Adios Amigos

Vad ska jag säga? Miljöombyte är verkligen min grej men jag ägnar mig alldeles för lite åt det. MEN imorn ska jag ta mig till Stockholm för att se Julian Casablancas. År av väntan är över. Har jag tur vill han dumpa sin lyxiga, vackra fru och bli ihop med en halvrultig, klantig men ändå lite charmig värmländska. Jag gör ju goda varma mackor! Chansen att det händer är dock quite slim så jag gläds istället helhjärtat åt att återse de här vackra donnorna. Systrarna Lundberg. Men inte nog med det. Jag kommer ju återse ännu fler godingar och om det är nån som inte jag snackat med men som vill umgås. Hey, don't hesitate. Hör av dig! Jag är där, jag är helt öppen för vilda äventyr alla tider på dygnet. När jag inte sover då. Eller äter. Eller har något planerat. Eller är i trafiken. Men annars så!

Sweet Thing

Wolf Like Me

Om andra är ulvar i fårakläder kan även jag vara det.

Tina vs Äckel 1-0

Det här är högst oviktigt, men det gjorde inte min dag. 06.14, nästan klar med nattpasset. Tappar en tuss på golvet vid en patient och så när jag tittar på den ser den konstig ut, liksom o-torr...ja, blöt skulle man kunna säga. Stirrar ner på mina egna fötter...inser att jag mest största sannolikhet inte står i en pöl äppeljuice. Uack! I'm going shoeshopping, I tell you that!

Men VAD står det egentligen?

Det här är humor på riktigt, enligt Pias och min vetenskapliga undersökning räcker den till exakt 53 minuters oavbrutet gapflabb.

Ett samlat verk.

Roligt är ibland bara sorgligt.
http://www.samladeverk.blogspot.com/.

Öj.

Man kanske inte ska sätta på sig klänningen bakomfram heller....

Have you met Miss Jones?

Har VF:at idag. Slängde mina manus och stängde av datorn. Insåg misstaget och tänkte, lat som jag är, att jag gott kan plocka upp dem från containern de ligger i. I vanliga fall är den överfull så det är inget problem att plocka. Men i dag kom undantaget - jepp, knappt fylld botten ens...och det är en sån där nätcontainer som jag iallafall inte har IQ nog att öppna. Så jag försökte mig på ofelbara klättra och luta. A VERY BAD MOVE!

Höll på att ramla framstupa ner...och då hade jag aldrig kommit upp tillbaka.
Bridget - Tina = 1 - 0.
Och det kommer bara bli värre...

Du får hela jävla jag.

Jag vet, man ska inte förhasta sig. Men just nu känns saker väldigt väldigt bra, trots att det inte är någonting. Men innan man vet är det ganska spännande. Verkligheten må vara grå och trist men just nu tillåter jag mig vara en drömmare.

Eyes on the prize baby!

Jag vaknade med ögonen på New York, dvs med huvudet i fotändan. Kroppen har blivit stelopererad under natten. Någon har stoppat sandpapper i min mun. Och så bor det en bosnisk trumslagarorkester i skallen. Dessutom står det ett förfall i min spegel. Hon vill liksom inte försvinna. Ovärt.

Something's falling off...

Jag har fått en Personlig Tränare, Katrin, kära Baby K. Denna fina människa har gjort ett tappert försök att få igång den Perssonska skrothögen, denna lousy excuse of a body ska bli något så när respektabel fram till Bitch 2010. Seriöst, manliga übermän hade sprungit från uppdraget skrikande som småtjejer, rivandes hud och hår från sina tränade kroppar...men inte kära Katrin.

För att hålla fanan högt gjordes ändå ansträngningar, idag släpade jag, (ja, jag släpade) min trötta, förvridna kropp till gymmet. För ett pump-pass. Trots värk i armhålor, axlar och rygg och rumpa...varför utsätta mig för detta frågar sig vän av ordning? Jag är lika frågande. För ikväll ska vi ju va vackra, sköna varelser som blandar färggranna drinkar och blir salongs och trivsamma. Nu kommer scenariot bli aningens annorlunda. Främst för att jag:

• inte kommer att kunna gå - således - med Sällskapsresantema - jag får bli Berra i rullstol.


