Second place is second winner

Okej, vi vann inte. Men vi var fan så bra! Tack till Korianders duktiga quiztjejer för att Tiny dancers kunnat ha Shotstorsdag heeeeela sommaren.

Honey come home

Det var visst lite sorgset det där förra inlägget. I dag är det Kristi flygare, jag har alltid ogillat att dagens kallas så, himmelsfärd låter ju bättre egentligen. Staden är jävligt bakfull märkte jag, luktar misstänkt spya och är skräpig. Jag VF-jobbar. Och ikväll blir det Flygande Jakob. Hehe, humorn i det.

Det här nedan kan nog vara en av de vackraste sångtexterna mina ögon hamnat på. the Head and the Heart, ljuvens hörni. En dag hoppas jag åka till Ceour D'Alene. Vi gör det eller?

Oh the songs people will sing for home
And for the ones that have been gone for too long
But oh the things people will do for the ones that they love

(Och imorgon kommer hjärtat hem, det gör denna dag lite angenämare dessutom)

Och vinnaren ær...

TINA PERSSON, snart 30 och inom kort ænnu mer nøjd med tillvaron æn just nu.
Minisviten før minisemestern bokad, 32 kvadrat och i ett vad jag førutsætter ær ett gotlændsk paradis. Avskild sandstrand, brøllop och Visby. Då kan man stå ut hær uppe i Nordlandet.
Idag besløt jag mig før att dejta Johnny Depp. Han ær rolig, karln...æven om han spelar øver. I alla fall, om ni vill gøra som jag och de 100 andra Bodøbarnen, skratta och blir skræmda that is, gå på bio! Skit i vårsol och uteserveringsmys och omfamna mørker och chipspåseprassel. (En liten parantes, FAN vad norrmæn prasslar nær de ær på bio. Och pratar).

I væntans tider

Nu ni mina kæraste vænner ær jag så till mig i trasorna att jag næstan går åt. Jag væntar på två mail. Ena som ska sæga om min hjærtehælft kan følja med till Gotland på bryllup. Den andra som sæger om Hotel Stelor har ett ledigt lyxrum åt oss...NU KRYSSAR VI FINGRARNA, FOLKENS!!!!

Vad var det jag Sa(a)de!

Hahaha, vilken tørr rubrik. Men inte lika illa som att Arne Hegerfors høll på att colapsa med sin kosthållning.

Men jag sa ju iaf att lellpøjken skulle komma topp fem. Hade visserligen fel på resten...jag gillade ju verkligen de dær adhd-mupparna. Himla søta! Moldavien var ju också lattjo, som Carro skulle ha sagt. Men twinsen, jag døøøøøøør.Kommer av någon anledning att tænka på Technoheads Hippie-låt som vi gillade nær vi drack Koskenkorva med apelsinjuice hos Anna Samuelsson och hade før stora Docs och gick och ramlade på jærnvægsspåret och dræggade på ungdomsdisko. Oh those were the days, jag sæger då det.

Eric Saade, du borde betala!

Öppet brev till Eric Saade.

Hej Eric!
Måste börja med att gratulera dig till vinsten i Melodifestivalen. Jag var utomlands vid tillfället men önskade av hela min tankekraft att du faktiskt skulle vinna eftersom min kära vän Vera höll på att mörda oss förra året när du faktiskt inte kammade hem det hele med Manboy. Gött med revansch! Och så vidare.

However, nu kommer vi till problemet. Jag hade kunnat räkna ut att din medverkan skulle sätta spår i min väns plånbok med tanke på att hon förra året lyckades med bedriften att supa ner sig själv och rösta cirka 60 gånger. Detta hände givetvis även i år. Historien förtäljer inte hur många gånger hon lyckades ringa men eftersom hon chuggade fler drinkar ringde hon troligtvis fler samtal...om min formel är korrekt. Här är hon förresten, mirakelkvinnan som röstade ut dig till Europa!



