Elaka, hemska människa

Usch, det är infekterat här på avdelningen. Verkligen. Kan vara vinterkräksjukan som ramlat hit, mitt i sommaren, precis lagomt till min stundande semester. Rôv var ordet. Jävla *^^"I)#(#()Q"="=)""""&#¤%%&. Så nu sitter jag här inbillningssjuk. Har läst exakt 89 sidor av "Allt" och är faktiskt nära suicidets brant. Bara för en boks skull. Och eftersom jag är en hemsk, elak (kanske till och med vedervärdig) människa skulle jag kunna satsa en hel livstid på att få recensera den här boken och SÅGA den så hårt.

Precis så är det. Kräks och annat äckel. 2 timmar kvar av passet. Här sitter jag i min litenhet. Till och med byxorna är för stora...

Vanedjur

Nej, jag kan inte försumma en årlig tradition. Jag måste göra en lista. Det måste höra till mitt dysfunktionella jag att göra listor i tid och otid. Som en slags comfort zone, när andra äter choklad och vaggar sig själva till sömns gör jag listor. Om typ allt. Det känns nästan lite OCD, men jag är ju i gott sällskap, till och med Justin lider ju av det...

ja du, OCD-Tina, vad ska du göra för lista?


Semester 2008, såklart

• Måla åtminstone en tavla. Mille har barmhärtigt nog bestämt sig för att göda mina konstnärsambitioner
• göra klart bröllopsalbumet, kanske beställa bilder från lite resor...NY, Sälen, Köpenhamn... förra sommaren, ehum
• skriva 2 noveller, en till varje tävling
• läsa några böcker...började med "Allt" av Martina Lowden och känner visserligen att det kommer ta lång tid och mycket tålamod MEN skam den som ger sig. the Dirt är desto äckligare och bättre...
• Arvikafestivalen. yes. det räcker som förklaring.
• Bröllopsdag ska firas.
• Slöa i stugan, där kan ju faktiskt punkt 1-4 införlivas
• en look book - jag ska ju snåla i ett år, då behöver jag en påminnelse över hur FANTASTISK min garderob är...jag är en sån lögnare...
• Umgås med fôlk
• Besöka vattenlandet
• åka på någon utflykt...kanske någon konstutställning...låna husvagnen...hehe fat chans att det händer...
• Mormors glassbar!
• TRÄNA, ööööj öööööj. icke att förglömma.
• Peter Siepen på Koriander
• fylla frysen med svamp och bär, har sagt det i typ sex år. I år SKA det ske!

Jaha, men det här var ju inte så pjåkigt. Tror jag ska länsa sjukhuset på lite ångestdämpande för det lär behövas.

Semesterstress

Jag är fenomenal på att få semesternoja, same procedure as last year, James. Semester, denna tid för avkoppling och återhämtning brukar vanligtvis förvandlas till raka motsatsen och alla måsten samlas på en retfull, irriterande hög. Oftast brukar jag bli totalt paralyserad när det här inträffat och när ungefär en dag återstår av min efterlängtade ledighet vill jag allra helst kura ihop mig i fosterställning. Av skam. För det är samma visa. Varje år. Varje jävla år.

Jag har inte fått gjort ens hälften när den där måndagsmorgonen är kommen, alla "måsten" skrattar mig i ansiktet. Nehej, ingen målning gjord i år heller, inga foton insatta i vackra album och garderoben är ännu inte sorterad. Inga blåbär, kantareller eller jordgubbar är plockade. Inte heller har jag fikat med Åsa, Jenny, Memie, benen är inte vaxade, inga omplanterade krukväxter, de där 12 pocketböckerna jag köpte står orörda i bokhyllan och det blev inga utflykter ens till kusinerna i Molkom. Men bag-in-boxen är öppnad, vågen skvalpar över och klänningen går knappt att knäppa. Eljusbanan har jag inte varit till en enda gång och badat har jag inte heller gjort. Grillfesterna förblev vilda fantasier precis som GI-dieten.

