Time kills, go ask Jesus.

Jag skulle give myself en välförtjänt treat efter flera timmars idogt bärande. Kinamat. Gud så gott. Men eftersom hela Karlstad, Hammarö..nej det räcker inte. Det var halva Västsveriges befolkning ´som valt att parkera på Herrhagen just i kväll så fick jag köra runt så jävla länge att maten hann bli kall. Ovärt.

Imorgon är det förresten dags för en happening. Då ska soffhärket bäras ut från Eriksdalsgatan 4. Den går inte ut genom dörren så den tar fönstervägen ännu en gång. Det tycker inte jag att ni ska missa. Helt seriöst.

Gogo Bonkers.

Knasrockarna i Gogo Bonkers är dagens snuttefilt och plåster. Jag är i stort av behov av det efter att ha blivit ear-fucked av Basshunter och den där nya dyngan han prånglat ut. Gaaaaaaaaaaaaaaah! Han är ond.

Robins ämne: egenheter

Jag har väl inga egenheter egentligen, fullt normala och formulär 1.0-Tina, tänkte jag när ämnet egenheter kom upp. Det är förvisso lögn och ljug och ja osanning helt enkelt så jag tänkte väl fläka ut lite snaskigheter som om jag aldrig gjort något annat. Jag får ändå inte ligga.

Egentligen är ju inte det här en egenhet kanske men jag får varje varje varje gång jag kör bil hejda impulsen att inte dra i handbromsen när jag susar fram på motorvägen. (i högst legala 90 km i timmen, författarens utsago och skrupelfria försäkran).

Jag sorterar saker. Börjar jag sortera kalsonglådan slutar det med att jag vräkt ut allt från garderoben för att sortera det. Eller så kan det vara cd-skivorna som ska ordnas i sann High Fidelity-anda. Bokstavsordning, genre, utgivningsår...snyggaste bandmedlemmarna....
I måndags skämdes jag så hårt över att jag inte röstade i kyrkovalet så då började jag världens mest seriösa sopsortering. Som någon slags botgöring.

Jag måste avsluta saker. Om jag väl börjat exempelvis lösa korsord eller läsa en bok. Då vill jag inte sluta och det kan ju bli lite komplicerat. Kan exempelvis berätta den fina anekdoten "Tina får ett jävla frispel på grund av Soduku" som inträffade sommaren 2008. Det var en varm julidag och andra semesterveckan pågick. Befann mig i föräldrahemmet tillsammans med maken och vi skulle åka ut till Sjökroken för att umgås med hans brorsbarn och njuta av sommaren. Jag hade precis avnjutit en god frukost och drack morgonkoppen kaffe (som ju alla vet är den bästa). För att träna mitt sifferminne hade jag lagt till den goda vanan att varje morgon lösa Soduku. Och det visade sig att jag hade fallenhet för att bemästra dessa krångliga hinder på ett ganska smidigt sätt. TRODDE JAG JA. För den dagen gick det bara inte. Jag löste och löste men det gick inte. Vi skulle åka och maken tröttnade på att hela tiden få höra "jag ska bara". Jag fick ett smärre utbrott. Okej, nu ljög jag. Jag fick ett STÖRRE utbrott. Han fick minsann åka själv. (LÄS: han fick pallra sig iväg för att umgås med sin jävla familj för jag hade viktigare saker att göra!!! slutcitat. ) När han återvände någon gång vid 22-tiden satt jag fortfarande på samma plats. Rödmosig, förbannad och jävligt trött. Fick se mig besegrad. Ännu ett lågvattenmärke. Morgonen där på rusade jag ut för att få tag på tidningen. Hade i mitt huvud dikterat ett mycket argt brev till Staffan Ander för att förklara hur hans kassa skitSoduku förstört min dag. Nwt-skit. Blajblajblaj. Men brevet blev aldrig skickat. Insåg väldigt snabbt orsaken till mitt misslyckande. Kastade helt sonika det fiktiva, mentala brevet när jag insåg att jag hade fyllt i sju på två ställen i samma ruta. Jävligt onödigt, kan man väl kosta på sig att erkänna så här i retrospektiv.

