Ikväll är Stockholm the rock city

Stockholm Stadion min vänner! Ikväll förvandlas vuxna män till idoliserande småpojkar. 20 års nördande i pojkrum når sin kulmen när tusen och åter tusen vallfärdar för att se the Knights in Satans Service. Då, satans budbärare som spred ett okristet och lättjefullt, hedonistiskt tänkade om livet och drev ungdomar i fördärvet. Idag, mindre kontroversiellt, mer musik, mycket kärlek. Mina damer och herrar, ikväll ska jag se om det sätter sig Right between the eyes eller om jag förblir en i strömmen av nyfikna.

Fan va najs, Mona!!!!!!!!!!!!

Sjukt inspirerande att se lilla Mona sätta dit hela Skandinaviska danseliten och gå och vinna SyTyCD. Jag älskar hennes köttiga och hard hitting moves! Snacka om att stjäla showen! Serious Worship royale!

Snöbollseffekt

Den har börjat rulla, det finns ingen återvändo och beslut måste fattas. Jag känner mig nervös men samtidigt så taggad och ärligt talat, jag är där. Jag är redo för ett nytt kapitel i min ego-bok.

Until we bleed

Flygplatser har en läkande förmåga. Kanske är det en effekt av utmattning, spelar ingen roll om det är effektivt. Jag ska försöka bete mig som normal. Men det är så ansträngande att vara stabil och sansad när det känns som insidan rivs i bitar. Ska försöka, orkar inte annat.

Karlstad har lika fina sidor som Madrid. Lika soliga, lika poetiska. Jag kan gömma mig bakom mina svarta solglasögon och blunda hårt och kanske bara vara någon annan idag. Jag väljer nog att lämna min skuggsida hemma.

Aldrig förr har tystnaden varit välkommen

men just nu är min röst lika bruten som jag själv är. Jag vill ringa och fraaga, vara en jobbig anhörig, jag har kollat flygtider utifall jag kanske kan ta en annan flight. En timme och jag köper den för tusentals kronor. Via Köpenhamn? Via London? jag gör vadsomhelst. Jag vill hem.

Jag vandrade omkring i Madrid igaar, staden badade i bländande solsken och visade en av sina mest förtjusande sidor. Det finns miljoner människor i den här staden men jag är ensam i mitt egna fängelse av förtvivlan. Det kan vara tröstande att inte behöva vara naagot annat än en främling bland andra främlingar. Tystnaden är den enda trygga famn jag behöver.

Jag kommer stänga er alla ute, inte orka säga naagot. Njut av tystnaden! Jag orkar inte prata. Jag väljer att vara själv trots att jag vet att ni finns. Jag vet ocksaa att ni delar min sorgsenhet men jag vill vara själv just nu. Det gör alldeles för ont att tänka, det är olidligt att tala. Jag vill inte vara svag men jag är helt dränerad paa kraft. Urlakad och vilsen. Ni faar aaka med ner i min svärta; särskilt du, Christer. Jag älskar dig men just nu orkar jag inte vara svag ens inför dig, därav tystnad. Bara taarar.

översköljd

Det finns inga svar jag vill ha när det inte finns naagra lösningar.
Jag sitter här precis lika menlös som jag skulle vara i Karlstad, Tokyo eller varsomhelst. Allt som jag lyckas förtränga knackar paa i farstun. Saa kommer det vara idag, imorgon, vilken annan dag som helst. Det spelar ingen roll för det här gör saa himla ont, mitt hjärta är brutet paa mitten. Jag vill bara lägga mig ner och somna för att vakna upp i den stora bruna faatöljen, jag är fyra igen och pappa är stark och odödlig. Han kan berätta tiotusen sagor om jag saa vill, han kan rita hästar eller följa med oss för att bada. idag är jag inte redo för sanningar om livet, idag är jag faktiskt bara fyra aar och ensammast i hela jävla världen.