Så, till mitt ärende: jag skulle gärna se att du "man up" och tar ditt ansvar. Det ser inte bättre ut än att flickebarnet hotas av en smärre ekonomisk kollaps så det vore tacknämligt om du ingrep.
Eftersom jag ska till Las Vegas med samma flickebarn skulle det vara katastrofalt om hon inte fick lägga lite slantar på kopiösa mängder drinkar och därefter förargelseväckande beteende med oss andra. Så SNÄLLA Eric Saade! Tacka Vera för vinsten och ge några slantar. Eller åtminstone ett gäng signerade skivor och en bild med en snuskig hälsning. Hon gillar pojkvalpar. Hey, don't we all!

mvh
Tina - den sanna vännen (som dock aldrig hade röstat på dig även om vi varit ihop)

The social network

En vecka kvar. Sedan är det bye bye Karlstad. När jag återvänder ska banne mig isen vara smält, GB-sortimentet komplett och beachvolleynäten upphängda. Och terrassen på Kori-kori får gärna ha öppnat också. Men först ska vi umgås. Ses, hänga, gona oss ordentligt...det gillar jag.

Idag hade jag och Flängis frukostmöte och planerade körvätning och karusellåkning i staterna. Så ska vi dricka en del vin och så får vi hoppas Anaheim skärper till sig i NHL-slutspelet.



Fick besök av Uven också. Han är lat.


Syrran och jag har liiiiiiite olika klädstil när vi ska motionera...


Tett sö vackört dä ä mä vår!

Amerikat.

Elva dagar kvar sedan sitter vi på planet mot Las Vegas. Enarmade banditer, bufféer och tillräckligt många margaritas för att spy oavbrutet i en vecka. Med andra ord, så långt från 21 man kan komma.

En städad lägenhet kan man alltid göra rörig. Fråga mig, jag är the queen of mess. Dessutom har jag stora problem att införskaffa ack så tråkiga men dock praktiska föremål till min boning. Är kanske dumsnål på nåt vridet vis. Men nu jävlar har jag slagit till. Besticklåda, badrumshylla och dricksglas...äggkoppar för bövelen. Och the rensning of the decade. Smycken, smink, medicin...



Efter väl slutfört...eller det är det ju inte...utfört...nej, påbörjat. Efter väl PÅBÖRJAT arbete och en fika + middag med Flygledar-Annica unnade jag mig hockeyhäng med Little Miss Funshine. Som tycker att grabbarna i Skellefteå ska grow a pair och som undrar om det finns en porrversion av Anchorman som heter Wankerman. Mohahahahahaha! Just det, vi snackar inte LCHF-kost vid våra träffar. Men det gör ju inget. Hockey kräver vokalgrymtningar och snacks.

Flora och Faunas underbara resa

Jag älskar numer kiwilandet på andra sidan klotet. Kanske inte bara för att det är vackert, utan för att människorna verkar ha grymt vackra hjärtan. Nåt för servicedivor, tråkmånsar och sur-ittor att lära sig av. Jag har lärt mig mycket:
- Turist-teen-bussen Kiwi experience går under namnet Fuck truck!?!! (jag åkte den inte!!!!)
- Om jag säger följande svordomsharang Fitta Fitta Fitta, piss piss piss, förstår Å att jag vill fotografer en tågstation.
- Om man krockar gör det ont.
- polisen är dina vänner, även om de jagar dig med blinkers.
- Kiwifolket gillar french fries, fula kläder...och öl!
- Pingviner dansar, sälar luktar och kiwifåglar väser.
- På bergsvägar så slingriga att man möter sig själv kör NZ-ländare 100!!!!
- Orterna delas upp i håla, hôla och HôÔÔôla. I de flesta av dem finns ondsinta possumdödare. Och de är inte blyga med sin morbida sysselsättning.
- Fulla norrmän inuti grottor med lysmaskar = dålig idé
- Man blir pessfull av Svart Galliano
- Sperm whale direktöversätts inte till svenska.
- Det finns inte 70 milj får, bara 30 milj!
- Vi har sett gulögda pingviner och dvärgisarna, men Skogpingvinerna var till havs...go figure.
- St Paddys är en bra anledning för fylla, såsom musselfestival och vingårdsbesök.
- Att rulla ner för kulle inuti plastboll är kul!
- Å är som en botanisk variant av Bengt Fritiofson.
- Det finns diken som man inte vill ta sig upp ur.
- Borta bra, men hemma är fest! Fy fan vad gött att återse alla väl tillbaka i Sverige!