...och kardinaltecknet på bakfylla

är givetvis att du glömmer svaret på anledning tio i föregående inlägg.
Jag fick den goda idén att ställa mig på ett bord på Koriander. Och så ramlade jag givetvis av. Rakt framför Sivan. Hon äger Koriander. Ännu ett stolt ögonblick att bevara i anekdotbiblioteket som i framtiden ska öppnas för förfärade barn och barnbarn.





ps. Misantropen älskar inte mig. Go figure.

Tio tecken på att du varit full

1) Du vaknar i soffan iförd Hammarbytröja med huvudet på en chipspåse.
2) Du har rejält ont rakt över bröstet och ett begynnande blåmärke större än Kansas
3) Du är totalt oförmögen att gå utan att gå in i dörrar, väggar eller tapeter.
4) Treo och resorb inmundigas som om du varit utan vätska i fjorton dagar
5) Du ser på hund-tävlingsprogram på tv
6) Du ser på the Hills
7) Du ser på I want to work for Diddy
8) Du har ont i både lår och trampdynor på grund av höga klackar
9) Du har fler kvitton än stålar i plånboken
10) ....men ändå slår inget den rejäla ångest som sköljer över dig när du inser anledningen till blåmärket.

Finns det 3G i Amazonas?

Tina, jävlar i fan. Det här duger inte.







fan vad jag saknar Miss Lindberger. Nu har de jävla amerikanerna fått ha henne alldeles för länge.

Girls fall like dominos

Ett plus, minus ett, plus två, minus...äh. Skitsamma. Jag är en jävligt glad lärka.

Jag har varit sjukt orolig den senaste veckan. Ekonomin är ett aber som jag helst förtränger. Med shopping, sjukt nog. Men är man dysfunktionell så är man. Ja, att säga upp sig från fast jobb till att springvicka månad ut och månad in är kanske inte riktigt helgjutet men lyckligtvis är jag faktiskt begåvad med en ganska så lugn personlighet. Vad ni än tror. I början av denna vecka hade jag endast nått upp till en inkomst av cirkus 7000 kronor på sin höjd, så ni kan ändå inte döma mig när jag erkänner att jag var smått panikslagen. Men jaja, blessed with röta, jobben ramlar in som det ska (Tack agent Tk, du kommer bli belönad). Men att ligga på plus verkar vara en synd större än white after labourday och röd klänning på bröllop så saker måste kuka ur i varierande grad. Tillåt damen att illustrera:
- Jag anlände till jobb med majonäs i håret. Hallå där, Den där Mary-pastischen.
- Misantropen ignorerar mig, å det grövsta. Jävla fittskalle.
- Grannen fick hjälpa mig att fälla sätet i Dillens bil för att få in sagofåtöljen.
- Bankomaten svalde mitt Visa-kort. En fucking jävla fredag. Bank inte öppen lördag. Gah!

Där har ni mitt så kallade liv, livet på en pinne, life as we know it... och ändå ramlar det över på plus. Trots allt. Tack vare fredagsöl med Totte, Ahad, Teres. Och så spelade Magnus the Transplants. Men bäst av allt. Jag fick till värsta bra fickparkeringen där ett gäng fjortiskillar totalt gått bet. Jag fick publik och beundrande blickar. Det ni!

Whitneys wisdom

"I believe the children are our future, Teach them well and let them lead the way, Show them all the beauty they possess inside, Give them a sense of pride to make it easier, Let the children's laughter remind us how we used to be".

Dagiset Lipsillen får stå som det största beviset för att Whitney är jävla crackkärring.

