She's my man!

Ni andra sover garanterat. utom några stackare som førmodligen ær på væg till sjukhus någonstans...jag sitter och poppar till Scissor sisters och kænner mig førnøjd. Helt otroligt vilken dag jag hade igår. Från 07.30-21.30 satt jag ner ca: 15!!!!! minuter. och då øverdriver jag inte. Hæcken full...kanske inte riktigt beskriver allt men det var fan så det var. Vissa mænniskor vill INTE lyfta på hæcken medan andra springer den av sig...jag har iofs gått ner i vikt...det ær ju bra!

Men alla ær ju inte katastrofer, långtifrån. Ni ska få en beskrivning. Senare. Nu ær jag mer nyfiken på om Calle Schulman skinkade på både den intresserade blonda och Goldensohn...

Kærring

Tina, du ær en sån kærring! Jag vet, men jag kan inte hjælpa det.
Men jag ær en fjortis också før det vore så himla underbart att gå ut och supa skallen av sig och dansa fuldans.

What reeks?

Nu ær det 2 dubbelvakter kvar...30 timmars arbete. Førhoppningsvis inte en dødlig dos. Igår gick jag till den økænda och fruktade "neurologen". Precis som jag misstænkte skulle jag va på slagenheten, d.v.s. strokeavdelningen. Okej, nåt jag kænner till iaf. Och faktiskt, det var inte værre æn så før jag fick verkligen jobba med de gulligaste mænniskorna i hela Drammen, sykepleier Inger (rena rama Florence) och hjelpepleier Eva (supersøt). Så nær jag vaknade idag var jag på gott humør, solen sken in genom mitt fønster och jag tog initiativet att SLÆNGA DEN DÆR JÆVLA SOPPÅSEN SOM STÅTT INNE I TV-RUMMET OCH SOM NÅGOT jævla huvud STÆLLT UT I HALLEN SÅ DET VAR DET FØØØØØØØØØØØØØØØØØRSTA JAG KÆNDE LUKTEN AV NÆR JAG KOM UT UR MITT RUM.

lite frågor: ær det allmænt vedertaget att alla underskøterskor + 50 ska ha auberginetonat hår, typ kort eller page?

Varfør anvænder sig inte norsk sjukvård av beprøvade metoder inom førflyttningstekniken, muskelkraft i all æra men alltså hjærnans muskelstyrka regerar enligt mig!

Kan verkligen høgt blodtryck høja blodsocker??? har aldrig hørt om faktiskt. låtert som ett norgeskæmt inom sjukhusværlden.

Nær førvandlades min blogg till en kærringblogg...? Aoutch..kunskapen ær som att rycka av ett plåster - varje gång! Skjut mig!

Cause you're lazy

Alltså ALLA jag pratar med kommer till en slutsats: folk ær evinnerligt lata hær. Inge Mille-spirit att jobba jobba jobba. Nej! Inget ær någonsin færdigt nær natten kommer, jag fattar inte vad de håller på med. Och på tiden mellan 06 och 07 førvæntas man gøra: morgonkontroller, hænga 4-5 pc-dropp, kontrollera drykk och diures...och så ær det ju ringningar dæremellen...kænner sig som en superwoman om man klarar det...(visst, ja kan gøra det hær tidigare men det ær emot mitt bættre vetande...)

och sedan all slapphet, vadå EDA-schema? vadå rutiner runt CVK-hantering, diabetes??? i.v. furix?? hjærtsvikt?? va???????????? helt otroligt. just det....hær kommer en fin medicinering: selozok 100 mg x 2, verapamil 120 x 3!!!, 'Renitec 20 mg x 2, Digotoxin 0,05 mg. med mera...hmmm...patienten har lågt tryck och puls...no shit liksom. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAhhhhh!

Hate leads to sufferingen

Med kæra Yodas berømda ord som rubrik tænker jag från och med denna rad ægna mig och ren och skær Hating! Eller jag hade det. Jag har ett fruktansvært temprament, det vet typ alla. Idag blev jag påcyklad av nån jævla mupp och resterande tid innan jag kom hem ægnade jag åt hæmndtankar. Førmodligen kommer jag stoppa paraplyt i dæcket før honom om jag ser honom imorgon...jag har åtminstone tænkt tanken.