I will give to you the love you seek and more

20.07, hur stor är sannolikheten att det säger Smäll i huvudet och bakfyllan tar omtag? Jag vill helt klart ringa en vän, för det här är rent av bedrövligt. Eller ringa en vän, jag borde få hit en vän med ett välladdat gevär. DÖDEN MÅSTE KOMMA, som någon uttryckte det när ett gäng hockeyamatörer gick och förlorade häromdagen.
En vän har det dock sämre, han fick besök av Skamskölj och Ågren på kvällskvisten lät han meddela. Jag ser mig själv lite som Magdalena Ribbings lilla kusin från landet som med magsyran frätandes på stämbanden inte har varken tid eller lust med artigheter vad gäller etikettsregler. Så vid eventuell invasion av dylika gäster är det enda rätta att bjuda på en gammal hederliga portion grisebank. Så snälla Brefan, kick his ass, Seabass!

Tillbaka till min egna misär, vi har kommit till diffdiagnoserna. Jag är faktiskt snuvig och har lite feber och det passar ju inte 1.0-beskrivningen på bakfylla. Jag får väl sluta gå klädd i pyjamas utomhus när det är minusgrader och hoppas det kan förhindra liknande händelser framöver.

Men hur hamnade jag då där? Det finns saker som alltid är onödiga. Man vet det på förhand men skiter blankt i den slutsatsen och inbillar sig att fotbollskören inuti huvet peppande ropar "Göret, göret".En fullständigt lysnade idé var därför inatt att dricka vin efter jag kommit hem från krogen. Ännu mer succéartat blir det om man redan druckit trehundraelva shots som serverats ur pet-flaska...köpsprit? Don't think so. Det enda positiva med detta är ju att man får gnugga armbågar med det som möjligtvis skulle kunna få en att bli ihågkommen efter man sedan länge ligger 6 feet under: ångesten som man kan mata sin kreativitet med. Så fan vad jag varit kreativ idag.

Går inte upp för mindre än 10 000 dollar

Efter en fet jobbvecka är slut går det att kosta på sig ett sådant citat. Omgjort och snott av übersupermodellen Linda Evangelista, som precis som jag uppebarligen har problem att få kroppen ur sängen. Där delar sig dock vägen mellan oss två och vi har inga fler gemensamma faktorer. Vad jag vet.

Efter hemkomst var en prioritering att trots den sena timmen tvaga bort the filth. För efter över 30 helgpasstimmar är åtminstone jag inte fräschast i stan, jag kan ju inte skriva vad jag gör på jobbet men vi säger så här: var glada att jag inte delar med mig. It’s all blood, sweat and tears som jag inte bara lever utan bokstavligen badar i. Och lite penicillin och natriumklorid på grund av en liten mindre olycka. Hade nog sylt i håret också, gamlingarna tror att jag är sexton och klappar gärna ”den lille snille jenta” på huvudet...
Kan erkänna att ja, kanske var de 45 minutrar i vattnets tecknet i omiljövänligaste laget men ärligt talat, i Norge slänger vi nära på allt i söppla och det råder returstationsmässigt undantagstillstånd. Lägg till att jag var så trött att jag glömde bort att intvålning, schamponering och balsamering inte sker automatiskt för att man står där inne. Var dessutom vild och galen likt en man med en dödsdom – jag lade mig med BLÖTT HÅR. Med risk för att se ut som det där lemmeltrollet Plupp. Minus den blå färgen eftersom jag övergav den hårfärgen efter Prodigykonserten 1997 eftersom det visade sig att jag delade frisyr och färg med Keith Flint, den clownliknande killen som sjunger.

Nu har jag tappat tåget här. Till saken. Jo, min kaxiga plan på att sova, sova, sova som att det inte fanns en morgondag bakfyrade aningens. Men jag fattade det först efter en tjugo minuter från att jag började med det här nattliga författandet.
Vaknade spyfärdig. Hann tänka både Noro, Calici och Henoch Krönleins pulpa innan jag insåg att när man ätit fyra mackor, en panini och två miniskivor skinkstek och en potät på två dygn så kanske det har med saken att göra. Fördömt! Men när magen väl knutit sig spelar det ingen roll att man lockar med Crüsli (mer om det en annan dag), det är bomstopp. Tänkte att jaha ja, det är väl bara att ta morgon. Det blåser griskallt rakt igenom lägenheten (flest meter per sekund och Europas svar på the windy city är tydligen Bodö...) och jag skakar tänder när jag plötsligt inser att mitt hår fortfarande är vått. Varför? Har någon gått in och tvättat det i sömnen? Är det här någon slags kissnödighetsdröm som slagit tilt? Har håret för alltid ändrat konsistens och kommer vara stripigt och blött? Så slänger jag det där berömda getögat mot klockan och konfronteras med att den visar 02.35, vilket betyder att jag a) sovit i två timmar b) stigit upp för helt klart mindre än 10 000 dollar, exakt noll kronor faktiskt. C) tvingas lyssna på en jävla låt där de sjunger nåt om ballar i grus. Det låter så iallafall.