Jag måste bara tillägga att jag inte har börjat min semester än. Men jag saknar den redan, som om den passerat. Jag hatar sommarsemster för jag blir så stressad. Nu måste jag försöka göra en lista över allt jag ska misslyckas med att göra i år, för man är väl en fullfjädrad självplågare!

West Coast Riot

...where the action really is...

Jag har badat i nostalgi. Djupdykt bland skatepunk och kallsupit iskall, utspädd stor stark. A big strong - not so strong really. Jag förutspådde totalt regnstopp till klockan 14.00, lyckligtvis hade jag vädergudarna på min sida och slapp bli islängd i Göta Älv. Mina kumpander för kvällen var the boys;Enstum, Klittan, Sundberg och Jeff från Tasmanien.

Alla frusna gamlingar samlades till DLK som rev av "Dricka sprit och hålla käften" och det var startskottet för punk n roll in my soul. No fun at all gjorde som vanligt skäl för sitt namn, om Per Gessle hade gjort punk hade det låtit så där enligt Bia. Comeback kid förde in lite välbehövlig hardcore och vi intog välförtjänt öl i massor.

Lagwagon gjorde detsamma för mig men Flogging Molly kan göra lejon av lamm och jag fick flashbacks till vårt bröllop när Drunken Lullabies orsakade halvkaotisk allsång i öltältet, precis som på "Vikas" dansgolv. Jag fann nya bekantskaper på borden och efter en stunds motande från trötta vakter fick de se sig besegrade för när Bad Religion inledde med "21'st century.." exploderade Frihamnen och BR gjorde en suveränt skön spelning.

Efter det lugnade Millencollin ner tempot och kändes bara trötta och förlegade, inte ens Mr Clean fick igång oss...fast det kanske berodde på att ingen av oss fastnat för den nya skiten. Men vad gör väl det när NOFX står redo för att ge oss en omgång the Brews, Don't call me white, Perfect government och Leave it alone (bästa låten!). Tror de spelade halva punk in drublic eller nåt...kunde varit minus med en massa babbel på scen och att de var fulla som kastruller - men eftersom det var precis som publiken var det verkligen skitsamma. Allt utom extranumret var klass. Men då hade vi halvt älgat till Dancin Dingo. Idag är jag trött. och så har jag bränt mig i ansiktet. haha.

We march to the beat of the indifferent drum

Ett, två, ett, två. Ett. två.

Snart kommer rubriken på kvällslöpet; Är du en Sommar-Alcolada? Okej så kommer det inte stå men innebörden är den samma. Men vafan, jag tycker vi krökar bort semestern, blir feta och goa, springa kan vi göra till hösten. Magra stickor, de finns i överflöd på top model :)
Ni vet väl förresten om man ser på tv på sommaren hamnar man i re-run hell och kommer aldrig därifrån. Kan vi inte ta en punscha-colada eller pink mary eller en strawberry mojito och bara va härliga?

Förresten, någon som är sugen på att slå Filip och Fredrik tillsammans med mig?

Ööööööhrka

Fyra på natten. Eller morgonen. Vad är det egentligen? Men jag har ändå fått något vettigt gjort...kallelselapparna till vår lilla mottagning behövde revideras...så voilà. Nu kanske jag ska ta och boka in lite patienter oxå...orka. blä.

Om inte alls många timmar, far vi till Göteborg. Möter upp Bia och hans Tasmanier + Lill-Fredrik. Så najs. Inte alls som att va här på sjukan med alla pillertrillare och pissenissar. :)

Tiger army

Måste ju kolla upp lite band innan West Coast Riot. Jag är inte så insatt i genres, något jag kanske inte är vidare stolt över. Som psychobilly. Okej!?! Men ståbas brukar bädda för succé. Tiger Army har en ståbas.

Sälj dig dyrt

Ikväll, mina damer och herrar, är det en helt perfekt kväll för att få krångel med det krossade hjärtat för då kommer Sveriges klassigaste, glammigaste hjärtsystrar ta hand om er. Miss Tk, Mary Murphy och Tiny till er tjänst. Hur jävla royale är inte det?