• inte kommer att kunna lyfta drinken från bord till läpp. Således får mina kära vänner skedmata mig


• inte kommer att få bort den röda ansiktsfärgen...dels på grund av träningen men dels för drinknamnen. För tydligen ska drinkar heta sådant som "Suck my cherry" och "Kneel and please" och annat ÄCKLIGT! Således ska Pia få daska in mitt ansikte med avokado för att jämna ut färgen.
  
• inte kommer att släppa det faktum att kroppsdelar slutligen ramlar av, och som det känns nu ligger brösten risigast till. Och det är sannerligen ovärt. Jag ber om ursäkt för alla mina hårda utlåtande. Jag vill inte förlora er när allt kommer till kritan. Således - med de här förutsättningarna kan inte kvällen sluta med annat än succé!
• 

Just det, här är ett av brösten. Snart är de ett minne blott och jag vill ta tillfället i akt att tacka för allt. Ni kommer vara saknade varje gång jag klär mig i fodraldress eller ska skaka loss på afrikanska dansen.

Men ändå lite värme...

just det. Jag är varm i hjärtat iallafall. Och det känns jävligt najs. Nu ska vi inte förhasta oss (Läs planera att möta föräldrarna, syskon och vänner och tillkännage förlovning) eller börja noja (Läs blir paranoid och tänka att det är väninnan han är ute efter eller att han vill låna pengar). Nej, lugnt och sansat. Och for the love of God, inte göra fejsbooktester typ "Får du ligga i helgen" "Vad heter the man in your dreams", "Matchar era stjärntecken" och "Vilket datum kommer du gifta dig".

Ska vi ta det här med vädret eller?

Jag vet inte hur mycket tid och energi som jag slösar på vädertankar. Idiotbilister som plöjer förbi och skvätter ner hela mig med slaskigt illaluktande bajsvatten. Hur kylan tränger genom märgen när man försöker cykla hem från krogen och sen måste man kliva av cykelhärket när växlarna börjar hacka och man inte riktigt vågar trampa uppför Nöjesfabrikenbacken där det för det första är halt och för det andra är totalt SPRINKLAT med glas. Och sist men inte minst att borsta bort snölagret som hunnit borra in sig i jackan efter tre minuter utomhus. Men ändå, det som stör mig MER är att folk, som jag väderbloggar och fejsbookar och twittrar om eländet. Det blir ju inte direkt bättre. Josåatte...dagens bitterfittinlägg. All yours, vassego!

Jag har många svaga sidor.

I dag ägnade jag ganska exakt 15 minuter åt ett spel som heter "Spark ett får". Så jag sparkade ett får. Och det for till slut iväg över 500 meter. Och jag blev stolt. Ville ringa en vän. Fira liksom. Sedan insåg jag det sorgliga i att jag har tagit en höst lite småledigt för att finna mig själv...och så sitter jag med facebook...och sparkar får. Life moves in mysterious ways.

22- 02.

"Hang on to yourself" och "Oh! You pretty things". Och ja, de är givetvis döpta efter Bowie-låtar. Jag tyckte att det passade.

To Beer or to Bear

Det här trodde ni aldrig men jag börjar att bli redo. För även om han spelar Eels och Shins, stoppar om mig och låter mig ligga på armen hela natten så har han ju valt att inte välja mig. Det har tagit sjukt lång tid att dra bort det här plåstret. Men egentligen, vem fan mer än Depeche tycker att tystnad kan avnjutas?

Jamen jaaaaa, okej då.

Några små tips kan man väl bjuda på så här en måndag.