Önskan att gå samma öde till mötes som en värmländsk varg har aldrig varit större. Men jag kanske borde skriva min CV lite improviserat utifall någon vill rädda mig för att må lite bättre i den syndiga själen...Jag kan laga mat jävligt bra, emellanåt dra ett skämt och är hyfsad på Horse, basketspelet Tue brukade köra. Om du räddar mig är jag helt enkelt din för evigt.

ps. bilden har inte direkt med texten att gøra, men nær jag har tråkigt tænker jag på tillfællen som ær roliga. Och nær familjen Lundberg rensade førråd ær ett av dem.

How low can you go?

Nær man jobbar natt och ær norr om polcirkeln ær sannolikheten att få se dagsljus noll gånger noll. Iallafall om man ær sugen på att sova efter man kommit hem, och det ær ju jag. Så nær jag vaknade i mørkret fick jag sætta mig i den nednøtta soffan och førdriva tiden.
Kækade skorpor med marmelad, førfærades øver hur vinden gav fønsterrutan en omgång samtidigt som jag tittade på (håll i er) SVAMPBOB FYRKANTSBYXA! Herregud, det mest syrapsykotiska hallucinationsprogrammet någonsin skapats før barn sedan Professor Baltazar och Dr Snuggles. Det måste ju va hemskt roligt att gøra barnprogram, eller så ær det så himla tråkigt att skaparna måste gå loss på drogerna. Jag vet inte. Jag satt iaf førundrat och såg på nær den dær konstiga figuren skulle læra sig att knyta en knut. Sedan fick jag nog och gick och lade mig istællet. Det ær alldeles før kallt i mitt rum men lyckligtvis finns ett extratæcke, fast det luktar curry. I mitt hav av sængklæder ær det lætt att børja længta efter sællskap. Det ær ju ændå lite mysigt, som en koja fast ændå inte. Kanske någon som kan se till att jag inte blir omkullblåst eller står på næsan i backen i Rensåsparken. Dær ær det snorhalt och det dær med sandning ær fortfarande en nymodighet hær i oljelandet. Men Hellner vann iaf øver Northug i dagens skidåkning och Kalla kom føre Jacobsen. Jihooooooo!

That's not my name

Om årets första dag ger en representativ bild av hur resten av året kommer att bli måste jag gilla det. Trots allt.
Explosioner och champagne. En stulen puss vid tolvslaget. Vi dansade the Safety dance, födelsedagsbarnet och alla fina vänner.
Fick en lektion i hur förvirrande sms kan vara. En utbytt vokal kan innebära stor skillnad i sig och om trio byts mot trekant är marginalerna för feltolkning oerhört grova.
Har haft en halvdygnssession med min egen humorprinsessa som kan imitera det här:


Desssutom innehöll dagen Solsidanmaraton, Batman, solpromenix, bakispizza och en kaffefrukost. Toppen är ordet jag eftersöker. 2011 kommer bli FENOMENALT!

Practice doesn't always make perfect

Så kom juldagen. Den kommer ju alltid. Och den upprepar sig alltid till innehåll. Den obligatoriska vakna med sura uppstötningar, svullen buk och förstoppningskänsla som troligtvis inte kommer släppa förrän midsommarstången ska kläs. Att nästan alltid knockas av mängderna rester som sprutar ur det överfyllda kylskåpet och morsans ojande "Huuuuuuur ska vi bli av med all dänna maaaaaten, ta litt te nu, nu måst ni äääääät, annars måst vi släääääääng...nä jag ska int ha mer, jag är så tjock så jag bord höll igänn....". Sedan lutfiskmiddag. Det godaste på hela julen. Sedan hetsblåsande av hår, sminkning med syrran i varsin badrumsspegel med sjukt dålig belysning så vi ser ut som värsta sortens trannys när vi är klara. Val av outfit. Hur man än vänder och vrider på det måste man se snygg ut inför alla som nobbat en, alla som man hånglat med, varit tillsammans med eller gått i samma klass med...okej inför alla. Liiiiiite smalare, ung som en snärta och sexig som aldrig förr. Hur nu detta ska gå till har jag ännu inte kommit underfund med men jag tar patent så fort jag gör.