jag kom av mig

jag slängde min kassar ovanpaa min klädhög paa sangen och startade datorn.
Värmde lite tapas, kände läpparna bli obehagligt kletiga av de fettdrypande läckerbitarna. äcklas litegrann av mig själv och tystar en stilla tanke om storlek 38. Människan är inte snäll mot sig själv.
Lätt illamaaende. Försöker ringa mamma, inget svar. Varför? är hon ute? känner hon inte igen numret och vill inte svara utifall det är naan paaträngande försäljare? Eller har det hänt naagot? Man maaste tänka det värsta till slut. Avfärdar mina tankar snabbt.
Lyssnar paa Felix Arias och känner pulsen rusa. Man kan inte lura sin kropp och jag känner nervositetens krampaktiga dans i min mage.
Läser Marcus Birros blogg och vill graata. Han sörjer sina förlorade barn och det skär i mitt hjärta. Samtidigt skäms jag över att jag för en millisekund var hjärtlös och tänkte att han borde sluta sörja och gaa vidare naagon gaang. Det har ju inte jag med att göra. Om sorgen är oändlig saa är den det.

Jag kom av mig, av vemod och snärjiga tankar... vet inte vart jag var förut men där jag är nu har tankarna slutat leka kurragömma. Jag vet dock inte om jag vill finna dem precis nu.

Jazzklubb

När vi kom till Buhò real igaar blev vi mycket mycket förvaanade. Utanför stod ett ganska stort gäng med biljettlösa som inte fick komma in. Russian Red beklagade, vi tog citronerna och gjorde citronsaft...som man säger.

Ett ölhak, en pizzeria och en jazzklubb tog vi istället. Man ska inte underskatta the power of oförutsägbara händelser för det var superkul!
Nu ska jag paa en egen liten pilgrimsresa, jag ska gaa i Victoria Beckhams fotspaar vilket innebär shopping i Salamanca. Hasta Luego.

El Rastro

Har hängt i La Latina idag för skumtomte-marknaden El Rastro. Det är som Mârten utan vild-Hasse typ. Ska upp till Malasaña ikväll för en spelning med Russian Red, vi glömde bort Maroon 5 och Doves igaar. Har käkat sjukt mycket tapas idag. Je suis en badboll.

Kapitalt inte alls

Här sitter jag, en massa mil hemifran och hör och häpna, jag min otacksamma gris tycker synd om mig själv för att vi ratade Kapital, sjuvaningarsklubben. Ja, jag är nyfiken, hur ser det ut egentligen? men jag orkar bara inte dressa upp mig till tänderna för att stilla min nyfikenhet.

Sverige är tydligen en B-nation i musikaliska sammanhang. Men jag har som alltid en lösning pa problemet, först sa ska vi frigöra bade Skane och Jämtland för att fa loss lite röster. Kanske kan Gotland bilda en republik och gärna Lidingö oxa. Eftersom Ryssland slängde med Plusjenka kan ju vi dra till med en J-O Waldner med pingpongbord. eller kanske Klüftan och Anja far varma upp stämbanden, da vinner vi tamejfan. Den idéen ska jag ta patent pa. Den partiska juryn här nere i Madrid hade förresten Frankrike, Portugal och Ryssland som favvosar i var egna omröstning (bortsett fran Transvestit-Sverige och dansschabraket Spanien) Ett sidospar: Vi ville diska Portugal ett tag eftersom deras lat var mycket lik Army of lovers Crucified, sedan beslöt vi oss för att gilla den istället. Hade jag haft nagra pengar hade jag satt dem pa Georgien! Men iofs har jag pengar men de ska jag lägga pa snygga kläder istallet. Sa nu har jag ju pengar eftersom Georgien inte hade genererat nagra cash alls. Smart va?


PS. fick mess fran Minne och Dida och Distr förut. grinade nästan.

Galisisk mat i känslig mage

De skämmer bort mig med underbar mat här nere. Men ett men finns, min känsliga mage har lite lite problem. Men inget som inte lite coca cola, denna universalmedicin kan lösa.

PS. jag har sett Gud idag! Gud visade sig i form av en tavla av en spansk konstnär vid namn Viola.

MORD

JAG KOMMER SNART ATT DODA DE DAR JAVLA GATUMUSIKANTERNA UTANFOR. SORRY BABES. JAG KOMMER NOG INTE HEM IGEN, OM JAG KANNER MIG SJALV, LAT OSS TA FARVAL AV BADE HJARTA OCH SJAL, JAG KOMMER FA ETT LANGT HART STRAFF...FOR NU SKA JAVELN doooooooooooooODEN DO!