1) Om du ska värma magen med varm tekopp: Se till att den inte är döööövarm, och håll den lodrät. Annars rinner det ner te i trosorna. Samma princip med lodrät vinkel på mugg gäller när du ligger ner och försöker dricka. Vågrät vinkel = te som rinner ner för halsen rakt ner i urringning.
2) Om du ska sopsortera: matavfall i papperspåse kan leda till att påsen blir uppblött och därmed mjukar upp påsen allt eftersom. När det händer kan den gå sönder, går den sönder har du matavfall över hela golvet...
3) Om du har något som liknar mensvärk - du borde kanske överväga möjligheten att det faktiskt kan vara mensvärk, istället för att börja noja över konstiga bakfylletecken och diverse sjukdomstillstånd såsom ileus och blindtarmsinflammation.
4) Om du är överjävligt sugen på cornflakes med mjölk bör du ändå avstå - iallafall om du är laktosintolerant och riskerar att få jätteont i magen.
5) Om du ska jonglera - det kan vara en fördel om platsen är dels rymlig och dels ganska så fri från diverse pinaler såsom lampor, bord, fåtöljer, glasföremål...

Tik Tok

Herrklubben har brett ut sig allt för länge som självutnämnda gastronomer. Vi beslöt oss för att visa var skåpet ska stå. Mat-Tina kom på besök, tog köket i besittning. Jag och mina favvobrudar TK och Maraja fick en helkväll. Och ärligt talat, nu är det nog vi som är mat-Eliten på 34:an... Egentligen borde jag inte meny-droppa eftersom det här inte är en matblogg

...men Thomas, om du av en händelse läser det här: Fördrink: Casanova och innehåller bland annat Grand Marnier //Förrätt: Jalapeñokryddad trattkantarellsoppa med Västerbottenkakor.. Dracks med en argentinsk chardonnay // Huvudrätt: Chevregratinerade kalvfärsbiffar med whiskeysås och sparrispotatis-jordärtkockspuré. Dracks med ett Malbecvin. Efterrätt: Chokladbakelse med mangosorbet och mockagrädde och en sherry till.

Två musketörer trotsade regnet och mötte Lina på Koriander, som numer går under det smått fåniga namnet "Kryddan". Där fick jag en gratisdrink av Mackan innan han gjorde en dramatisk hjältemanöver och hoppade över bardisken för att avstyra rummel och rabalder. Fantastiskt!

What do I know? I know your name

Jag tror klockan var närmare sju när jag somnade. Rödvinstung. Men vafan, det är söndag. Man skulle kunna vara cynisk och rädd för att träffa nya människor men jag går på magkänsla. Vilket innebär att man struntar i det och kör på. Tror det funkar. Nattens sista timmar pratades bort. Om livet, Family Guy and everything in between. Fick umgås med en jättetrevlig människa. Ibland är det bara så enkelt.

Så himla lustigt, min tavla, den ska utbytas. Den kunde ha blivit såld men jag kunde inte förmå mig. Så jag ska få ett fotografi. Vilket grej.

Empire state of mind

Avsked är mer eller mindre svåra. Att säga hejdå till den här fina människan var oerhört jobbigt. Men just nu är han ute på ett stort äventyr och lyckligtvis är han är inte borta föralltid. Så jag ser fram emot Lucia. Då kommer han hem och gör han som han bör styr han kosan mot Värmland och rivningen av Tomtebo.
....det är faktiskt bara en månad kvar ju. Så skärp dig, mannen! Hemlängtan is a nasty bitch!

Tweet tweet.

Jag har alltid varit teknologiskt handikappad. Lite för snusförnuftig för att förstå varför jag egentligen skulle behöva lägga tid på twitter. Så jag lägger ner. Abdikerar för de unga, fräscha och förstående. Jag veeeet. Everyone is doing it. Men jag är nog inte intressant nog för 140 tecken 140 gånger om dagen.

Just nu lyssnar jag på 50-talscovers med the Misfits, Jerry Only sjunger...det var väl ingen annan som ville.
Typ senare: Fika med Lina?
Ännu senare: Hockey och häng på Tables
Imorn: VF
Och sen då? Gourmetkockarnas sammankomst på lördag. Känns stabilt.

