Underdog (Save me)

Jag borde vara glad att jag äntligen lyckats få in några av råden från Alla får ligga i mitt pansartjocka huvud. Att jag fick göra ogenomtänkta saker och tillåta mig förlora kontrollen.

Men söndag, klockan 21.28, sitter Misantropen där. I mitt förvirrade förälskelsetillstånd åt höger och vänster antar jag att förträngningsmekanismen inte riktigt fungerat ändå. Bara substitut. Så kysser han min kind och rör vid mitt hår och säger att jag är söt, trots att jag ser lite ut som en kärring i mina glasögon. Charmant, och självklart är jag på noll igen.

Sex and the city 2

Ett Sex and the city med mystik och glamour med återkomsten av både Smith Jerrod och Aidan Shaw samt ett judiskt gaybröllop som kröns med svanar och Liza Minelli. Jag vet inte ens om tanken var god.

New York är inte som det var. Cosmopolitans och mingel alla dagar i veckan har bytts mot barnmatskletiga händer, gubbslem som karriärbromskloss, hormonanstormningar och take-away i soffan. Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda kan snabbt konstatera att livet är allt annat än underbart och hur ska man trassla sig ur den knipan?
Man byter city till Abu Dhabi för att ägna sig åt storögd exotism i en orientalisk schejkstat med monumental lyx som hämtat ur Tusen och en natt. Men haremsdrömmen förvandlas till en mardröm när de fyra, forna hjältinnorna förvirrat och våpigt försätter sig i knipor. Och då är kastet tvärt till att cementera fast att det ”efterblivna” arablandet mest bjuder på kvinnoförtryck och läskiga gubbar som lurar i bazarernas gränder. Nej, jag hade inte förväntat mig ett feministiskt manifest men inte hade jag väntat mig att Gudrun Schymans förlossningsfilm hade varit ett större nöje heller. Den punchlineinfekterade dialogen känns som om Vänner, Jims värld, Two and a half men, Will & Grace och Pantertanter parat sig och fått en fruktansvärt obehaglig avkomma. En rejält rekonstruerad Liza Minelli som framför Single ladies put a ring on it får står för höjdpunkten, och det säger en del.

Därefter blir handlingen mer och mer krystad, även om jag vill gilla och pliktskyldigt skrattar åt Charlottes behålösa och yppiga barnflicka eller åt Samanthas vallningar och försvunna libido trots rugbykillar i oförskämt små och tighta speedos. Små glimtar av det som en gång bar storyn finns, vänskapen och frigjordhet i en väldigt minimal, little brown bag. Att bygga en 150 minuter lång film på ömsom exotism, ömsom amerikansk patriotism funkar inte. När den amerikanska sexuella frigjordheten illustreras genom en guppande rumpa ovanpå en bil till fjärde julifyrverkerier kaskadspydde jag nästan på tjejen framför. Blotta tanken av att det skulle dölja sig en vårkollektion under alla burkor blir även det en pinsam påminnelse om att filmen är totalt befriad från intelligens.

På ett sätt var det en förlösande upplevelse att se Sex and the city 2 – det var utdraget, smärtsamt och faktiskt inte roligt alls. Några tappra försök att återupprätta de fyra kvinnornas självständighet görs men när den evinnerligt töliga Mr Big ringmärker den olydiga Carrie med en svart diamant falerar allt. Så det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att en lång romans nått sitt slut. Tillfällen av skratt, gråt, förtroligthet och Manolos. Jag gör slut med Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte. Det sägs att man efter en förlossning dock glömmer allt hemskt men i det här fallet får jag sätta hoppet till tillfällig minnesförlust om jag ska kunna förtränga allt trams in the city.

Nu firar vi Sverigedöden

Inse att den här låten är bland det roligaste sedan, ja, Eddie Meduza var med i Melodifestivalen.

Nu skyller vi inte ifrån oss på den där så kallade skitlåten. Anna, och hennes gulliga panna, var jättebra. MEN
Cypern var bättre! Tjihooooooo!

Alla gillar grill...

men Elin är tamejfan värst.

Unfinished business

Jag var sämst på syslöjd. Till och med killarna i klassen var bättre, till fröknarnas förtret. Men jag sydde fast mig i symaskinen, sydde fast korsstygnsbroderiet i brallorna och gjorde diverse ofunktionella och framförallt fula plagg. Tanken var stor, projektet större, arbetsinsatsen enorm...och resultatet katastrofalt.

Och nu slog mig tanken att det kanske är anledningen till att jag aldrig kan få ihop trådarna. De där lösa jävlarna som aldrig vill ge sig. Det är många trådar, mina vänner och till slut måste även en syslöjdsmässigt challenged ta tag i handarbetet.

