Överdrift

Men är det shotstorsdag så är det.
Nu kör vi och hoppas på guld!

Ska vi dricka te?

Ibland finns det inga undertexter och dolda budskap. Jag har köpt så fina tekoppar bara.

Eric Saade, du borde betala!

Öppet brev till Eric Saade.

Hej Eric!
Måste börja med att gratulera dig till vinsten i Melodifestivalen. Jag var utomlands vid tillfället men önskade av hela min tankekraft att du faktiskt skulle vinna eftersom min kära vän Vera höll på att mörda oss förra året när du faktiskt inte kammade hem det hele med Manboy. Gött med revansch! Och så vidare.

However, nu kommer vi till problemet. Jag hade kunnat räkna ut att din medverkan skulle sätta spår i min väns plånbok med tanke på att hon förra året lyckades med bedriften att supa ner sig själv och rösta cirka 60 gånger. Detta hände givetvis även i år. Historien förtäljer inte hur många gånger hon lyckades ringa men eftersom hon chuggade fler drinkar ringde hon troligtvis fler samtal...om min formel är korrekt. Här är hon förresten, mirakelkvinnan som röstade ut dig till Europa!



Så, till mitt ärende: jag skulle gärna se att du "man up" och tar ditt ansvar. Det ser inte bättre ut än att flickebarnet hotas av en smärre ekonomisk kollaps så det vore tacknämligt om du ingrep.
Eftersom jag ska till Las Vegas med samma flickebarn skulle det vara katastrofalt om hon inte fick lägga lite slantar på kopiösa mängder drinkar och därefter förargelseväckande beteende med oss andra. Så SNÄLLA Eric Saade! Tacka Vera för vinsten och ge några slantar. Eller åtminstone ett gäng signerade skivor och en bild med en snuskig hälsning. Hon gillar pojkvalpar. Hey, don't we all!

mvh
Tina - den sanna vännen (som dock aldrig hade röstat på dig även om vi varit ihop)

Ömklig, ömkligare, Tina Persson

Fan vad jag vill hångla.
SÅ, nu var det sagt.

(Ja, men ja, bli inte så jävla nöjd nu...)

The social network

En vecka kvar. Sedan är det bye bye Karlstad. När jag återvänder ska banne mig isen vara smält, GB-sortimentet komplett och beachvolleynäten upphängda. Och terrassen på Kori-kori får gärna ha öppnat också. Men först ska vi umgås. Ses, hänga, gona oss ordentligt...det gillar jag.

Idag hade jag och Flängis frukostmöte och planerade körvätning och karusellåkning i staterna. Så ska vi dricka en del vin och så får vi hoppas Anaheim skärper till sig i NHL-slutspelet.



Fick besök av Uven också. Han är lat.


Syrran och jag har liiiiiiite olika klädstil när vi ska motionera...


Tett sö vackört dä ä mä vår!

Amerikat.

Elva dagar kvar sedan sitter vi på planet mot Las Vegas. Enarmade banditer, bufféer och tillräckligt många margaritas för att spy oavbrutet i en vecka. Med andra ord, så långt från 21 man kan komma.

Blossom, ständigt denna...

Var på ett fik på Söder. Längesedan nu. Skitmysigt och med kändisspotting. Nu var det inte något fantastiskt som Jenny Östergren, Marie Richardsson eller Alexander Skarsgård utan Blossom Tainton. Och tror ni inte människan såg ut som en jävla frisk och fruktig fräsch blodapelsin en fucking jävla söndagmorgon. Med hurtkläder och såna där ut-och-gå-stavar. Och så åt hon säkert perfekt fullkorns-fullkorn med kli och dinkel och rågpålägg. Gojibär. Vet inte vad det är men hon åt säkert det också medan hennes hy lyste ikapp med de kritvita tänderna. Sedan gav de sig iväg, hon och gänget. Stavarna i högsta hugg. Hon studsade fram men ändå avslappnat och snyggt.

Jag får ibland för mig att motion ändå är något att överväga. Kanske för att jag i framtiden vill kunna se mina fötter och slippa handla kläder där andra köper friluftsutrustning som vindskydd, tält och liggunderlag. Så jag tog steget ut. Vill egentligen säga lite nonchigt att "jag tog och spraaaaang en rundaaaaa..." men det vore att ljuga. Jag joggade inte ens. Jag haaaaaasade mig runt Lambergstjärnen. Låååååågsamt. Lååååångsamt. Korta, små försiktiga steg som knappt lättade från marken. Men jag kom iallafall runt tjärnen utan att stanna och ramla. Jag sprängde inte en lunga med blod eller vrickade fot eller axel. Jag välte inte någon. Inte fan såg jag ut som Blossom men i sann Blossomanda har jag stretchat. Just nu känner jag mig nöjd för typ tre månader framöver. och så skäms jag en aning för att varje motionsansträng som är så naturlig för alla andra är som att jag gjort något som förtjänar bragdguldet. Men det är jag, inte blasé jag inte.

Heard your heart say Love love love

Jag hörde den här. Och så bara visste jag!

En städad lägenhet kan man alltid göra rörig. Fråga mig, jag är the queen of mess. Dessutom har jag stora problem att införskaffa ack så tråkiga men dock praktiska föremål till min boning. Är kanske dumsnål på nåt vridet vis. Men nu jävlar har jag slagit till. Besticklåda, badrumshylla och dricksglas...äggkoppar för bövelen. Och the rensning of the decade. Smycken, smink, medicin...



Efter väl slutfört...eller det är det ju inte...utfört...nej, påbörjat. Efter väl PÅBÖRJAT arbete och en fika + middag med Flygledar-Annica unnade jag mig hockeyhäng med Little Miss Funshine. Som tycker att grabbarna i Skellefteå ska grow a pair och som undrar om det finns en porrversion av Anchorman som heter Wankerman. Mohahahahahaha! Just det, vi snackar inte LCHF-kost vid våra träffar. Men det gör ju inget. Hockey kräver vokalgrymtningar och snacks.

Precis som bungy

Tvekar, för det är läskigt. Kan man inte dö? Tänk om jag går sönder! Tänk om jag ÅNGRAR mig! Tänk om jag inte alls har det som krävs och är modig nog...fast det kanske är jättekul. Värsta kicken! Det kanske är underbart och något jag aldrig skulle vilja ha ogjort...

Jag är rätt skraj. Att faktiskt kasta mig in i något som kan gå hur som helst. För det kan det ju alltid. Till slut är det bara så att man måste välja att ta steget eller inte...som ren självbevarelsedrift. Och när varje fiber i ens kropp säger åt en att ändå hoppa borde det ju vara rätt.
Fick ett fint råd av en fin vän: "Fall handlöst. Om han inte tar emot dig gör vi det".

Så jag gör frukost till den fina som sover i min säng och känner hur det där darrande, kylslagna, livrädda hjärtat bli alldeles varmt. Precis så borde det alltid vara.