Dance little Liar

Sterotyper är ett ganska lustigt kapitel...Svenskar ska vara ganska tysta och tillbakadragna, kvinnor gillar tydligen att läsa Marian Keyes-böcker och ogillar chips, asiater kan allt om kampsport och data. Och så svarta - ja de har rytmen i blodet...Ni börjar förstå att jag har aningens identifikationsproblem i sammanhanget men tillåt mig demonstrera:

Nationalitet: Svensk. Kön: Kvinna. Ursprungsvärldsdel: Asien. Hudfärg: Svart.

Ikväll kom det absoluta beviset för att jag är en åsna som bara är målad som en zebra.
Dansen. För vad ni än tror, rytmen alltså, I ain't got it! Jag gick på ett danspass på gymet. Det brukar gå okej men idag var det något som var annorlunda. Vad kan det vara? Självinsikt tror jag det heter. Jag är inte down with my roots. Jag är lika "gangsta" som Cajsa Stina.....och faktiskt, trots de stereotypa föreställningarna, I danced like a white girl. Som en blandning mellan Peter Griffin och Mr Bean om jag ska vara lite mer specifik. Så, identitetskrisen är total.

Kära Tomten.

Om det var dags att göra en önskelista nu skulle den se ut så här:

1) En lövblås. Jag krälar i stoftet, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för alla hårda ord. Efter att jag krattat vad som inte ens är en imponerande mängd löv idag inser jag att I want you, I need you.
2) Ett städ. Ett kraftigt sådant. Det ska jag använda nästa gång min kära granne tänker snooza i en timme FÖR JAG VAKNAR AV DET DÄR JÄVLA LJUDET.
3) Ett solarium. Ni läste rätt. Min syster hävdar att jag i vintertid antar en grå-grön färg och jag måste faktiskt hålla med henne. Det ser liksom inte friskt ut. Och eftersom det handlar om att keeping-up appearence så får jag väl snygga till mig lite.

The Best one yet

Vi firade sen Halloween. Jag var Bunny the Vampire Slayer och det var en mindre succé att ta med två kilo morötter till festen. Hade ihjäl några vampyrer innan jag blev inlagd i ett städskåp och hade sönder både hyllplan och min sär-axel. Men det var kul. Gjorde en empirisk utvärdering av tidigare nämnda fejsbooktest. Måste undersöka validitet och reliabilitet vidare...men so far, tja, jag vet inte.

Tills min kamera är åter har jag passat på att sno en bild från Erik. När jag ser på den måste jag ju erkänna att det är dags att sluta titta på Biggest Loser med en middag bestående av mozzarellaost med parmesan ovanpå.... Borde ha sparat mina morötter istället....

Men Robin är söt i kaninöronen, må jag säga. The first non blonde bunny!

Ooooh, en måndaglista kan ni få.

1) Fishbone - Skankin' to the beat

2) MC5 - Gotta keep movin'

3) The Dickies - You drive me ape

4) Black Flag - Rise above

5) The Datsuns - MF from hell

6) Von Bondies - C'Mon C'Mon

7) the Rapture - Whoo! Alright Yeah Uh Huh

8) Ratatat - Wildcat

9) Shy Child - Drop the Phone

Jag är Lexie Grey

Ett sista ord. Därefter tog det inte många minuter förrän livet sakta försvann från kroppen. Ett avsked i stillhet med vi stod tysta bredvid. Till slut återstod ingenting annat än att låta vägs ände vara nådd. Ett sista suckande andetag och den hjärtskärande gråten tog över. Häromdagen hånade jag Lexie Grey, en tv-karaktär som tar till lipen lite för ofta, men så insåg jag att man inte alltid behöver vara stram och kontrollerad. Känslorna kan få ta över, ibland. Så jag lät några stilla tårar falla men kände även ett sting av lättnad över att saknaden ännu inte är min.

I know the feeling!

"Janey Osbourne. Talking to her is like swimming in a sea and being stung repeatedly by an enormous jellyfish."

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...

Men det gör inget, VF gör det åt mig. Bye bye sömnproblem. När alarmet hotar klockan 06.30, ja ni läste rätt och ja jag går upp extra tidigt inte bara för att tvaga mig utan för att sminka mig OCH fejsbooka...., då somnar jag fanimej.