Regniga söndag

Sitter och väntar på Solbergskan. Ska greja present till Ann-Sofiskan som delar födelsedag med USA. Har en kaka i ugnen och ikväll vill Nischa Luling bli bjuden på flygande Jakob. Lyssnar på Lagwagon och det är en Sex and the city-special på tv. Jag är très contente men om jag orkar ut och springa imorn är allt fulländat. Jag har inte så höga krav...det är gött att va lättroad.

Riverton

Nattsurfande kan resultera i succé. Way out west kommer inte bara innebära musik en masse och ett sjujävla partajande. Jag och Mille kommer att avnjuta fyrstjärnigt hotell. Förfest, efterfest, glamourfest, karatefyllafest någon?

Sex and the city - the movie

En långvarig romans skulle ha kunnat få sitt slut denna midsommardags eftermiddag. Jag är inget undantag, jag har också haft Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda som väninner de senaste åtta åren. Mina egna väninnekonstallationer har varierat men vi har alla delat kärleken till denna New York-serie och tilldelat oss själva karaktärerna - corny? ja absolut, men det har inte spelat någon roll. Från Samantha till Carrie till Charlotte. Jag har nästan varit dem alla på gott eller ont.

Up-dressat som sig bör, highheels on och näsdukar i väskan, så tog jag och Camilla oss an Sex and the city - the movie. Men jag hade börjat tvivla på att kärleken fortfarande var lika stark när cirkusen runt filmen satte igång. Produktplacering och designerlabels flyttade fokus från känslan. Jag kände mig som den konsumtionsslav jag faktiskt är men upphöjt i kvadrat. Mindre fokus på essensen av serien: det emotionella. För det är just känslorna som fått mig att älska serien och jag tror många håller med mig. Deras vänskap, deras både förvirrade och förbjudna sätt att se på livet, glamouren som vackert förpackar vardagstristessen och ratar allt vad Svensson heter.

Visst, man blir lite skeptiskt när Carrie bytt kläder för femtielfte gången och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte känner någon kemi mellan Carrie och Mr Big. Jag känner suget i maggropen när det kommer till hur karaktärerna blir de verkliga personerna inför oss; när relationerna utvecklas och avvecklas. Precis på samma sätt som relationer är en central del av nästan varje människas vardag - vare sig du är man eller kvinna kommer det vara så. Söker vi kärlek? Ja, de flesta av oss gör även det. Men Sex and the city ägnar sig egentligen inte åt något slags romantiskt nonsen som man kan tro, det finns en ärlighet om vilka svårigheter som alla relationer kan bära på. Våra sorger och tillkortakommanden, livet utvecklar sig på olika sätt och vi gör likaså.

SatC är ett frihetsanthem bortom klänningar från Lanvin och Louis Vuittons väskor. Det som hela serien sagt mig från början och som den fortfarande gör är att det är ditt liv, din vardag, din fest, dina vänner, din sexualitet, din karriär och dina pengar...du gör vad du vill med detta. Det vi kan lära oss av filmen är att vi faktiskt kan välja. Vad är det viktigaste? Love and labels? Kanske för några, kanske för de flesta. Den drömvärld som våra fyra vänner lever i är kanske ouppnåelig men varför ta det från oss? Det som Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda säger oss är kanske att inte blunda för det som vi håller som viktigast. Välj dig! Välj det du vill. Men framförallt, välj vänskap, för dina vänner kommer hålla dig om ryggen hur hårt det än blåser. Det kan ingen kärlek ersätta. Filmen har analyserats ur genusperspektiv och många filmkritiker har sågat filmen vid de sylvassa Manolos som bär upp den. Men min egen tvivel är som bortblåst för när jag lämnade biosalongen kände jag bara kärlek. Och kanske lite separationsångest från våra väninnor på Manhattan...tur att man har egna livs levande versioner av Miranda, Carrie och Samantha!
Tina aka Charlotte

