Tre steg fram, två tillbaka

Min hjärna har smält. Inget är vettigt.
Men varför ska jag behöva vara det som står mellan dig och katastrofer?
För jag vet att det är precis vad dina fel leder till numer.

Slår vad om att du inte tänkt på det.

Vinn. Bra odds. Storvinster. Trav. Casinon. Mobilcasinon. Jackpot. Vinn. Storvinster. Ta chansen. Poker. Bingo. Lotter. Lätta lånelöften. Små insatser. Stora vinstchanser. Stjärnglans. Vad väntar du på?

Det provocerar mig att dagligen behöva påminnas om hur lättillgänglig misären är. Möjligheten till att bli skuldsatt, utblottad och förlora allt. Det finns visserligen vinnare. Men långt fler förlorare. Men det spelar ju ingen roll. Det är ju inte droger eller alkohol det handlar om. Yeah Right.

Det finns inga andra.

Ängslig över vad andra tycker. Ser på det som en recension över mig själv, rullar ihop till en boll och slänger över axeln. Klart.

Islossning

Isen sjunger men det är ingen vidare sång. Den knakar, brister och bråkar. Precis som vi. Tusen bitar och sönderfallet. Men det finns ju något under ytan, något som är så levande. Vattnet är visserligen kallt men det blir ju förhoppningsvis varmare vad det lider.
Jag lider som mest utan dig.

Sömnen är mardrömmen.

En kall säng som är tom utan. Det är så fånigt men lägger ändå en skjorta som luktar som du för att känna mig mindre ensam. Finner ingen ro för att orka lägga mig bland jagande skuggor och knäpptysta väggar. Inga andetag att lyssna till och ingen hand att hålla. Fast egentligen blev ju den vakna tiden den egentliga mardrömmen.

När allt blir grubblerier

Vet inte jag ska spara allt till dyra terapisessioner. Men det finns tusen saker inombords som ligger och värker. Det måste ut. Det snabbar på mina hjärtslag. Det tar min luft. Det tar till och med håret och klumpen i magen är tung som en sten. Det bor i mina tankar. Det är tröstlöshet och tvivel, en aldrig sinande känsla av maktlöshet. Det är ilska och tårar som aldrig verkar ta slut. Det är sömn som endast kommer i små, oroliga förpackningar och det är drömmar som vrider mig sönder och samman. Det är dagar som förflyter som en trögflytande dimma. Det är mitt liv just nu. Och det värsta av allt är att det trots allt inte är min kamp.