Anywho, superrolig förfest, Rhythm is a dancer, dålig whiskey och så plötsligt är det dags för vallfärden. Fast Mecka är ju en av stadens två dansställen, ett schletet hotell som aldrig någonsin lär sig av sina misstag och får upplopp i kön där ett flickebarn närapå blev ihjältrampad av inavelspacket som absolut inte fattat att dörren inte blir större bara för att kön blir det, har anställt vakter som troligtvis inte ens får köra mopedbil och dessutom tvingar gästerna att lyssna på ett coverband från Säffle som av någon anledning tyckte att det var en god idé att bränna av hela Coverbandshandboken 1.0. Det var bara att bocka av Summer of 69, Enter Sandman och 2-4-6-8- Motorway. Ja, Selmahotellet i Sunne Ladies and gentlemen. Man kan bli idiotförklarad för mindre, fast jag borde också bli det eftersom jag återkommer år efter år och tydligen är en oförbätterlig idiot även jag. för att toppa en av de största skitkvällarna under 2010 kom jag dessutom hem till en tvättstuga som beslutat sig för att kissa ner sig fruktansvärt. 240 liter vattenberedare med hål är likamed torka torka torka, Lambifåret hade behövts så hade vi kunnat rulla jäveln fram och tillbaka över golvet.

Men skam den som ger sig, jag tänker från och med nu bli klokare. Nästa jul tänker jag ha en pojkvän som jag ska dra med till en paradisö i Söderhavet. Sugen på en söt, självständigt men kanske aningens bitter snart 30-årig Värmlandstös - give me a ring!

Lillstrumpa och Syster Yster

That's us, som den Grinchifierade människa jag blivit finns det en person som kan smälta mitt kalla hjärta. När termometern beslutat sig för att slicka minus tjugostrecket konstant, det aset, är det dessutom förenat med vissa problem. Men det går. Trots los problemos men syrran är liksom rätt person för att lösa dem.

Lillstrumpa skulle köra mig för att hämta diverse id-handlingar. Win tänkte jag, eftersom min bak nerknödd i de allt för små snyggjeansen jag ärvde av Lina Hård är lika med gällivarehäng och därmed förfrusna skinkor. Men så lätt skulle det inte bli eftersom min svårt tankspridde svåger inte ställt bilen där han skulle. Vi letade runt halva Haga men insåg att det ju var fel. Karln svarade inte heller i telefonen, som led batteridöden. Efter att jag dragit iväg med buss för att hinna hämta passet lokaliserades Sciroccon, Klara. Jahapp. Det var bara att knalla. Och jag som hånat alla julhetsare. Eller vad jag nu gjort, jag har väl surat över den här hysterin. Idag var lilla Tiny Dancer "en av dem". VE OCH FASA, men vad gör man inte för julefriden! Man inhandlar julgrupper, herregud, ja. Miniatyrväxter, glitter och fula visdomsord nerknödda i vaser som egentligen inte ens skulle kvalificera som loppisfynd. Not nice at all. Att packa blomhärkena är en vetenskap i sig. Därefter följde tankning av bil, där lyckades jag avstyra ett samtal för att försäkra oss om vilket drivmedel som var det korrekta, mitt största misstag i dag skulle visa sig, men inte för syskonen Persson lyckligtvis.

