onsdag 23 februari 2011

Baby, I can drive My car

Vägen är väl aldrig spikrak men just nu är den åtminstone en njutning. Det känns som jag drar highway one i en Mustang utan ens ett ögonkast i backspegeln. Ingen förlorad kontroll, inga kast mot diken och absolut inga avåkningar eller våldsamma krascher. Det har aldrig hänt förr. Och känslan av frihet har aldrig varit större. Så jag behåller nog mig själv i förarsätet. Det blir liksom bättre då. Säkrare!

torsdag 17 februari 2011

If you're for real and not pretend, then I guess you can hang with me

Elva dagar. Ge och ta några timmar. Det finns ingen morgondag, jag tänker tillåta mig att leva i en hittepåtillvaro. För man behöver inte vara förankrad i verkligheten hela tiden. Ibland är det helt tillräckligt att bara bestämma sig för något och ta det för en slags sanning, även om det egentligen är något helt annat.

måndag 14 februari 2011

Kyss mig inte, det kommer bara leda till nåt ont ändå.



Kärlek kan köpas för pengar. Nattlig, äkta, ytlig, barnslig,
Idag köps slaskiga geléhjärtan, mjölig choklad, långskaftade besprutade rosor och perfekta kort som säger precis vad hjärtat vill säga (men ändå färdigskrivet för att understryka att tanken var så perfekt att den var värd att hamna på ett kort. Min absoluta drömpresent är att få en Janssons frestelse tillagad med perfektion, för att göra det krävs en sådan manick som på bilden...hint hint.

Medan vissa är kära är andra är bittra. Kastar avundsjuka blickar mot den finaste flickan som fick en bukett snödroppar med en egenhändigt skriven dikt. Det är ju bara för mycket? Måste man skrika ut för hela världen att man älskar varandra? Håll det för er själva, era jävla show offs. Typ så. Det enda som är säkert är att det säger klirr på kassabotten. Men det gör det ju alltid, Alla mammors dag. Alla pappors dag. Alla gudars dag. Alla fulas dag. Alla studenters dag. Alla rotmoskokerskors dag. Alla bävernylonkläddas dag. Alla leopardmönstrade leggins dag. Och alla andra.

Så vem är jag då? Bitter eller lycklig? Hopplös eller nykter? Naiv eller förvirrad? Ärligheten, eller lögnen, eller det mittemellan? Trasig eller hel? Omtyckt? Kär? Kär i kärleken eller bara upphetsad?
Jag skulle vilja önska att det räckte att få bjuda upp dig, dansa till den här låten men vi är ju såna som är dåliga på att dansa. Sådana som trampar på varandras fötter. Men just nu vill jag bara ha dina armar omkring mig...

fredag 11 februari 2011

I used to to love her...but I had to kill her

Sjunger de det? Vad elakt?

I snökaoset har jag ramlat omkull, jag vet. Ingen är förvånad. Jag tänkte precis innan det hände att "oj, här brukar jag ju alltid ramla..." och så KABLAM! Och så skammen. Få saker är så förnedrande som att inte kunna stå upprätt. Det är liksom som om man är alldeles för rundlagd för att ens muskler ska mäkta med. Eller att man redan innan klockan 09 tagit dagens första stänkare som den smygalkis man ju ändå är. Jaja, eftersom jag har likheter med Bambi på mycket hal is beslutade jag mig för att ta bussen från stan till Våxnäs. DET TOG DOCK 45 MINUTER. Sannerligen ovärt. Försenad. Lite blöta skor. Och så är inte en enda kotte på kontoret. Ingen! Jag hade kunnat ligga kvar till klockan 10. Nu sitter jag istället här med hål i huvudet, ögon tunga som cementblock och en ångest större än Kazastan över att jag ska genomlida en kväll av blä. Blä! Wuläääääääää!

måndag 7 februari 2011

Our own pretty ways

Jag glömde solglimtarna. De tränger genom de molntunga skyarna, snöyran, skymning, gryning, morgon och natt trots att solen inte borde synas vid den tiden på dygnet. Ibland är det oväntade, oförklarliga bättre.

Let's take this for what it is
You tell me you have changed
Well we all change in our own ways
In our own pretty ways

You can't stay under my umbrella-ella-ella-ey-ey ...

Den senaste tidens sol i sinne har varit lite på den labila sidan. Oförutsägbara moln har ramlat över min himmel, även om jag skulle tröttna på att ha en molnfri, solfyllda Maldivernahimmel över mig hela tiden behöver det ju för fan inte regna uppifrån, nerifrån, från sidan och överalltifrån. Men det går att låtsas som att det regnar i den utsträckningen, och det driver mig till vansinne. Främst för att jag ogillar väta. Förutom i duschar och hav. Men när det tränger in i strumpor, i nacken, pannan och till och med in på låren, då är det för mycket. Även om jag inhandlade en superdyr regnoutfit och borde stå pall gör jag faktiskt inte det. Så även om det är en oskyldig Gene Kellyimitation är det inte särskilt uppskattat.