Mina chicas

Har gar man ut efter midnatt och stannar dar tills langt efter solen gatt upp. Men som den trotta skandinav man ar sa gick jag hem vid 03 efter att en smaklos DJ dodat festen med den evinnerliga plagan Y.M.C.A. INGEN MANNISKA VID SINA SINNENS FULLA BRUK KAN TYCKA DEN LATEN AR KUL OCH BRA PA NAGAT SATT. Den ar inte bra naganstans som Frida skulle ha sagt. Men anywho, vi hade en jattekul kvall ute. Kakade pa "skinkmuséet", kollade flamencosteg pa Cardamomo och sedan testade vi vara egna moves pa Sol y Sombre. Dar fick vi hora tre av spaniens nationalsanger: ketchupsangen, La Camisa negra och slutligen Macarena. Ay Caramba! Men som inlaggstiteln antyder sa skulle jag vilja ha mina chicas pa dansgolvet for att fa den ordentliga stamningen :)

vargahunger

jordgubbar, kall cerveca, potatissallad, chorizo..machego-ost...och en tur till en flamencobar ikvall!!!

Snorvalp

Nar jag vaknade imorse var jag inte helt saker om Erika o Dani dragit till jobbet. Det var sa markt och tyst. Tassade upp kollade pa deras sang, de lag fortfarande dar. Jag krop ner tillbaka och forsokte sova. Utanfor hordes en massa ljud fran varubilar och restauranger. Hmmm...konstigt. Smog upp igen. Erikas vaska ar kvar. Men vad konstigt. Slog pa min telefon, efter 8. Da kan de inte va hemma ju. Mycket riktigt. Det ser bara ut som att det ligger nagan i sangen. Sa nu sitter jag har och snorar, kanner doften av kaffe och nybakat nerifran gatan. det har regnat. Men jag tror det blir en fin dag trots allt.

Stalltips

Satt utanfor Pradomuséet idag och fick nagr fragor fran spanska studenter, bland annat undrade de om jag hort chiki chiki, jag sa chiki what? det visade sig vara spaniens ESC-bidrag.

Promise, med varsta raggagunget kommer den bli farlig!

Vackrast?

Det star mellan Caxia utstallningshall och Alphonse Muchas fyra adelstenar. Se till att stay beautiful, nar jag kommer hem kommer mitt oga att vara kraset!

the party has arrived

Sitter i balkongoppningen hos Epoor o Dani. Solen har visserligen gomt sig men jag holl nastan pa att fa varmeslg forut sa det ar helt okej anda. Jag ar smatt foralskad i staden redan, trots att jag bara orienterat mig...mina kara vanner bor rakt i konst-smeten, nara tre anrika muséer. Det ar en Alphonse Mucha-utstallning pa Caixa. Det ar krypavstand till 6-vaningsklubben Kapital. Epoor haller pa med en spansk gryta som vi ska avnjuta med ett billigt vino tinto som jag kopte hos kinesen pa hornet. Ni fattar vad nojd jag ar!!!!!!

Rocken spelar ingen roll längre

Soundtrack för en blivande Madrileña: Anna Järvinen, Johnossi, Estelle, Vapnet, Kiss (!?! inför 30 maj såklart), Duffy, David Bowie och the Enemy.

Okey, let's rock this shit!

Jag vill bli packad!

Det brukar aldrig vara någon större svårighet i vanliga fall men idag var det trögare än någonsin. Så nu ligger mina kläder i små högar, det är typ 79% av det jag ville ha med...en hel vecka på minigarderob med oförutsägbart väder. Jaja, shoppingen sägs vara underbar. Men alla andra prylar, presenter...sminket. Geez! Jag är hopplös just nu. Men guideboken kom iallafall.