A bright sunshiny day

Jag har træningværk i mina lår efter gårdagens promenad med packning. pratade med en annan boende hær, som latat sig med taxi...tyckte, visst har man ryggsæck ær det væl ingen sak...hørru. I bet you lazy ass att du inte hade gått ændå. sådeså.

Min førsta encounter med sjukhuset såg ut så hær ungefær.
- fel klæder...fanns inga tunikor. fick ta nån konstig rock, med tryckknappar.
- det nervøsa "ær det hær jag ska va...???". Alltid lika pinigt, ungefær som om man ber om ursækt før sin existens. Jag ær hær før att rædda era underbemannade arslen, sådeså.
- paniken som kommer nær man tar rapport. aaaaaaahhh, kan jag det dær? klarar jag detta? kommer jag hinna innan kl. 07???

Avdelningen hade inte bara lungpatienter utan æven njurar. Grejt. Och om man sæger så hær. vården ær inte densamma...det ær verkligen det ordnar sig stuk, vilket ær bra. men det ær inte så noga...æh, ge den dær tabletten du...EDA-schema? va? æh...ja ja det løser sig. inkommande patient. okej, vi ser væl vad det blir. dataaccess? nej men oj, det har ju ingen utav er....ni fattar. tur att jag har ett nervøst yttre och det mycket tufft inre. :)

Skærpning

Nej! Så patetisk ær inte ens jag. Visst jag ær sjælv men ensam ær jag inte æn. Och stora flickor klarar sig alltid sjælva!! så det så. lite Pippi Långstrump-spirit om jag får be. Jag ær bæst. Lyckliga hela Drammen som får besøk av MIG!!!

Ensam...

nu ær jag alldeles ensammast i hela værlden. Før jag sitter i Drammen och dær finns ingen annan intressant mænniska. så jag ær ensam. ska snart vandra ivæg till mitt jobb. kan se sjukhuset från mitt fønster så det lær inte bli så svårt att hitta. men det ær ju redan tråkigt. lægg då till om jag vantrivs på avdelningen....då blir det ju bara værre. och se hur bokstæverna ser ut också...inte ens de ær bekanta...buuuuuuuuuuu

Relax - take it easy

Passive aggressive...ett litet härligt uttryck...ett beteende som främst kanske vi väninnor använder oss av. Jag har en liten tes att kanske just en dos av PA fått mig att bli så ångestfylld inför att åka iväg. Men det är ju så här: ny plats, nytt boende, nytt jobb, nya arbetsuppgifter...ingen introduktion eller inskolning...ingen som hämtar dig till ditt tillfälliga boende...och en väska fylld av käk eftersom det är såååååååååååå dyrt i norge.

Jag är skyldig Darling en middag, JAG är den smartare i familjen!!!
Ses nästa vecka, under förutsättning att jag inte är en äkta loser och ger upp...
.................... naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! inte jag inte.

Kharma police

Kan det vara så att mitt dåliga Kharma som är här för att bita min stora, jobbiga ändalykt? Har pratat med Bemanningsfolket...de sa blablablablabla. Så jag får ta och ge mig ut i den mörka norska Harry-hålan Drammen kl. 22.30 på kvällen. "Det har gått bra för alla andra..." Blablablabla...lite skillnad att bli lovad lägenhet som ligger 10 min från sjukhuset och få ett som ligger 30 minuter bort MEN jag har fattat att det är fler som blivit blåsta. Jag känner att jag vill spy galla men schizofrenitanten inombords har precis växlat humör.

Så här ska jag se det hela: jag kommer lära mig jättemycket! Jag kommer att få mycket motion. Jag kommer att tjäna pengar. Dessutom förflyter 6 dagar jättefort. Det är superfint, jag kan ta med kameran och fotografer lite...Sedan kanske man till och med kommer träffa någon trevlig kollega...jaja, den norska nissen jag pratade med var jättetrevlig och hjälpsam. Alltid något.