XXXO

Med en tyngre mix välter den där sommarens dansgolv!

Självdöende blogg?

Eftersom jag mest postar känslomässiga små texter eller vimeos kan jag ju göra ännu en tråkgrej. Så vassego:

Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid
Ett element, men då måste jag sträcka för jävla långt.

Vad var det senaste du såg på tv?
Såg och såg, det är ett frisörprogram som är riktigt krystat och dåligt.

Utan att se efter, gissa vad klockan är?
13.47, fel med en minut.

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Ljudet från tv:n och en skejtvideo Tottejävel lagt upp.

Vad gjorde du på innan du började svara på den här undersökningen?
Läste bloggar, kollade twitter och skrev klart en artikel om härliga Sofia Billebo.

Vad har du på dig?(detaljerat)
En jeanskjol i typ pennformat, den som Jenny spillde blekningsmedel på. Ett H&M-linne, svart och en grå cardigan som saknar några knappar. No behå och turkoslila trorsor med en urtvättad Tingeling på.

När skrattade du senast?
För några minuter sedan när jag läste Lilla Slinkans blogg.

Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
90-talstapeter i nån hiskelig gulsunkig färg, en tavla jag gjort och bokhyllor med asschyssta böcker, inte mina.

Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En jävla massa flygbiljetter. Eller nej, först en bil och resa runt av bara fan. Sedan skulle jag köpa en tidning. Som ska bli jävligt snygg, feministisk och grävande.

Berätta något om dig som folk inte känner till?
Nej, det som inte är känt är det av en anledning. Eller vänta, jag gillar inte att dansa pardans...hålla handen är riktigt obehagligt.

Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad ska skulle det vara?
Jag skulle utplåna all rasism och fördomsfullhet.

Tycker du om att dansa?
Oh yeah, hela tiden.

Har du några husdjur?
Nej.

Vilket jeansmärke?
Cheap Monday...jag är snål och gillar inte jeans så värstans...

Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Vegas och Natascha. Hahahaha, jag ska ju inte ha några barn.

Vad vill du att gud ska säga till dig när du kommer till pärleporten?
Jag är fullständigt övertygad om att mina strapatser inte tar mig till pärleporten. Men djävulen möter mig med ett Hell yeah, welcome girrrrrlfriend!

Vilken var din första konsert?
Hmmm...hemskt nog fick jag följa med syrran och pappa på Lotta Engberg. Det var inte så kul.

Fyra favoritsaker utan rangording?
Min kamera, min sagofåtölj, min Rickard Ölander-tavla och mitt Clashalbum.

Vilka gör du, önskningar eller planer?
Planer, men det är sällan en plan inte är en önskning.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Ett drottningsnamn...ingen aning faktiskt.

Gillar du din boendesituation?
Ja, eftersom jag bor stort, fint och på en bra plats är allt bra,tills ägarna kommer hem..

Har du bra hörsel?
Nope, ibland hör jag risigt som en gammal kärring och ibland hör jag dock ganska bra. Knas!

Idrottar du?
Njaeee...jag rör mig, 8 km till o från jobbet...igår joggade/gick jag 5 km...men det ska fanimej bli bättre.

Smeknamn?
Många: Tina, Tinis, Tiny, Systerkittty, Tut, Poopen...(av syrran...)

Vilken låt lyssnar du på just nu?
Oh You pretty things, David Bowie.

Har du hånglat med någon på din Skunklista?
Min vad? Är det nån fullista? Isf har jag ingen.

Vad ska du göra nu?
Tänkte skriva städa, göra mig redo för ett besök på stan...men jag ska lägga mig i soffan och läsa Susan Faludi. Sådeså.

Dancing on my own

Robyn 'Dancing On My Own' (Official Video) from Robyn on Vimeo.

Fröken Robyn har gjort the anthem för oss Singletons. :D

Hope there's Someone

Jag ville bara att du skulle hitta någon som skulle uppskatta dig på det sätt som du är värd. Som kan ge dig det du vill ha och förtjänar. Och framförallt kan älska dig, precis så mycket som bara du är värd.

Till slut fick jag veta att dagen är kommen och det gör mig så glad. Jag antar att det utplånar den sista resten av det vi som vi en gång var. Allt jag aldrig kunde ge dig, nu är det förhoppningsvis äntligen ditt på riktigt.

Mardrömsdygnet.