Mysteriet Max Grinndal

Samtidigt som de flesta sportjournalister har knötts in på EM-tåget för att finnas på plats i Schweiz och Österrike verkar det som om en person lämnades kvar på perrongen. Jag hade gjort allt för att fått vara med på planeringsmötet på TV4 när det bestämdes att Max Grinndal missar fotbollsfesten på plats för att istället ge sig ut på "Sverigeresan". Vad tänkte han? "Fan inte nu igen, får jag aldrig va med?". Kanske är det därför han blivit mager som en skrika? De andra knäcker bira och vrålar halsen av sig bland supporters från hela Europa medan han besöker bröllop i Stockholm, fulla Göteborgare på Avenyn och raggare i Deje.

Men kanske blir han en vinnare i slutändan ändå för den mosaik av reportage han levererar från möjliga och mer omöjliga ställen är rätt charmiga. Dagens besök i Tällberg, Dalarna var inget undantag. Vi skrattade gott åt hans förvirrade uppsyn och den två nummer stora folkdräkten. Något runt inslaget gjorde mig traditionsnostalgisk och det passar ju bra på midsommarafton. Så vad säger ni barn, är det inte dags för lite nubbe och sill? Lite hällregn och dans runt majstången...och sju sorters blommor under huvudkudden i den drömska, lockande midsommarnatten....men dröm för guds skull inte om Max Grinndal.

Det var väl själva fan....

jag är oartikulerad och otrevlig idag. Fan. jag vägde mig. skulle jag inte ha gjort. 3 kilo på plussidan och jag vet inte hur jag ska loosa ett enda gram. Fan. Atkinsboken ska få segla fram från skamvrån.


Till på köpet så fick jag århundradets sämsta lön! Fan. Det är så jävla kasst det här. Sommar, sol...och fan....en jävla hög sugfaktor. Det här äger inte alls, inte någonstans. Fan.

I'm gonna win this shit

Jag är tävlingsinriktad. Jag vill vinna. Jag SKA vinna.
Så har ni aldrig sett mig förr. Jag kanske förlorar, då står jag där med skägget i brevlådan. Några kommer till och med le bakom min rygg och kanske tycka att jag blåste upp mig själv och vad jag kan aningens. Men satsar man inget vinner man likamycket. I really really want this.

Förutom det är MCR och the Useds version av Under pressure så sexigt bra. Gerard Way får mig att bli 17 år igen, igen, igen. Suck.

The Sound of Settling

I will quiz you!!! Checka bilden, gissa rätt svar, skriv i kommentarsrutan.

Inför Davids fest 14 juni skulle vardagsrummet fixas, vilken dag målades grunden? (då kvarstod två lager färg + fondväggstapet + städning) a) tre veckor innan b) en dag innan c) fem dagar innan


Bilden föreställer: a) Farbror och Brorson b) Far och son c) Två bröder


Varför ser jag så här glåmig och olycklig ut? a) Har börjat på Clowncollege trots fobi mot clowner b) leker Kiss-supporter c) Har ett snorfrätt ansikte och har badat i Idominsalva

Jag är mycket glad därför att: a) Jag är bjuden på återträff 11 år efter nian b) Jag är bjuden på 30+30+30-fest i Gula Villan c) Ovärdiga tilltag som att springa börjar locka

You made me love you

Ibland blir man rörd till tårar. Vissa filmer, musikstycken eller tavlor har den effekten på en. Precis som Mona Lisas leende. Kanske tillrättalagt, kanske förutsägbart. En Döda poeters sällskap fast på flickskola. Men är det inte fortfarande aktuellt? Lever du för och genom någon annan? Är det inte dags att en gång för alla ta ett beslut vid vägskälet som du blundat för att du befunnit dig vid en längre stund? Gå din egen väg, följ ditt hjärta - skapa din lycka. Var för din egen skull och inte för någon annan. En ensam väg att gå kan tyckas. Men är inte ett besviket hjärta desto ensammare?

