Ge mig en skæmskudde

Alltså jag skrev værldens pinligaste mail till pojken i mitt hjærta. Men nu skæms jag øver att jag aldrig kan va coooool och avslappnad och en sån dær tjej. Ni vet, en sån DÆR tjej. Som inte skriver tretusen ord av blajj och lulllull och gull. Pluttigt och søtt men ændå gnælligt och potentiellt jobbigt. Vad hænde med supersexig, sjælvstændig och smart? Någon glømde visst att infoga den komponenten!!!! (Jag vet, Bridget skickade fåniga sms till Mark Darcy!! Och det gick ju bra...fast det var ju på film!)

Just en sån dag är det idag.

You can't stay under my umbrella-ella-ella-ey-ey ...

Den senaste tidens sol i sinne har varit lite på den labila sidan. Oförutsägbara moln har ramlat över min himmel, även om jag skulle tröttna på att ha en molnfri, solfyllda Maldivernahimmel över mig hela tiden behöver det ju för fan inte regna uppifrån, nerifrån, från sidan och överalltifrån. Men det går att låtsas som att det regnar i den utsträckningen, och det driver mig till vansinne. Främst för att jag ogillar väta. Förutom i duschar och hav. Men när det tränger in i strumpor, i nacken, pannan och till och med in på låren, då är det för mycket. Även om jag inhandlade en superdyr regnoutfit och borde stå pall gör jag faktiskt inte det. Så även om det är en oskyldig Gene Kellyimitation är det inte särskilt uppskattat.

I'm not the man they think I am at home, Oh no no no I'm a rocket man

Det görs inte längre låtar som Rocket man, Life on Mars, Who wants to live forever eller Born to run. Storslagna, fantastiska. Inte heller är kärlekshistorierna i modern tid lika häpnadsväckande. Det är en grådassig mellanmjölkig sörja, snöväder, töväder...slöhet och likriktning. Vi hånar romantiken men innerst inne finns den där. Längtan efter att faktiskt tappa andan.



Ja, jag vet. Jag är en hycklare.

How low can you go?

Nær man jobbar natt och ær norr om polcirkeln ær sannolikheten att få se dagsljus noll gånger noll. Iallafall om man ær sugen på att sova efter man kommit hem, och det ær ju jag. Så nær jag vaknade i mørkret fick jag sætta mig i den nednøtta soffan och førdriva tiden.
Kækade skorpor med marmelad, førfærades øver hur vinden gav fønsterrutan en omgång samtidigt som jag tittade på (håll i er) SVAMPBOB FYRKANTSBYXA! Herregud, det mest syrapsykotiska hallucinationsprogrammet någonsin skapats før barn sedan Professor Baltazar och Dr Snuggles. Det måste ju va hemskt roligt att gøra barnprogram, eller så ær det så himla tråkigt att skaparna måste gå loss på drogerna. Jag vet inte. Jag satt iaf førundrat och såg på nær den dær konstiga figuren skulle læra sig att knyta en knut. Sedan fick jag nog och gick och lade mig istællet. Det ær alldeles før kallt i mitt rum men lyckligtvis finns ett extratæcke, fast det luktar curry. I mitt hav av sængklæder ær det lætt att børja længta efter sællskap. Det ær ju ændå lite mysigt, som en koja fast ændå inte. Kanske någon som kan se till att jag inte blir omkullblåst eller står på næsan i backen i Rensåsparken. Dær ær det snorhalt och det dær med sandning ær fortfarande en nymodighet hær i oljelandet. Men Hellner vann iaf øver Northug i dagens skidåkning och Kalla kom føre Jacobsen. Jihooooooo!

That's not my name

Om årets första dag ger en representativ bild av hur resten av året kommer att bli måste jag gilla det. Trots allt.
Explosioner och champagne. En stulen puss vid tolvslaget. Vi dansade the Safety dance, födelsedagsbarnet och alla fina vänner.
Fick en lektion i hur förvirrande sms kan vara. En utbytt vokal kan innebära stor skillnad i sig och om trio byts mot trekant är marginalerna för feltolkning oerhört grova.
Har haft en halvdygnssession med min egen humorprinsessa som kan imitera det här:


Desssutom innehöll dagen Solsidanmaraton, Batman, solpromenix, bakispizza och en kaffefrukost. Toppen är ordet jag eftersöker. 2011 kommer bli FENOMENALT!