1) Mejade nästan ner en hare på väg hem från jobbet.
2) En kort bit efteråt går kedjan sönder.
3) Försöker läsa Den amerikanska mardrömmen samtidigt som jag äter filmjölk och spiller det mesta över mig.
4) Har trosor och strumpbyxor felplacerade, rättar till ordentligt och drar klänningen till magen...kollega stiger in.
5) Är ute på skrivjobb på bibblan. Har lite lätt bråttom och glömmer mitt anteckningsblock. 90 minuters debatt....gah! Åker tillbaka, inget block. Återvänder i mindre panik men försöker skriva. Gubbe ringer, har hittat blocket. Darn! Får återvända till biblioteket.
6) Går in på toa efter alla dessa turer, upptäcker att två knappar på klänningen glidit upp. Behå syns...jag skäms.

Men nu får det fanímej vara nog.

Jag kommer nog sakna dig,

kanske inte våra ändlösa diskussioner eller alla tillfällen av tillgivenhet. Eller alla gånger du bedyrat dina känslor, eller alla gånger jag erkänt mina. Inte heller alla gånger du fått mig att känna mig som den enda. Eller alla gånger som jag fått dig att känna dig som den rätte. För det är ju inte direkt det som vi slösat på varandra.
Men B, även om det inneburit både tårar och magont att känna dig så finns det ändå några tillfällen som överväger allt, som gör det logiskt att jag ändå uppskattar dig.
Det är snöstormar, regnoväder, solsken, snålblåst...det är augusti, september, oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj och juni, juli...jag har ett minne av dig till varje månad. Det är ilska som tangerar hat, skratt och fylla, rädslan över att något skulle kunna hända dig, det som kunde liknas vid förälskelse, och allt däremellan. Det är armen och famnen och det är kyssen som tar vid där orden aldrig finns. Fy fan, den mest dysfunktionella människa jag någonsin träffat, det är nog du. Men jag kommer sakna dig.

Det här är bara trams, NWT!

Egentligen borde jag bara länka till min eminenta kollega Martins blogginlägg om NWT:s bedrövliga artikel om manlig könshandel i populärt strövområde. Men jag kan liksom inte hålla mig.

Ibland blir det liksom så smutsigt att jag inte kan förstå hur det ens går att få det något så när rent. Jag har ingen aning om vad som pågår i skogen vid Sörmon men något säger mig att den dåligt underbyggda artikeln aldrig var något på spåren ens från början. "Tocken dära böger som höller på" blev till sexhandel, sodomi och gud vet vad. Den underliggande raljanta och extremt fördomsfulla tonen är så obehaglig. Han rör sig runt frågor om normalitet, den gode Skorup, inlindat i en anonym kvinnoröst som förfäras. Männen som räds motionsspåret, vad är de rädda för? Att bli bortrövade av de "farliga" bögarna? Sålda till en stjärtgossebordell till högstbjudande? För det är väl sådant bögar håller på med? De utmålas som allmänfarliga sexualbrottslingar som barn bör vara rädda för. I slutet av artikeln konstaterar polisen att inget brottsligt kunnat konstateras. Så varför fick den här skrivelsen hamna på nyhetsplats överhuvudtaget? Kunde det inte varit dags för lite grävande journalistik i snårskogen, istället för att ägna sig åt spekulativt, homofobt trams?

Det där med polariseringar och fördomar verkar vara ett hett ämne hos konkurrenten. Men jag känner mig stelfrusen inombords.

Tisdagsskrattet

Tack Soran Ismael.

Full of regret

Danko Jones, det här är allt man behöver en kväll som denna.

Lillstrumpas Möhippa

Efter all planering, hundvaktstrixande, stöld av pass, biljettköp, hyttbokandet, Oslofunderande och tågförsening var dagen kommen. Lillstrumpa fick en mardrömsväckning när anonym kille ringer och säger ""Är det inte dags att gå upp?", vi visste ju inte att de på hennes jobb har haft en telefonstalker....hon fick vandra runt på stan med förbundna ögon, hamna på Oslotåget utan en aning om var hon var och vilka som var med...bubbel och Aker brygge...och så slutligen Pridekryssningsbåten. Nio tjejer och en massa bögar, transor och flator...och Bobbisocks som dansade runt med oss! Hörni, tusen tack för en underbar helg!

Less Talk, More Rokk

Citronsaft mina vänner, lemonad!

I kväll ska jag reportaga och fotografa. Jepp, stackars lilla...men jag ser fram emot att dokumentera den alltid så trevliga och förträffligt roliga Blixten.

Imorn gäller det. Så här snygg kommer jag vara. I know, my hair looks fierce.

