever! Armen, ja, den tjänar tillfälligt som del i en nykomponerad robotdans som återfinns på ett uteställe nära dig!

Kuriosa: de tre ciderflaskorna som fanns i vespaväskan klarade sig mirakulöst utan några som helst skråmor, även chipspåsen som hängde på styret undkom allvarligare skador.

Dr Magnus Ehrsson utförde, något på kanelen, en präktigt OVETENSKAPLIG undersökning, ordinerade helt sonika en drink som smärtlindring och en omotiverad PR-undersökning (som undertecknad gladeligen gav blanka fan i). Dessutom kan tilläggas att den omilda hanteringen av den skadades vänstra arm gjorde mer skada än nytta och Värmlands klantiga vårdtagare kan skatta sig lyckliga att herr doktorn ej valt ortopedi som specialisering.

Peace sells...but who's buying?

Stockholm, Megadeth med Christo,Fredrik och Elisabeth

Hilary - don't dry your eye

I Aftonbladet (denna härliga källa för information)antyds att hon vinner tack vare krokodiltårar. Kanske ett strategiskt drag...eller kanske ett tecken på att hon är känslomässigt berörd som VILKEN ANNAN MÄNNISKA SOM HELST. Snacka om djuplodande journalistik. Visst, när våra politiker står framför oss som människor av kött och blod tilltalar det många. Vi får en känsla av igenkännande och närhet. De hamnar på vår nivå. Men herregud, låt damen gråta. Snacka om att nedvärdera hela hennes akademiska och politiska karriär.

Obama har helt klart min fulla beundran, kanske är han bäst lämpad. Det verkar ju inte finnas ett fel på karln. Samtidigt så kan jag inte låta bli att beundra Hilary...nästan 40 års träget arbete i ett land där flickorna fortfarande drömmer om ett liv som passiva hemmafruar. Det måste respekteras. So let the Lady cry! För vinner hon, gör hon ändå det tack vare sina ansträngningar, nothing else!

This is how WE do it

//Middag hos Tk//Buss från Färjestad//Nya Blå//Koriander//