I'm not the man they think I am at home, Oh no no no I'm a rocket man


Det görs inte längre låtar som Rocket man, Life on Mars, Who wants to live forever eller Born to run. Storslagna, fantastiska. Inte heller är kärlekshistorierna i modern tid lika häpnadsväckande. Det är en grådassig mellanmjölkig sörja, snöväder, töväder...slöhet och likriktning. Vi hånar romantiken men innerst inne finns den där. Längtan efter att faktiskt tappa andan.



Ja, jag vet. Jag är en hycklare.

söndag 6 februari 2011

I will give to you the love you seek and more

20.07, hur stor är sannolikheten att det säger Smäll i huvudet och bakfyllan tar omtag? Jag vill helt klart ringa en vän, för det här är rent av bedrövligt. Eller ringa en vän, jag borde få hit en vän med ett välladdat gevär. DÖDEN MÅSTE KOMMA, som någon uttryckte det när ett gäng hockeyamatörer gick och förlorade häromdagen.
En vän har det dock sämre, han fick besök av Skamskölj och Ågren på kvällskvisten lät han meddela. Jag ser mig själv lite som Magdalena Ribbings lilla kusin från landet som med magsyran frätandes på stämbanden inte har varken tid eller lust med artigheter vad gäller etikettsregler. Så vid eventuell invasion av dylika gäster är det enda rätta att bjuda på en gammal hederliga portion grisebank. Så snälla Brefan, kick his ass, Seabass!

Tillbaka till min egna misär, vi har kommit till diffdiagnoserna. Jag är faktiskt snuvig och har lite feber och det passar ju inte 1.0-beskrivningen på bakfylla. Jag får väl sluta gå klädd i pyjamas utomhus när det är minusgrader och hoppas det kan förhindra liknande händelser framöver.

Men hur hamnade jag då där? Det finns saker som alltid är onödiga. Man vet det på förhand men skiter blankt i den slutsatsen och inbillar sig att fotbollskören inuti huvet peppande ropar "Göret, göret".En fullständigt lysnade idé var därför inatt att dricka vin efter jag kommit hem från krogen. Ännu mer succéartat blir det om man redan druckit trehundraelva shots som serverats ur pet-flaska...köpsprit? Don't think so. Det enda positiva med detta är ju att man får gnugga armbågar med det som möjligtvis skulle kunna få en att bli ihågkommen efter man sedan länge ligger 6 feet under: ångesten som man kan mata sin kreativitet med. Så fan vad jag varit kreativ idag.

onsdag 2 februari 2011

Sirapshjärna.

"Du har så mycket substans att du skulle kunna vara en hjärna". En äkta Sundqvistism levererad av darlingen herself. Men hon har ju fel. Mina synapser har tagit långledigt, på obestämd tid men inte riktigt berättat om det. Jag lider därför av extremtrögus cerebrum. Det innebär att min mentala förmåga är helt fuckad. Jag fattar helt enkelt sämre än de andra barnen. Som skämt, överdrifter och dramaqueenutspel.

Ps. En sak fattade jag ikväll: många på ståplats i LLA har helt klart problem med den personliga hygienen. För fan, jag trodde inte det årliga julbadet tillämpades längre men i vissa fall kan man ju undra.

Åh just det. Jag har klippt av mer av mitt hår. Blev rätt fräsigt, om jag får säga det själv. Fast jag är ju en tröghjärna också, så det kanske bara är att jag först nu upptäcker den förra klippningen...viss latens i så fall.

tisdag 1 februari 2011

Jag har mina ölbriller på



Enligt den nydelige fysikern Andreas Wahl som är med i Lyngbö & Härlands big bang, norska versionen av Boston tea party, har man svårare att bedöma symmetri när man drcker alkohol. Symmetri ska tydligen vara viktigt för attraktionen. Hos kvinnor hänger fenomenet i lååååångt efter man slutat dricka. Hence the fenomen av ölbriller och under januari släpptes en sång på det temat. Jag har gjort det som ett mission att presentera norsk musik för er. Here comes Erik & Kriss feat BYZ som faktiskt är ett gränsöverskridande musiksamarbete (av den smått tvivelaktiga karaktären). Hästvägar från Maskinen, men när ni dövat er för texten svänger ändå Ölbriller lite.