Projekt Punkrock för fan

Jag ska lägga min energi åt två håll; mot Jakobsbergsskogen, ska iväg och Phoebe-springa. Det gör jag bäst.

Sedan värmer jag för West Coast Riot. Ska bli kul att få ett hörn av -94 med de som faktiskt hade en av många storhetstider (!?!) :) Bia och Christer tänker ju jag på nu...
För alla som inte är från Sunne, 94 och ---> ,ja, då var lilla byn en kokande punkgryta. Straight Edgerörelsen var hur stor som helst och till och med småflickor som jag smög mig till fritidsgården för att se lokalbanden röja runt och för att spana på den lokale Dennis Lyxzénkopian, vem det nu var...På Logen hölls spelningar med Millencollin, No fun at all, Refused, Earth Crisis Potlatch...med flera. Det målades kryss på händerna, kött var MORD, alla köpte band-tees och den härliga företeelsen circle pit var en höjdpunkt på varje spelning. Herregud.

Det kommer bli så himla kul. Sitter och lyssnar på knasiga NOFX, two heebs and a bean. Känns som jag åter sitter i uppehållsrummet eller hemma på Håkans altan. Det här kommer bli royale!

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel...

LEV MED DET!
Markus Krunegård sitter på en sanning. Jag gillar inte att exponera mina sämsta sidor men ändå verkar jag hålla på med någon slags enmansturné med föreställning varje dag, kanske till och med bjuder på matiné om det vill sig. Aaaaaaaarghhhhhhh! Är det inte typiskt? Men jag vill inte va nån suris-loser! Antingen joinar jag Lina i Bitch 2008 eller så är det dags att skärpa till sig. Jag tror jag väljer Lina. Jag har kommit på så god väg nu, det är inte ett vinnande koncept. Jag kanske ska bli sjukhusvärldens Gordon Ramsey. Fast fan, han finns ju, ...dr House. Shit!
Jag behöver med andra ord en riktning. om man har negativ energi innebär det ju att man HAR energi. Två saker måste ske: den ska omvandlas till positiv och så ska den riktas mot ett håll. inte fara iväg åt höger och vänster. Ett projekt med andra ord. Men okej då.

Jag är en mjukglass

...som ligger i 30-gradig värme och rinner bort fullständigt, inte fysiskt, det handlar om tålamod och alla personliga egenskaper man dagligen kämpar för att mota i farstun. Men varför kämpa emot? Ibland får jag en känsla av att folk äter på en, de är som gamar..vampyrer, suger i sig varje gnutta livsglädje som finns för att inte gråta blod över sitt eget piss. För det är ju en jävla massa piss. Och jag är trött på alla pissiga personer. Pissf#%?&r. Det är så jag säger det, och så är det.









Sedan finns det ju en del personer som faktiskt jag gamar på, som jag gladeligen suger blod ifrån. Men det tar vi en annan dag.

PS: Doktor Glas är en av de mest tänkvärda och poetiskt fulländade böcker jag någonsin läst. Jag borde älska och förundras, istället surar jag över de som stjäl min poetiska ådra och förvandlar det till....ja just det.

Det är inte imorgon..

men det är morgon och jag har precis funnit den store poeten som någon måste vara förälskad i. Och jag som trodde att dagdrömma var förpassade till parallella universum.

Kär

Reagerade ni på valet av inläggsrubrik? Kanske inte var så märkligt, jag är ju inte en kvinnan med stora romantiska preferenser...

Igår gjorde mitt musikhjärta spastiska volter på grund av Spelmannen i taket. I vanliga fall heter han såklart Andreas Kleerup men igår hängde han i takbjälkarna likt en okynnig borttappad Peter Pan-figur. Oh, please call me Wendy!!!