Jag vill ursäkta min labilitet men eftersom jag vet att ni älskar mig precis lika mycket som jag älskar er, och det är MYCKE, så tror jag ni står ut. För jag tänker knappast berätta in person när jag mår ubert. Sådeså.

Jepp. Jaha. Roligare än så här blir jag inte. Vad har hänt sedan sist? Jag har bestämt mig för att förvandlas till mördar-bunny på Molkomsmaskerad på fredag. Och så enligt fejsbook har jag 98!!!! procents chans att få ligga i helgen. (Om ni tror att bunny-dräkt och den siffran är en tillfällighet, tänk för fan om, ni känner mig!) Men fan vad nudie jag kommer va i den där dräkten. Oooooaaaah, herrejesus. Det är nästan så jag vill ligga med mig själv. Hmmmm. Kan nån stava till manisk?

Okej, jag bjuder på denna sköna bild från i somras...så ni fattar väl att både jag och fejsbook far med osanning?

Jesus died for somebodies sins but not mine...

Jag vet inte vad som händer. Är jag bipolär? Det är som om jag är fast i en torktumlare och jag far runt, runt, runt. Intrasslad i morgondagens ovikta, fuktiga tvätt och ludd. Dagarna tillhör er andra, men nätterna är mina, även om jag inte ens vill ha dem. Min hjärna är så trött och urlakad. Jag har mardrömmar. Jag har sanndrömmar. Men på dagen kan jag inte ens formulera vad det är som jag drömmer om. Ett år har gått. Jag är ingens, men knappast heller min egen.

Det enda som jag med fullständig säkerhet kan garantera är att jag känner en stor tomhet inombords. Och jag vet inte hur jag ska bli kvitt den. Terapi, alkohol, piller, vänner, musik, tystnad, mat, konst...pengarna börjar sina men jag är alldeles för handlingsförlamad och trött för att göra något åt något. Jag är så tom att jag inte ens kan skrika. Jag kan inte gråta. Jag kan inte bli arg. Och värst av allt, jag är omgiven av en kärlekslöshet. Egentligen är den falsk, en frukt sprungen ur självömkan. Men den känns ju så verklig. Precis som alla hittepåkänslor som dyker upp när karusellen snurrar uppåt, när livet påstås leka. När jag är manisk och glad. Imorgon älskar jag er alla, kanske till och med mig själv. Men just nu är jag ofullständig och ihålig, trött och tom, en skärva, knappt ens ett andetag, ett inget...en natt, utan måne, utan gryning, utan dag, en oändlighet av ingenting. En kropp som till och med saknar ett jag.

New Band in Town

The Fantastic Four hade årsmöte under Helloween. Jag åkte till Mid för att hälsa på, han var först nowhere to be found så jag drack öl, ensam, på en kvarterspub i Midsommarkransen. Så jädra mysigt. Barn i baren och män som diskuterade Allsvenskan. Alla kände alla.

Lyckligtvis hittade vi varandra, lagade finmiddag och tillsammans med Carro o Piraten tog vi oss an den hemsökta Stockholmsnatten. Gaybaren Side Track och slagsmålsbaren Charles Dickens (med världens mest uppgivna personal). Det var allmänt konstigt, ni vet, infall...konstiga Dares och Piraten som skulle äta på massa äckliga grejer...och jag som skulle sno en massa saker. Det blidde en pumpa som jag bar omkring i min väska. Bara för att. Det var välbehövligt med ett miljöombyte och jag antar att det bara är en puff i riktningen att byta landskap...eller land.

My Boobs are okej.

Glitterbruden ser man inte mycket av. Men i fredags fick vi alla se desto mer. Det var en jädrigt konstig kväll. Lite sång, lite dans, lite naket, som Nyström brukar säga. Åter igen hamnade vi i aldrig sinande bröstdiskussioner.

Nu börjar jag bli trött på att leta efter Misantropen. Har han skaffat sig ett liv UTAN mig? Fru, hund, barn, en meningsfull vardag....Jädra idiot.