Calleth you...

det här var en konstig helg. Trodde vi skulle slappa i Stugan...vilket vi iofs också har gjort men vi har även: Ätit glass hos mormor i Lysvik, varit på strandcaféet, träffat både Elisabeth och Fredrik och Anders och Maria (nyförlovade grattis!) och så har vi gått från Rottneros in till centrum. Ahhhhh. marschfraktur någon? Fast vi gick från Rottneros för att vi såg THE ARK!!! Gratisplåtar tack vare Tym, tack tack. Och den konserten var mycket bättre än den på Arvika. och så ska vi se dem på WOW oxå....usch vad nördigt.


Har 118 på IQ-testet! Alex Schulman hade 125. I'm closing in....

IQ-test

Det gick väl inte så förträffligt, som auktoriserad wannabenörd är INTE 115 godtagbart...vafan Alex Schulman fick ju för fan 140 eller nåt.
Mitt liv är slut.

Tantvarning

Usch! Jag har gått och blivit en surkärring. Det är knäckande. Jag som anser mig va både charmerande tokig och allmänt glad. Är kanske en täckmantel från mitt sura jag så jag inte ska självmörda mig....??? Någon som förstod? snälla, meddela mig.

Vi ska åka till stugan i helgen. Känns vuxet. Vet inte om det är särskilt vuxet. Det blir iaf. intressant. Vad ska man packa? Ska vi fiska? Ska vi plocka kantareller? Blir det badväder...frågorna hopar sig som knott runt mig förvirrade huvud. Och jag ogillar mer och mer min andra Arbetsgivare, icke namngiven...kuksugare är vad de är. Försöker verkligen snika undan från utbetalningar men gör det det så kommer jag MIA på tisdag. Ha! Förresten, jag tror inte jag är passande för att ta hand om rökmuppar på en lungavdelning. Seriöst. Jag har kass människosyn.

deja vu?

Insåg precis att inlägget "trying to recall" är som nån slags twilight zone i mitt lilla liv. det händer inte direkt mycket. och det som händer är typ same same. Det är förmodligen story of my life, bli fjortis, bli fjortisfull och bete mig som en fjortis. Men jag som är sååååååååååååååå vuxen och mogen. Det är nåt tragiskt med min personlighet, jag vet, är medveten och har insikt, and shit like that, MEN tror att jag ska rulla in mig i mer konstigheter istället. det blir liksom roligare så.



PS. Hope kanske dör just nu i "Days" - jag citerar Beach boys: Wouldn't it be nice...

Battle of the blogs

Status: skräphög
Humör: apatisk
Lyssnar på: Scissor sisters (för att bota ovanstående)

Det är med nöje som jag följer Calle Schulmans gallspyende över modebloggande Engla. Hon svarar med att "inte kommentera", "det får stå för dem" och "jag klarar mig". Buuuuuuuhuuuuuuuuu. Kan du inte bara tvåla tillbaka? För fan. Jag är så vackert trött på folk som inte försvarar sig. Posta nåt om att han ser ut som en get och typ ägnar sig åt att knullla kor. Typ?! Fast jag vet varför hon inte gör det....för så gör inte classy ladies. Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh! Skjut mig. Nackskott tack.

Trying to recall

Alltså när vi talar om patetiskt. Jag har en rad andra patetiska drag som kan avslöjas när jag ändå är ute och kryper till korset så här klockan tre på natten i en dvala av någon slags sinnesförvirring.

- Jag tror att jag är dansguden no 1 efter några glas. Det är som om de mest pinsamma kottarna i So you think you can dance skulle se tiptop ut. herregud!

- Jag djupdök åter i glitterburken. Jag borde bli avstängd av nån Mighty holyness of glam and glitter...eller nåt sånt. Överkonsumtionen var iaf ett tragiskt faktum, bevisen satt i ögonvrån, urringning och hela kudden imorse. Inte ens en blind CSI-medarbetare skulle missa det. Tragiskt! det är som om jag har ett depp-mode, ett crazy-mode (som tillämpas på jobbet) och så har vi Peacock-mode - en rejäl exhibitionist som ska synas och höras till varje pris.