Min blogghjärna har förälskat sig på annat håll. jag är faktiskt jättekär. I en annan blogg. Den är helt enkelt vackrare än andra bloggar och mer innehållsrik. Vore jag missunnsam skulle jag avundas men just nu känner jag bara beundran. Det är som världens mest underbara karamell men den tänker jag behålla för mig själv... Så bara jag kan förlora mig i den för några ögonblick

Vart är detta på väg egentligen? Vad händer imorgon måntro?

Tsunami Punani

Det här är en egoblogg om mitt så kallade liv med en massa fjompig dans och alkohol. Bara så ni vet.

Nationaldagsfirande med Mysgänget och Kleerup and friends på Koriander

Mitt liv som Charlotte

Bonnbränna united

Här sitter vi som två kräftor. Jag vet att jag är brun men jag kan också bränna mig. Så alltså, vi är rosa, mer eller mindre. Hittills har vi haft champagnebrunch, jag var uppe 07.38 och bakade baguetter och muffins, det ni. Sedan gick vi en tuff kamp på beachvolleyplanen och efter det har vi bara softat och druckit, druckit, druckit. Ska snart till Virre o Johan för grill and booze. Det här är livet. Ring om ni vill med.

Eat, shoot, leaves

Jag fick en känsla av kontroll när jag satt där igår, efter ca: 82 minuters tragglande, frågor om den svenska regeringen och huvuddragen i Palestina-Israel frågan (say what). Visserligen misshandlade jag två texter och krystade fram något som jag knappast var stolt över MEN jag fick fram något. Alla tre uppgifterna lösta som på ett under. Och den bästa känslan var de sista minutrarna då jag insåg varför jag var ämmad att göra detta, jag lovar - det rök om tangenterna. Jag fick en kick helt enkelt. Och då måste ju saker vara rätt.

Tack för peppen alla darlings. Ni är så guld att inte ens jag finner ord :)
Nu håller vi fingrarna korsade och hoppas, på måndag eller tisdag vet vi. Fram tills dess ska jag inte vara ett nervöst vrak. Jag ska underhålla mig själv och alla andra i det härligaste firandet av att sommaren är här!!! Ses i dimman!

Liten och inte så tuff

Jag vet att vi alla får äta upp våra tillkortakommanden. Jag är ganska kaxig emellanåt. Och gapig. Kaxig och gapig. Inte två särskilt smickrande egenskaper. Hoppas ni älskar mig ändå ;)

Iallafall så har jag varit på toa typ 30 gånger redan. Min näsa rinner och jag har inte gjort färdigt min texter ännu. Insåg precis att jag och photoshop verkligen inte är vänner. Nu får vi bara hoppas att jag håller mig på vägen. Att inte kära lilla Armidala beslutar sig för att korka ihop just idag. Det vore katastrof.

Ett sidospår: igårkväll på väg från jobbet fick jag ett telefonsamtal från en Darling som var litet på kanelen och som precis beställt lite kvällsmat. Lite kan ju diskuteras för han hade beställt en jävla familje-kebabpizza. Jag fick hämta. Pizzagubben tittade på mig där jag stod, schleten och trött och allergisk. Han log lite och frågade försiktigt om jag var hungrig. Så nu är jag officiellt Kvarnbergets största fetto. Tack för det.

Norges herligste

Jag har under en timme suttit som förtrollad. Lite smått creeped out också men ändå hjärtligt glad över att ha fått stifta bekantskap med norska bröderna Vegard och Bård Ylvisåker. Bröderna har tagit på sig den angenäma uppgiften att kora Norges herligste! Det råder ingen tvivel om att det finns sköna människor i vårt västra grannland. Kvällens program gav bara ett smakprov på detta. Det är bisarrt men ändå hjärtligt och nyfiket. It's must see tv, mina vänner. På Bergendialekt!

Låten Kjempeform har gått mig helt förbi, kika in på den här excellenta bloggen för upplysning!
Som kuriosa kan jag stolt berätta att jag sett Tajtsmannen livs levande på Liseberg för någon sommar sedan. Och jag har ett kort någonstans!

God gave rock n roll to everyone