Förgyller: Habibi har SÅ god mat, Robyn + Arvika = sant, (knepigt att jag blev så glad där...)
Förpestar: duracellkaninens batterier är SLUT, Ryanairs 15 kilosregel

Superstar Saturday

Jag erkänner, jag var varken allmänt tuff eller något vidare kaxig på lördag morgon. Men efter picnic-start hos Mille med billigt bubbel började min inre diva göra sig påmind. Tur att hon finns, det skulle bli så tråkiga kort annars ;)

Vår foto-session med David och Petter var superkul. Poserade som om jag aldrig gjort annat. Det syntes dock att jag gjort annat, helt b. Men det bjuder jag på.
Klinikfesten var så himla kul. Blue Moon, 200 glada Medicinare och 34an i spetsen för partajet. Vi snackar världsklass, mina vänner. Och efter att nervositeten över uppträdandet lagt sig tvingade jag till mig ett extranummer på scenen.

Kungen av Klinikfesten

Jörgen, you rule!

Nerverna utanpå tröjan

Jag vaknade vid 06. Gick och la mig strax efter hockeyn 02. Gick upp och kollade schenkers paketleverans, min Madridbok kommer nog efter jag kommit hem. Skit. Gick och tvingade mig själv att sova lite till. Gick inte så bra. Tröttheten är som fastlimmad och jag skulle verkligen göra allt för att få bada i botox och restylane. För idag visar sig den nakna sanningen från den allra naknaste sidan. Jag vet inte hur jag ska greja det här. Så mycket smink finns inte i detta avlånga land. Om några timmar ska jag bli fotograferad med mina compadres. Det vore helnajs att se lite tajt ut. Om ytterligare några timmar ska jag stå på Blue Moons scen, presentera vårt nummer och därefter SJUNGA för full hals. Det ÄR självförvållat. Men jag är så nervös. Om jag tar en drink nu, klockan 09.53, dömer ni mig då?









Jag bara undrar. För jag är så jävla jävla nervös, vi snackar bortom alla proportioner. Kanske kan bota mig själv med lite sko-shopping? Ut i regnet, lalla runt...ja, det låter som en bra idé. Då kanske den inre cirkusen lugnar sig lite. Eller inte. Kanske ska överväga den där drinken ändå............

Åh just det, det här är inte dret

Spelat Woman (as made famous by Wolfmother !!!) på Guitar Hero.
Jag har identifierats som ytterligare en SatC-karaktär - Samantha :P
Per Ledins svengelska!

Dä va väl jämt dreeeeeeeeeeeet

Vadå?

Måste svära i min egen pop-kyrka och erkänna att Madonnas senaste skiva faktiskt inte kan betecknas som annat än just det som titeln antyder. Sorry Midge, love you egentligen men den där skivan är faktiskt riktigt dålig. Några spår var väl ok, men jag förväntar mig MER! Det räcker inte, till och med skrik-skatan Bouncy är bättre.

2) Hockeyn...stryk mot Kanada, som vanligt. Ja, jag bryr mig. Det såg ju så bra ut, tätt, fartfyllt och kompromisslöst, sen; ett jävla totalt tapp, totalt jävla mörker!

Blir inte chokladpannacottan god så hoppar jag!

New York morning

Om man saknar glamour är det bara att skapa!

Breakfast for heroes

Yepp, man är vad man är. Jag är NASTY!

Nytt eller gammalt, kanske lånat eller blått

Jag säger inte att det här är något seriöst problem, det är ett fånigt lyxproblem som jag inte ens borde nedvärdera mig att skriva om MEN jag vet inte om jag ska ha min gula "Carrie-klänning" på lördag. Den är fin, det är inte det. Men jag har ju haft den några gånger. Det känns so last year, lite använt och tråkigt. Hittade en så himla fin blyertsgrå blåsa men den var för liten runt boobsen.

Alternativen som finns är:
1) LÅna nåt av Camilla, men det känns ju inte så fantasifullt även om hon har garderoben full av härliga klänningar
2) Köpa en ny! Men jag har ju inte sett nån som jag skulle vilja ha juh
3) Jeans och top? Nej usch, det går bort!
4) spara pengar och faktiskt ha Carrie som jag ju förövrigt passar bra i!

kolla NWT idag

jag eldade upp mig igår, skrev en liten läsarkommentar till I fokus i NWT. Det har kommit in jättemånga reaktioner om sjuksköterskestrejken och de flesta stöder oss! Några var vanvettigt korkade men de bryr jag mig inte om. Kolla in min lilla kommentar Ni får scrolla ner en bit dock för då kommer den bästa ;)