- All alkohol. Varför? Jag kan verkligen inte dansa nykter...men jag kan ju uppenbarligen inte dansa full heller så det är ju fuckin' worthless! Det finns inget mellanting i min värld.

Stalking Peter Siepen

Humör: Glatt
Status: trött. mycket trött.
Lyssnar på: Per Gessle (ja just det...)

Jag tror att man med inte så stora ansträngningar skulle kunna ringa in följande karaktärsdrag hos undertecknad: viljesvag, fascinerad, lättroad, knasig, halvbesatt (gränsland fanatisk) Om man gjorde ytterligare efterforskningar skulle förmodligen termen stalker komma upp, även om det skulle vara lite å det starkaste.

Så, vad resulterade denna föga smickrande samling karaktärsdrag i? Som vanligt, en rispälsfylla, ett stort hål i plånboken, ett mindre självmordsförsök (jag lovar, på cykel efter så mycket alko brukar vanligtvis vara så kamikaze det kan bli) och så var det ju det här med fascination. Sedan x år tillbaka har undertecknad varit smått förtjust i mediefenomenet Peter Siepen. Nu under sommaren tillbringar han onsdagarna på Koriander (trevligt uteställe) och tja, det väckte liksom stalkern inombords. den där lilla fjortistjejen som beundrar, inte riktigt besatt men ändå lite läskigt. (inte hamstergirls eller Agneta Fältskoggubbenivå, kanske Morrisseynivå? - läs Fans för fan).

Jag erkänner. Jag har nått ett lågvattenmärke. För igår hade jag minsann gjort slag i saken och gjort en skiva till karln. Herregud. Jag skäms över mig själv, jag skäms åt vänner och bekanta. Varför??? Jag tyckte det var lite charmigt en stund i sinningsförvirringens tecken. Varför??? Jag är helt jävla psycho. Fast man ska ju inte skämmas. Han fick ju en skiva med en massa fina låtar att dansa loss till. Jag är ju inte direkt den som antastar honom och ska krama och stå och snacka loss och laja. Jag har absolut ingen baktanke...iofs skulle jag vara intresserad av att putta bort vackra Tilde Fröling från att va Rocky i Rocky & Drago....Knasiga Knut tar över rutan. En succé utan dess like.

men Knut, vad tycker din man om det här? Oj oj oj, han var väl medveten om min "crush" innan vi blev ihop. Haha! Jag tror sånt här handlar om att hitta någon som antingen speglar ens personlighet...eller som speglar åtråvärda egenskaper. Jag vet inte. Jag vet bara att jag sänkt min psykologiska ålder några snäpp. Jag vet, det är patetiskt.

Check out Bunny Rabbit

Humör: Lättirriterad
Status: Klumpig
Lyssnar på: Solid gold - Eagles of Death Metal

Patetiska ämnen som engagerar mig totalt!

* Att den där urstygga bulgariska höjdhopperskan har åkt fast för doping.

* Att patetiska karaktärer i Days of out lives får vad de förtjänar (ex. Bo & Hope)

* Att Jonas Hessen Khemiris "Ett öga rött" blir film är fantastiskt men jag går och irriterar mig över att trailern går nu, och filmen kommer i september. As!

* Hur jag ska effektivisera matförrådet som ska med till Drammen (ska läsa, äta snabb men inte allt för onyttig mat och tjäna pengar i Norge).

* Att världens kassaste servitris jobbar på Nöjesfabrikens terrass. Hon är sååååååååå kass. Världens uslaste service inte bara en utan två gånger. Då är det inte slump. Då är det rå sopighet! Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhh! Skulle vilja berätta för henne att vi brukar dricksa jättebra i vanliga fall.

* Att fans hellre syns än ser! Det är ett faktum, inte påstående. Så jag får väl blotta min inneboende exhibitionist jag oxå.

I want you soo hard

Status: Hungrig
Humör: Effektiv men trött !?!?!
Lyssnar på: It was there that I saw you - Trail of dead

Eagles of death metal är ett måste, säger Darling. Absolut!