Practice doesn't always make perfect

Så kom juldagen. Den kommer ju alltid. Och den upprepar sig alltid till innehåll. Den obligatoriska vakna med sura uppstötningar, svullen buk och förstoppningskänsla som troligtvis inte kommer släppa förrän midsommarstången ska kläs. Att nästan alltid knockas av mängderna rester som sprutar ur det överfyllda kylskåpet och morsans ojande "Huuuuuuur ska vi bli av med all dänna maaaaaten, ta litt te nu, nu måst ni äääääät, annars måst vi släääääääng...nä jag ska int ha mer, jag är så tjock så jag bord höll igänn....". Sedan lutfiskmiddag. Det godaste på hela julen. Sedan hetsblåsande av hår, sminkning med syrran i varsin badrumsspegel med sjukt dålig belysning så vi ser ut som värsta sortens trannys när vi är klara. Val av outfit. Hur man än vänder och vrider på det måste man se snygg ut inför alla som nobbat en, alla som man hånglat med, varit tillsammans med eller gått i samma klass med...okej inför alla. Liiiiiite smalare, ung som en snärta och sexig som aldrig förr. Hur nu detta ska gå till har jag ännu inte kommit underfund med men jag tar patent så fort jag gör.

Anywho, superrolig förfest, Rhythm is a dancer, dålig whiskey och så plötsligt är det dags för vallfärden. Fast Mecka är ju en av stadens två dansställen, ett schletet hotell som aldrig någonsin lär sig av sina misstag och får upplopp i kön där ett flickebarn närapå blev ihjältrampad av inavelspacket som absolut inte fattat att dörren inte blir större bara för att kön blir det, har anställt vakter som troligtvis inte ens får köra mopedbil och dessutom tvingar gästerna att lyssna på ett coverband från Säffle som av någon anledning tyckte att det var en god idé att bränna av hela Coverbandshandboken 1.0. Det var bara att bocka av Summer of 69, Enter Sandman och 2-4-6-8- Motorway. Ja, Selmahotellet i Sunne Ladies and gentlemen. Man kan bli idiotförklarad för mindre, fast jag borde också bli det eftersom jag återkommer år efter år och tydligen är en oförbätterlig idiot även jag. för att toppa en av de största skitkvällarna under 2010 kom jag dessutom hem till en tvättstuga som beslutat sig för att kissa ner sig fruktansvärt. 240 liter vattenberedare med hål är likamed torka torka torka, Lambifåret hade behövts så hade vi kunnat rulla jäveln fram och tillbaka över golvet.

Men skam den som ger sig, jag tänker från och med nu bli klokare. Nästa jul tänker jag ha en pojkvän som jag ska dra med till en paradisö i Söderhavet. Sugen på en söt, självständigt men kanske aningens bitter snart 30-årig Värmlandstös - give me a ring!

Why does birds suddenly appear

...everytime you are near.

Ett rum av fina människor, det finns inga pengar i världen som skulle kunna överträffa det.
Jellyshots, bugglektioner och Prince and the new power generation.
Att sedan dessutom vakna perfekt och hela lägenheten är städad av några nattgäster. Då är man präktigt nöjd, trots att Safri duo, en bläckblåsorkester och åtta boxare bosatt sig i huvudet.

ps. Ja, det är jag.

Blushing!

Ps. Det går lite lættare att jobba nær någon kallar en søt øver facebookchatten. Just sayin'!

Jag - en dørrmatta?

Jag har ægnat mig åt att rensa min mobil från gamla meddelanden. Mottaget-korgen svæmmade øver - av små bevis av att jag ær en relationsmæssig dørrmatta.

Hela tiden, tankarna på någon kille, oftast en idiot. Gillar han mig? Ska jag ringa eller vænta? Varfør ringer han inte? Varfør gillar han mig inte? Borde vi inte vara tillsammans? Hur ska jag gøra før att få honom? La-Di-fucking-da! Hela tiden på, alltid på jakt efter the one. Vem nu det kan tænkas vara. Men jag har trøttnat. På mig sjælv alltså. Jag kan inte bli 30 och vara som en sån dær halmstråshistoria med texten "Oh no not you again...". Men hur ska man lyckas vænja sig av med något man sysslat med i mer æn hælften av sitt liv? Terapi? Bøner? Motion? Tai-Chi? Exorcism? Celibat...(gud førbjude...) Jag behøver troligtvis tillverka en cocktailklænning i pansar før att stå emot och inte førvandlas till i stort sett menløs. Men det kanske ær vært det om det førmår en att sæga Nej på frågan som stælls 02.47. Eller om det får en att inte ændra planer och gøra folk besvikna. Eller kan få en att strunta i det dær hånglet som bara kommer leda till något dumt. Och viktigast av allt, om det påminner en om att det inte ær att nøja sig nær man går ut med tjejerna før att dansa, drinka och hærja. Prioriteringsordningen ska ændras infør 2011.