Nedgångslåten

När det dunkar vanvettigt i huvudet brukar oftast alkoholen ha ett finger med i spelet. Mitt huvud dunkade som en bongotrumma när jag försökte öppna mina ytterst sömndruckna ögon för några minuter sedan. Solen har inte krupig genom persiennerna än. Lakanen är kalla. Det är konstigt, för det känns som om jag inte riktigt ligger med hela min tyngd mot madrassen. Som om jag svävar lite ovan, fast jag svävar inte riktigt för min kropp är spänd som en fiolsträng. Min arm värker och det känns som alla tårar lagt sig i min mage istället för på kinderna och min bitvis fläckiga kudde. Tror jag vill kräkas. Är det här en dröm?

På hallgolvet ligger den packade väskan som jag aldrig fick med mig utanför dörren. Kläderna jag kastade på mig ligger i en hög ovanpå. Tittar på termometern på skuggsidan av huset, knappt 7 grader men sol. Kallt inombords, kall utanför. Jämnvikt. Precis som när sorgfria människor får släppa lös alla sina rädslor och ledsamheter. Jag kan aldrig påstå att jag varit balanserad men på något plan är jag nog högst privat. Fläker inte ut mina allra innersta sorger på en blogg. Men just nu pågår en egen liten emotionell översvämning inombords, min egen tsunamikatastrof om man får uttrycka sig dåligt. Det enda jag undrar är varfan är räddnigsverket. Katastrofberedskapen för en person som drunkar i sina egna känslostormar?

Det enda vi kan vara helt säkra på i våra liv är att vi föds och att vi dör. Allt däremellan är ett lotteri, du får förnuft, jag får känsla, du får gott, jag får ont.
Födelsen ägnar jag inte mycket tanke, den tar jag för given. Min egen död räds jag aldrig. Ärligt, jag tror att jag någonstans gjort att avtryck i den här världen men jag är för sorgfri för att grämas över hur jag ska lämna detta liv. Jag vet bara att jag inte gör det frivilligt. Det är en sliten kliché men att förlora de mina skrämmer mig fruktansvärt. I min påhittade lyckokaka fick jag texten: Du omges av människor som älskar dig. I mitt påhittade horoskop har planeternas rörelse och stjärnoras tillstånd gett mig en stor, älskvärd familj, inte bara kärnfamiljen utan även en stor familj av vackra vänner. Och att ens tänka tanken att separeras från någon familjemedlem ger mig minst sagt magont. Så jag vet att vi föds, jag vet att vi dör. Men saknden blir aldrig mindre, sorgen blir alltid precis så stor som den är för dig, mig, honom, henne, alla andra...

Förtvivlan blev lättnad. Men under några outhärdliga, fruktansvärda timmar igår kväll fick rädslan att ha förlorat någon ändå komma fram. Allt som göms inombords kom upp till ytan. Allt som vi inte pratar om. Allt som jag sakta, sakta stoppar tillbaka löpte amok och jag hatar min egen hysteri. Vi föds, vi dör, javisst. Ju längre vi lever desto närmre slutet är vi förmodligen. Det är till och med logiskt. Men logik och vetenskap överskuggar aldrig att vi vill ha våra älskade hos oss föralltid. Och den dagen när jag inte har det kommer jag sörja, omåttligt.

Välkommen till min känslomässiga berg- och dalbana. För jag är ju egentligen glad, lättad... mamma trodde aldrig mer att pappa skulle vakna. När vi kom genom sovrumsdörren stirrade han förvånat på oss. Mer nöjd än någonsin. Med mer ord än på länge. Han säger att det vi ska ta hand om varandra och syrran skrattar, mamman är förlägen och jag gråter. Han är inte alls som förr men likväl är det han. Samma person som alltid drog sina döttrar till hästhagen, som vägrade låta oss förstöra gräsmattan med klipparen och som vann alla tipspromenader. Även om inte han riktigt kommer ihåg det så vet ju jag.

Det är kanske så att clownens skratt gömmer den sorgsnaste insidan.