Jag har plåstrat på Arvika. Horade till mig en biljett genom att genomlida 12 timmar i sjukvårdstältet. Så helt totalt värt det. Och jag genomled inte så hårt för det var kul. Och under tak. Men jag har aldrig sett så många skavsår. Men inge action. Jag är nog en actionjunkie egentligen. Blir kokande av adrenalin vid blotta tanken på en slags fysiologisk kollaps. Så skadad, så skadad.

Såg Patrick Wolf och Magic numbers. två toppenspelningar fast av olika anledningar.
Som Nisse sa det: Patrick är exhibitionist. Åh yes Sir, I can boogie! Han visade ju för fan röven och lite till. Men han gör fantastisk folk-electronica-musik.

Men MN!!! Det gör mig lyckligt i själen att ha varit på en konsert med MN. Jag skulle kunna betala 700 spänn bara för att se dem!! Den renaste, enklaste men vackraste musiken är skapad av de här fyra. En tillbakadragen, cool trummis. En röjig basist med en så självklar närvaro. Den blyga men ytterst talangfulla vokalisten med obskyra instrument på lur. Världens mest uppriktigt sköna lead singer. Om kärlek ska låta på ett sätt är det så här det låter. Fatta alla oslagbara låtar de plockar fram: Love me like you, Long legs, Love is just a game, I see you - you see me, Take a chance. Det är musik som får himlen att bokstavligen sluta tåras. Sakta fylldes Vintergatans område med människor. Jag tror inte att någon hade förväntat sig att de något så fantastiskt. Jag blir alldeles tårig och även om det är skönt att få bestämma över sina egna upplevelser saknar jag någon att dela detta med. Någon som förstår, någon som verkligen förstår när man säger att det var magiskt, fantastiskt och once in a lifetime...this is the shit!!! FATTAR NI! "Sisters" var explosion, det här är en implosion av känslointryck. Och till på köper fick jag åter erfara att Beyoncé kan vara själfull - Magic numbers hade också insett att Crazy in love är en fantastisk låt egentligen och spelade sin underbara version.

It ain't a party until the tits come out

Status: snuvig
Humör: Utmärkt!
Lyssnar på: Tits on the radio med Scissor sisters.

Jag sa att Scissor sisters kommer ge årets konsert på Arvikafestivalen. Tror tamejfan att jag fick rätt. Det var en explosion av filth and gorgeous! Dekadens och disco i skogen, det enda som saknades i den kalla natten var en stor fullmåne (Även om Ana Matronic gjorde allt för att visa sin!) Vissa är entertainers ut i fingertopparna och inledande She's my man var ingen uppvärmning. Det var från 0 till 100 på 2 sekunder men utan att sakta ner därefter. Kiss you off, Laura och Comfortably numb är odödliga. Deras buleskshow bjöd på glädje och outtröttlighet. Dansgolvet, i form av Arvikas signifikanta lervälling med stoooora vattenpölar, tillägnades alla glamourtörstande dansande darlings och den känslan genomsyrade hela konserten. Natten var vår, kärleksfull och lättsam. Filthy, gorgeous fick avsluta 75 minuters orgasm. (jag vet att det är sexuella referenser HELA tiden, men hela shown var totalt sexifierad, and we loved it!)

"Sisters" ÄR en musikalisk orgasm, and we all got fucked in our earholes!

Mat är synd

Nej! Jag har noll noooooooooooooooooollllll självkontroll. Det är PATETISKT!
Jag har träningsvärk. Jag borde gå ut och promenixa, istället sitter jag och väntar på...chokladpudding. Ahhhhhhhhhhhh. Jag borde jobba på min fobi mot "Du är vad du äter-tanten". Hon är scary. Jag brukar ha med henne i shoppingvagnen på ICA (inte bokstavligen) och hon skrämmer skiten ur mig. Säger elaka saker när jag försöker smuggla ner vit pasta och bregott. Så jag borde jobba fram fobin! yes!

Confession

Jag är skitpackad på pres-bilden. Det finns inga bra bilder egentligen. Jag är antingen rödögd, pluffsig och aspackad. Eller så är jag dödögd, pluffsig och puckad. Kolla här, det är rätt shysst med speglingen, men min arm har nästlat sig in....

Klipp dej och skaff dej ett jobb....