Det är så himla lustigt egentligen, för även om vi bara ska vara i hemkommunen, det så kallade "sagolika" Sunne (mer raggarhålan som borde skjuvas av kartan) så går det inte att åka dit med mindre packning än för typ tre veckor i New York. Min packning gick på 10 minuter, ivrigt påschasad av fürer Lillstrumpa. Sedan fick hon packa åt både sig och den ostyriga äkta hälften som hon beslutade sig för att åka ifrån eftersom han inte behagade vara i tid. (WORD!). Sedan kom tidsstressen, för vi skulle ju utföra apoteksärenden, handla den sista julmaten, inhandla alkohol för ett mindre kompani, dessutom glömde jag i hasten att packa behå. Och jag gjorde misstaget en gång att gå utan och vi minns det som balen då Tinas nipples almost fell off..nuff said. Så vi var ju tvungna att klämma in ett Lindexbesök mitt uppe i allt. Klockan är 16.45. Affärerna stänger 18.00 och vi måste hämta recepten - i Sunne, alltså köra dit. I jultrafik. TRAFIKKAOSET, som Aftonbladet toppat tidningen, löpet, gjort mitten, enkäter, SIFO, webbtv samt en bilaga angående i typ en vecka. Det är inte ljug att jag hostade magsyra i höjd med Elofsrud och började svettas ymnigt. Eller, det sista kanske berodde på rumpvärmen som helt plötsligt började fungera.

Men varför är det då en så fin dag detta? Jo för följande inträffar:
- Svågerns bror, som vi skulle rådfråga angående drivmedlet, var inte lika lyckosam som oss och tankade glatt i bensin i sin likadana nya diesel-scirocco och ringde med gråten i halsen, vi skrattade oss ju harmynta, men berätta för guds skull inte det för honom.
- Vi hann våra göromål, men även att fjanta runt på Coop i en timme, där vi letade hårfärg, utförde en ananasfotografering och lekte med grisfötter.
- Jag fann Love Actually, vilket är synonymt med att julen är räddad.
- Vi gick på en liten Julvaka där en av gästerna, Loi, inte så jävla gammal, utförde moonwalk, robotdans och nån slags shaky shaky innan värden använde honom som barnarbetskraft och han fick med bricka gå omkring och servera OP och NYköping,

Livet är underbart! I alla fall när man har en syster!

Tina and the Toyboys

Jag nästlade mig in i ett lag ändå. Vi kom sexa, vi är väl nöjda kanske...eller pojkarna var det. Jag led åtta gånger om eftersom FOSTRET vann. Darn-diggily-damn!
Men vi hade lugnt det bästa namnet: Tina and the Toyboys!! Och nej, det var inte mitt förslag. Jag föreslog Jesus och de tre vise männen.

Just det

VI VANN VI VANN VI VANN VI VANN!
Leprechauns quiz samt hela säsongsfinalen! Det kändes kanon, dessutom hyllade Nöjesredaktionen oss och bjöd på drinkar på Guldapan. Det gillar vi extra mycket!

Bild: Annica Persson aka the Pineapple Pimp from Malmoe

Then I go and spoil it all by saying...

Jag gillar inte när de fina beger sig iväg till obskyra platser i världen. Men jag gillar när de kommer hem. Som söta Lina som äntligen är hemma från Bollnässtaden och det firade vi med 350 000 shots ungefär. Stans vackraste bartender, Lelav tror jag hon heter, gjorde en egenkomponerad drink åt mig som jag fick döpa: Tiny Dancer, den smakar mint och choklad, kanske lite väl "vuxen" men vafan...men jag är ju en tant snart sägs det. Höll på att råka i bråk på Kori, tack vare en surhagga med för mycket attityd och alldeles för lite självdistans samt en förkärlek till att förolämpa MIN SYSTER. Det gör man inte. Men det ordnade sig. Sedan blev det mittinatten-lasagne och en natt på Holmbergska-Nilssonska soffan). Fin helg helt enkelt som toppades med att skjuta fyrverkerier. Jepp, det kommer fullkomligen explodera runt Tiny Person eftersom jag är nybliven fyrverkeriförsäljerska!!! Det ni!

Men det är som vanligt bara att skratta åt det

Det jag glömde infoga i föregående redogörelse över hur man kan plocka patetpoäng under en kväll i Karlstads nöjesliv är följande:

- Förvåningen, som blir till pinsam återkoppling och en jävla svidande ångest när Segerpalm klämmer fram att man fått livsråd och tröst (!!!) av Britt från Lite Sällskap. Den där genomsnälla flummiga tanten med brunrött hår. Hon är godheten personifierad och lovade mig innerligt att allt kommer att ordna sig, och det är ju bra.