Typico Tiny

Idiot. Idiot. Idiot. Idiot. Idiot. Idiot. Puckade IDIOT. Jag alltså. Skickade efter en Lonely Planet, som jag alltid gör innan en resa. Älskar dem. Jag upptäcker andras smultronställen istället för att upptäcka egna, så fantastiskt fantasilöst. Men skitsamma, iallafall så var jag nöjd över att ha Madrid liggande där på bordet och ikväll tänkte jag kolla läget (efter vår gourmet-veggo-middag!?! (sidospår)). Men till min förvåning var inledningsordet av Anthony Ham skrivet på spanska. Så även introduktionen. Och ni fattar, är introduktionen på spanska, kanske fortsättningsvis även historiken, geografin, alla minifakta är det och då borde detta leda fram till att: just det! HELA BOKEN ÄR SKRIVEN PÅ SPANSKA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! RUMPPUNG!

Tiny Dancer

Jag älskar när livet känns som slutet på en feel-good movie. Igår var Darling och jag på en skön rundvandring i älskade Karlstad och slutade på Jäst - skönaste stället just nu. Men jag återkommer till det....till slutet på min film:

Jag och Jenny K dansade i månens sken. Hur härligt som helst. Nyktra, tafatta steg visserligen. Lite folk ute men väl entusiastiska och det räcker för mig. Korianders publik är så varierad. Popsnören, Ankan-rockers, sjukhusfolk, dejtande och bodybuilders. Udda men aldrig fel. Kanske därför musiken var en total kameleont? Vem vet, Dansgolvet explodera totalt till It's alright i allafall, det funkar alltid. Men jag bjuder på den. Så vi vandrade hemåt, med Vapnet som sista låt i huvudet. Nu ska jag ta mina sömndruckna ögon västerut, mot sjukhuset. Hon gillar att dansa, den där Tiny.

My milkshake brings all the boys to the yard...

Det blev en fin dag igår. Firade Darling med en drink på Casanova innan the Rekeafton körde igång. Mys-Mille hade dukat upp med en massa gossiga räkor och till och med Tk kom förbi innan jobbet så Sex and the city-gägnet var komplett.

Tidigare på dagen hade min Bellissima Caroline knådat loss på DJUPET, nu menar jag verkligen djupet. Jag tog mina första och sista löpsteg ever när jag fick sprinta för att hinna till frisör-Micke. Han i sin tur gick så totalt lös på mina lockar, så nu är det inte mycket kvar alls. Men jag är lika glad för det. För på Koriander fick jag höra att jag var "Såååå himla vacker". :P

Anywho, Koriander och vi själva fick oss en rejäl omgång. Maraja slog fast att "Huvudsaken är att man får ligga"?!? och tja, jag vet inte vad det betyder i realitet. Jag gick hem till Bäjby men en rejäl påse mättade fetter och satt och mumsade burgare halva natten. FETTOOOOOOOOOOOOOOOOO! haha.

Det lutar åt en härlig dag

Jag sitter uppe, väntar på att mina träningskläder ska torka. Men framförallt väntar jag på Bäjby. Kommer han inte snart? Igår dansade jag house som aldrig förr och kunde använda BÅDA armarna. Helt sjukt gött. Idag, lite frukost i solen innan jag går till Caroline som ska knåda min sargade kropp. Därefter, mer sol. Är Ritchie och Puma hemma? Kanske kan besöka dem innan Micke ska ta sig an mitt rufsiga hår. Och sedan, vitt vin och räkor hos Mille.


Streetdansarna har sin slutshow på Scala ikväll. Hade så gärna velat bevittna detta men things to do, places to be. Ta chansen om du har tid!

Kuk kuk kuk kuk kuk

jag är mitt i ett tourettesanfall. jag kom på en grej till, vafan ska jag ha på mig på klinikfesten? några tips? btw, jag tog fram måttbandet häromdan, minus 8 cm!!! på midjan. jag känner peppen hela vägen!

Vilka är Kleerups vänner egentligen?

Innan jag går ut kom jag på en sak jag och Mille diskuterade häromkvällen, vilka är vännerna som Kleerup tar med sig på Koriander 7 juni? Hmm..Lykke Li? Titiyo...Robyn??? :) Hur fränt vore inte det?

Nu går jag, på riktigt den här gången.

Vafan sitter jag här för?