Champagne Supernova

Edwertz dryftade att det var champagneafterwork på gång. Jag skulle träffa lovely Sofia Billebo för ett snack och sedan skulle det quizzas. Men jag drog ihop ett liten skara spontanfestsugna - lag Bitch 2010 värmde upp hälsosatsningen med öl!!? På Legends visade det sig att nåt Mustasch-hooolabalooo höll på. Gert Fylking, Musse Hasselvall och gratismat. Jag hatar att gratisäta. Man känner sig som en snikgris som inte kan köpa eget käk...men vafan.
På quizzen var jag övertygad om att vi hade segern i en liten ask. Jag lovar, min insats var fenomenal. Jag blev så självgod att kinderna svullnade upp. Men NEJ, det där nya jävla superlaget dängde skiten ur oss. De torkade golvet med våra självgoda ansikten, helt klart. Så nu är det inte roligt längre och jag behöver en ny hobby. På Pace spelade vi TP, och givetvis åkte jag på fetdäng även där. Så jag dök djupare ner i den flaska jag aldrig borde öppnat i första taget. 18.29 i dag var jag fortfarande skakig. Kan iofs ha att göra med den storhandling morsan skickade iväg mig på, det blev köbildning i kassan tack vare mig. Nu sitter jag här, allergisk och halvstressad och skulle göra vad som helst för att alla texter som ska skrivas kunde skriva sig själva.

Herregud, avlägger rapport liksom. Det skiter väl ni i vad jag gör dagen innan folknykterhetens dag.

Talangfulla vänner

Inte för att skryta, de är många men just nu blev jag oerhört förväntansfull över Robins kommande kortfilm Den sista versen. Här har ni teasern.

Gagalicious

Det hade ni kanske redan räknat ut men jag gillar verkligen fröken Gaga. Avantgarde. Provocerande, vulgär och dekadent. Det känns som att det inte går att inte älska.

Recensionen finns här



Foto: Lina Hård.

Sexigt värre

Jag har grabbat tag i Jenny för en fullknöcklad dag.
På väg till en utställning, Sex, love and design.
Ska på Gärdet-loppis och till Café Sodom samt Textmässan med C-M Edenborg. Tjohoooo.
Drinks and dinner med Lady Gaga-gänget och utgång. Allt på en lördag. Jag är NÖJD!

Får man hämnas?

Snälla säg ja.

I'm not in love

Ett och ett halvt år. Det är nästan precis så länge sedan jag den där söndagen vände i dörren och sprang ned för Hööksgatan, förbi Mariebergsviken för att aldrig igen återvända till vårt hem. Förutom för att rensa ut allt som var vi, såklart. Jag ser dig ibland och det gör mig alltid obekväm. Jag blir en parodi av mig själv, som om jag försöker göra dig helt på det klara över att ett liv utan mig är det bästa som någonsin kunde hända dig. Så fortsätter vi i varsin riktning som de främlingar vi blivit.

Jag ångrar ingenting. Inte hur det var, inte heller hur det blev. Det var skönt att sväva runt i de här danserna som jag befunnit mig i sedan dess. Det här mellanläget, sökandet och festen som aldrig tycks ta slut. Men det kanske börjar närma sig stängningsdags och troligtvis behöver jag hitta hem - på riktigt.

I Semisonics gamla dänga sjunger de I know who I want to take me home. Vem det skulle vara har jag ingen aning om. Frågan är nog om det inte är jag själv som ska ta mig dit.

Och en sak till.

Ni bloggare jag gillar, kan ni inte göra mig en tjänst och uppdatera lite oftare. Robin, Johannes, Tk - jag vill ha mer av era hjärnor...lär av Miss Elli som göder mig med blogglädje varje dag.

Måndag är inte min tekopp.

Det här talar för mitt case:
- När jag försöker fotografera bland sexistiska grobianstadiebyggjobbare som varken kan hålla käften när folk talar eller flytta på sig när deras kötthövven är i vägen.
- Min cykel är paj men cykelverkstaden är stängd när jag kommer från jobbet.
- När det inte framgår att INTE tala är en del av intervjutekniken.
- När min ambition att ha respekt för andra i sin tur inte respekteras.
- Att möhippeplanerna gått lite snett och att brudtärnorna jagat upp bruden i onödan.
- När jag petar mig i ögat och råkar ha både salt, peppar och tryffelolja på fingrarna.
- När jag skickar en friend request på facebook som det inte svaras på (RÖV!)
- Insikten att sommarens slut troligtvis även blir slutet på VF för min del.
- Twittervän postade sorgligt klipp med katter och jag började grina.

Ja, men så synd är det om mig. Jag vet - patetiskt. Nu går jag och lägger mig.

Själaglad!

Jo, jag hittade det här utlåtandet från Sunkhaksrundan. Jag blev glad!

Inte bara för den kreativa stavningen på lakritsshot utan för att jag tydligen gjorde någon glad på Metropol.

Jag fann nåt fint...

...som fick följa med hem.