Triss-Tina

Just nu skulle man kunna säga att jag är en vandrande triss-reklam. Plötsligt händer det...singellivet visar sig från sin bästa, roligaste sida. Precis när man ska lämna landet och gå i ensamhetsexil i Norges nordligaste delar. Jag vet inte om det är ironiskt eller om det finns ett samband.

Blue days, black nights

När jag lyssnar på den här låten blir jag typ...förtjust. Eller blir och blir, jag kanske är.

Lena PH är en lögnerska.

I'll tell you that.
"Det gör ont en stund på natten men inget på dan". Det kunde inte bli mer fel, skitkärring.

Hallå där helgen

Jag säger bara: romantisk komedi. Efter helgen har jag ett färdigt manus. Eller tja, slutet är inte klart. Men det kan jag fila på i höst.

Dejta eller dumpa pt 2

Jag fick en fin liten bok av Lina och Pia. Dejta eller dumpa heter den och funkar som en intressant liten fingervisning för velpottor som inte riktigt kan skilja briljanterna från kol. För egentligen kanske det inte är så svårt att veta, men att ha en snabbguide som skriker ut det som borde vara uppenbart är bättre. Så boken, vad säger du?

Maggropen

Messages (1). Mina axlar höjs. Det känns i maggropen. Håller andan, några sekunder bara. Nähej. Okej....konsthallen har 900 medlemmar, det är Rob Coffinshaker på Båten eller något annat. Kan till och med vara trevligt. Men det är ändå fel. Så nähej.

Ibland är det skönt att bli besviken eftersom det är så talande att man just blir det. Här sitter jag, en jävla fredag och det är kallt och blåsigt och jag är yr-i-bollen-bakis och jag småler för mig själv.

Oink oink, mansgrisjävel

Det är väl lika bra att erkänna, hur störande det än är. Jag har ramlat av vagnen. Några fina ord, och så är jag åter redo för ett kamikazefall med fejjan rakt i asfalten. Men den här gången tror jag att det var värt det.
För det känns inte riktigt lika surt den här gången. Kanske för att jag ägnade morgonen åt att vräka ur mig sanningens ord. Vad sägs om att högt och ljudligt skälla ut karln i fråga för att han inte röstat i ett enda val? (Det är en demokratisk rättighet som andra kämpar och DÖR för att få, och det pissar du på!!!) Han var i chock över att jag tänkt rösta på Fi och gillar Gudrun. Jag vrålade tillbaka varför han inte hade kunnat upplysa mig om att han var en mansgris innan jag ramlat dit. Det sista jag sade innan jag gick var: Hoppas din farsa vinner golfen. Insåg sedan att de troligtvis spelade i lag, men skit samma. En osnuten mansgris med jävligt osunda värderingar klarar jag mig alldeles utmärkt utan.

Adrenalinet.

Jag stampade på något under helgen, misstänker att det var min stolthet och den lilla hög av småbitar som mitt hjärta så högst olägligt trasades sönder till. Men precis som söndagen tillbringades i ömsom förtvivlan, ömsom ilska kom måndagen som en befrielse. Jag hatar inte måndagar. Det nya fräscha bladet, efter att helgens sunkighet duschats bort kan jag låta förändringens vindar blåsa mig torr. Allt som rasat ihop byggs upp, troligtvis kommer dock varje söndag denna sommar tillbringas i sällskap av spillrorna av mig själv...så jag får se till att använda resten av veckan till att försöka limma ihop fundamentet lite hårdare. Epoxy.

Trots oroliga, mardrömsfyllda, varmklibbiga nätter kom energin åter. Skrivadrenalin, inspiration, en sommar vid mina fötter. Uppfylld av tanken att det kommer bli bättre cyklade jag hem. En nonchalant nick och ett lyft lillfinger. Och det är faktiskt det enda som jag i fortsättningen kommer ge dig. Fingret alltså.

A second hand emotion

Nu får det vara slut på dumheterna. Jag är inte den första personen i världen som fått hjärtat krossat. Jag är inte heller den sista. Jag kommer troligtvis uppleva hjärtesorg fler gånger. Men nu räcker det.

Underdog (Save me)

Jag borde vara glad att jag äntligen lyckats få in några av råden från Alla får ligga i mitt pansartjocka huvud. Att jag fick göra ogenomtänkta saker och tillåta mig förlora kontrollen.

Men söndag, klockan 21.28, sitter Misantropen där. I mitt förvirrade förälskelsetillstånd åt höger och vänster antar jag att förträngningsmekanismen inte riktigt fungerat ändå. Bara substitut. Så kysser han min kind och rör vid mitt hår och säger att jag är söt, trots att jag ser lite ut som en kärring i mina glasögon. Charmant, och självklart är jag på noll igen.