Jag är ett fett jävla sjuk-sicko!
Sol, torsdag. Så gött. Nu går jag ut!

Smôlgänget united

Lazy sundays kan se ut så här!

Ps. Till och med skogänget Nike har insett Eagles of death metals storhet, har du?

Det händer grejer

Kul grejer alltså. När jag inte riktigt vet vad jag ska blogga om kommer det oftast en lista. Idag ska jag visa hur important och busy jag är. Med andra ord; mitt kalendarium:

9 maj rekeafton hos mille
17 maj SatC-dag med breudsen och KLINIKFESTEN!!! la uppträdande såklart
20-27 maj Madrid till Erajka
30 maj till Stockholm på KISS, ett besök på Absolut Isbar...
31 maj Pernillas frihetsfest
6 juni Traditionellt firande, mao Barhäng Karlstad style
7 juni Kleerup med vänner på Koriander
(14-15 juni fira Vidars 2-års dag)
16 juni födelsedagsfest
26 juni West Coast Riot
3-5 juli Arvikafestivalen
18 juli Winnerbäck
(20 juli Iron Maiden)
8-9 augusti Way out west
23 augusti Caroline o Marcus bröllop


(jag är PRÄKTIGT nöjd!)

Pablo, you kill me

Jag var på äckligt dåligt humör när jag kom hem men två saker kan få mig glad, dels så är det darling. Som är supersöt.
Och sedan visade det sig att Pablo Fransisco är på tv. Och han är ju oemotståndligt, sjukt rolig. Så kolla nu, Barn!

Min vän Von Haupold

Det var första gången vi mötte Von Haupold. Det är en ovanlig vän som man helst möter en gång för att inte återse mer den kvällen. Men han har en otrevlig ovana att play mindgames och få folk att göra ovanliga saker. Så även denna gång.

Det sägs att tiden läker alla sår. Men vi har inte oändligt av tid. Ibland måste man kanske inse att ärren kommer finnas där.

Vår vän Von Haupold kommer säkerligen åter, med sina goda och dåliga sidor. Kanske får mota honom i dörren nästa gång...:)

Till Caroline

Sorry bruden, jag lägger mig i för mycket. Min näsa är i ständig väta! Men den här klänningen skulle vara så vacker som tärne-klänning! Smög omkring i butiken och fotade...kändes som om jag försökte stjäla den. Inte mycket till paparazzi med andra ord.

Kungen har landat

Imorse kl. 08.00 väntade celebert besök. Till kattens stora förtret men till vår stora stora glädje. Carlos är Ingrid och Davids superstora Mastiff. Mycket hund är lika med mycket kärlek. Och mycket kärlek har det varit. För idag har kärlekskranke Carlos förälskat sig i lilla lilla sötnosen Puma, en sann Jack Russel Lady! Ett oortodoxt par alla kategorier.

Besök:

Ikväll kommer Carlos på besök! Wiiiiiieeee!

Jag är inte bara söt, jag är jävligt lat också

Det här med 5 dagars arbetsvecka måste en riktig jävla idiot kommit på. Jag är helt slut, totalt väck. Hur ska jag orka va mitt normala, härliga jag när jag inte äger ens 3 gram energi för tillfället? Det kan inte beskrivas som annat än tragiskt.....nä jag säger som Oscar Wilde, min underbara dekadenta vän; "Arbete är tillflykten för människor som inte har något bättre att sysselsätta sig med".

Sveriges SÄMSTA Sherlock

Nya rekord slagna. Jag är officiellt världens sämsta sherlock men jag blev verkligen till mig i trasorna över att igår kunna leverera skvaller som ingen annan hade kommit med. Alltså att Sanna Bråding var tv-stjärne-kokain-bruden, typ. eller tja, att Landstinget kommer få betala skadestånd i kanske mångmiljonklassen för brott mot strejklagar är ju också hot stuff men egentligen bryr det inte så många.

Även om jag hatar att erkänna det så vill jag nog va nån som vet saker först. the go to girl. Men nu är jag decimerad till en andra klassens flashback-wannabe. Ytterligare en tvivelaktig titel till min samling.

Till på köpet kan tilläggas att Tegan & Sara är varken svenskar eller japaner. Som Mark Ronson sjunger: I suck!