Frankie Valli - Beggin' Ohhhhhhhhh la la la la la, love it.

Jag har läst satans mycket på sistone: Like yeah, vad duktig du är då....
Vill du ha tips eller inte, slyna :) (mind your language, bitch!)

1) Fans - Fredrik Strage is your darling friend och reder ut begreppen på ett icke dömande sätt. För alla som svävar i ett inre fjortiskaos a la Hamstergirls men inte riktigt är redo att bränna Sjösala eller stalka John Lennon. Läs boken och du fattar.

2) Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät (Paolo Coelho) - några sa att den var icke läsbar, TK sa att de förmodligen inte förstod den. Det är som berättelsekonstens smorts in i sammetslen honung, and you love it!

3) The Game - Neil Strauss. Jag läste den bara för att diskutera HB's med Dr Cricket. Och den är ju annorlunda. Man blir cynisk. Haha. Men samtidigt, när det finns hopp för loser lovers, hell yeah! It's all good.

4) Tätt intill dagarna - jag grät floder, inför svenskifieringen, inför mamma Cans öde. Inför det faktum att jag inte har en aning om hur man lever tätt intill dagarna men frågan är om det är eftersträvansvärt eller ett nödvändigt ont.

5) No tears for queers - Johan Hilton. Hatbrott som stirrar vidöppet rakt in i dina ögon, och du kan inte blunda hur du än försöker...Kallt. Skrämmande. Viktigt.

Well I think I'm gonna buy me a brand new shade of man

Status: Trött och stel.
Humör: Panikslagen
Lyssnar på: Scissor sisters

Jag blir ibland panikslagen utan anledning. Precis som nyss. Jag vaknade efter ett nattpass (ooooohhh, jag var otrevlig mot Little miss Menlös, kanske är karma?). Hade panik ifall jag sovit bort dagen. Nu är det bättre för jag SURFAR bort dagen. Men emellan paniken hade jag en dance-moment för jag läste om en Voguebal på "bogjavlarsidan". Det lät så fab!!!! Stefan, wanna go? Du är den enda förutom Miss Mille som vill och kan dansa loss stereo total! Tisdag 31 juli. på Debaser....

Jag har fått värsta tjockisnojan. Så där som jag alltid får. Så nu kommer jag ha ångest i en timme innan jag kan gå lös på leverpastejen i kylskåpet. Jag har freakishly äckliga matvanor. Nåja. Om jag dansar i en timme kanske nojan stillar sig. I love pastej.

I loved you first

Status: Barba-tjock
Humör: velig
Lyssnar på: Regina Spektor - Samson

Allt är totalt urkukat. Min klokbok har tagit pappaledigt och har inte lämnat någon vikarie. Jag är i behov av en vikarie. Eller så är jag i behov av att inte tänka. Jag är självisk men tror att jag har alla andras behov i kikaren. Jag har vänt den bakomfram och ser bara mig själv. Me me me me me. Fast man kan ju inte titta på sig själv i en kikare egentligen....

Jag ska ta mina linser som kom på posten...jag ska gå ut på stan. Jag ser aldrig härligt random ut. Och min ögon ler inte längre. Jag har ju alltid (nästan) glada ögon. Ko-ögon sa nån.

This is the key that makes us wind up

Humör: Rock n roll
Status: starka ben
Lyssnar på: Gwen - Wind it up


Las Vegas here we come!!!!!!!!!!
Dekadens, förfall, skulder och krossade drömmar. Men vi är förblindade av neon och kitsch. Jag måste gråter inte längre över den uteblivna sommarsemestern.

the red flag wavin never meant the same

Pier Pressure 1 juli Frihamnen.
Nitar och kajal har blivit lika Svensson som köttbullar och midsommarstång. Det är en sanning. Vet inte vad jag tycker om det. Pier pressure kändes som ett skoldisco fast med lite skrikigare musik. Tack gode gud för öltältet. Och rynkkräm. Jag har en rungande åldersnoja, kände mig som farmor i söndags. Men det var jäkligt skön musik också.

Sevärt:

My chemical romance gjorde en suverän spelning, sist ut och väl värt att vänta på. G på bästa humör. Ray med bästa riffen. Och en konsertpianist att dö för. Köpenhamnsspelningen var inte lika allert. Det här kändes som en mässa för en galen sekt där musiken är Gud och texterna lika heliga som gamla testamentet. Och Gerard är profeten vi samtliga följer, till och med över stupet.
Bäst: Famous last words, I'm not okay och Sleep.

Billy Talent kändes som en mindre teatralisk version av MCR men jag blev helt till mig av de vilda falsettskriken och det sköna gunget. Red flag och the Ex, suveräna.

Gogol Bordello - har du missat dem har du missat mycket. Gypsy punk är en säregen kombination som du inte kan stå stilla till. Revolution, galenskap och antiglobalisering. Dragspel, fiol, plasthink och tvättbräda och you're good to go.

Minus:
Avril - okej, det är inte okej att negga men alltså, hon är huvudakt, då ska man prestera. Men det kändes mer som Amy Diamond goes a little Britney med en skateboard och några punkiga cheerleaderväninnor som bara var töntiga. It sucked the ballbag.

Sugarplum samtidigt som Billy Talent.

Shut your eyes, kiss me goodbye, and sleep, just sleep

Status: Ont i ögonen, trött i hela kroppen
Humör: melankolisk
Lyssnar på: Sleep/Famous last words med My Chemical romance

Jag trasslar ibland in mig i halvpatetiskt flummiga resonemang. Den stora flykten av ord... Att ständigt vända och vrida på resonemang gör en förvirrad och när tankar som inte är lika färgglada som de kläder jag bär ibland får en röst eller ett liv här i mitt privata men helt öppna forum blir människor illa till mods, kanske till och med ledsna. Varför? Det handlar inte om någon anklagelse, det är delar av samma person ni älskar tillika hatar. (notera glimten hörni!) Det är lätt att dela glädje, men det krävs en verklig människa för att dela resten. Fast på andra sidan myntet finns ju faktiskt viljan att våga dela...jag vet. Men den lilla personen som också existerar är svårtillgänglig och komplicerad, kanske till och med krävande. Vi är lättsamma och tillrättalagda för att inte utmana omgivningen, vår lugna, tysta vardag behöver ingen svärta. Den finns bakom portar och ytterdörrar, tyst undangömd, bortglömd. Mörker finns på tv, i dramaproduktioner och Strindbergs pjäser. Det är den deprimerades börda som vanligt folk inte befattar sig med, öppet iallafall.

Glädje är en åtråvärd känsla. En glad person är i andras ögon en lycklig människa och magnetisk. Men jag älskar vemodet och melakolin lika högt. Kanske för att det föder mer tankar för grubblaren inombords...så svårmodigt.

Den som sett filmen Timmarna måste ha känt samma isande känsla när Meryl säger "I remember one morning getting up at dawn, there was such a sense of possibility. You know, that feeling? And I remember thinking to myself: So, this is the beginning of happiness. This is where it starts. And of course there will always be more. It never occurred to me it wasn't the beginning. It was happiness. It was the moment. Right then."

Tänk om du går omkring som en sömngångare inför dina egna känslor, med en tillrättalagd fasad som inte tillåter dig känna och faktiskt går miste om det där tillfället...läs de här textraderna: "I see you lying next to me, with words I thought i never speak, awake and unafraid, asleep or dead ". Lyckan kanske ligger i att närvara här och nu. För att känna glädjen måste dess motpol sorgen få komma nära, kanske är känslorna så sammanfogade och det där ögonblicket vidrör dem båda på samma gång. Vaken och orädd. Sovande eller död...

Jag tar det som en möjlighet, och från det får jag inse att det som passerat får vara passerat. Det som ska komma kommer att göra det tids nog. I söndags kl. 23.52 (uppslukad av mörker och låten famous last words) sköljde en våg av känslor över mig och någonstans inom mig fastnade tanken att inget kommer någonsin bli som förut. Det är dags att gå vidare. Allt svårt och destruktivt vittrar tillslut sönder...Kom kärlek, kom hopp, kom framtid...jag ska dela det med Dig.
"Honey if you stay i'll be forgiven..."