Now we're talking

Fyra dagar av härlighet. Fan vad jag älskar er alla! Några fastnar tyvärr inte på bild men ni har en stor plats i mitt hjärta, om det är gott nog.

It gives you a hell of a ride.

Time, melting fastIn a room where the sun is burning dust from our pastIt's a huge carnavalIn my chestI didn't know anything,A carpet floor boyAnd the king of landWhere all the small things seems so very grandI'm leaving tonightHere comes the chuchu, come onSteaming to you through the gone timesNostalgia locomotiveIt gives you a hell of a ride









Jag hatar att det känns så här men det är bara att inse att det inte går att halvhjärtat kämpa sig från något som man innerst inne ändå kanske vill ha.

Surprise!

Plötsligt bara stod de där. Delar av det fina fina gänget. Som om det aldrig varit på något annat sätt. Balkongrökning, gitarrspel, ölspillning, utomhussomning, fyllediskussioner, ego-pix och hiss-hångel. Internatliv koncentrerat på 63 kvadrat. Välkomna tillbaka!

I love my ladies.

Nej, någon rockstjärna är jag inte. Och någon rockdöd som 27-åring gick jag lyckligtvis inte heller till mötes. Nu är det fyllt och jag fick världens skönaste dag med några fina favoriter - och det bästa är att det bara fortsätter hela helgen igenom.

Nej, nu höll det på att bli alldeles för privat...men jag har haft ett film-moment. Ett litet, egentligen obefintligt men som fick kinderna att blossa och hjärtat att klappa. Utan ett enda ord. Men snart så...

Turn 27 in rock n roll heaven

Att jag under helgen anfölls av en vild och galen matta som var både längre och nästan tyngre än moi räknas inte som livsfara. Men jag tror bestämt att ödet knackar på. Och med det sagt kommer jag det närmsta 29 timmarna att förskansa mig inomhus. I ett vadderat sovrum. Inte för att jag får finbesök eller så. Men det verkar som om jag kommer göra som Joplin, Hendrix, Morrison, Cobain och gänget. Passera vid 27 alltså. Och fan ska veta att nästan ett helt år har passerat i 27:ans tecken och jag har ändå överlevt både halvvurpor på tak, bilolycka, cykelfadäser, matförgiftning, Fritzel-cell och min egen karaokesång. Otroligt nog. Men nu verkar det ändå vara klippt. För i dag, då var det fanimej så jävla nära att ni fick ta på er sorgedräkterna på riktigt. Jag illustrerar med en playlist!

3) Äppelknyckarjazz - skulle lite oskyldigt palla lite äpplen. de rödaste finaste satt så högt upp att jag inte ens kunde nå dem med en bräda, så jag beslöt mig för att klättra lite. Ehum, jaaa, mamma ropade "trilla inte ner nu" och knappt hade hon vänt ryggen till och jag svarat "nej då" förrän jag dunsade ner. Badunk.

2) Bicycle race - ni förstår redan att cykelhelvetet är inblandat. Jag hade hittat på att det fanns en cykelnedfart vid Stinsgatantunneln...det gör det inte. Eller inte där jag trodde... Det var en trapp som jag lyckligtvis undvek i grevens tid. (kul uttryck förresten..)

1) Train song - det här var faktiskt inte kul egentligen. Obevakad järnvägsövergång och jag som nästan fick motorstopp med svaaaagVolvon mitt på spåret. Precis när bilen puttrat över hör jag ett skrikande Tuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut, och jävlar-i-det, där kommer tåget i 190. Så, ni förstår att the Tiny Person återfinns uppkrupen i fosterställning, mycket rädd med en jävla dödsångest på halsen.

Vad är det här?

Jag drömmer mardrömmar om Sveriges jobbigaste familj the Wahlgrens och om jag mot all förmodan skulle klämma ur mig en dretonge skulle jag inte skrämma dem med troll och häxor utan jag skulle ju säga "Ät upp ärtorna, annars kommer Pernilla och tar dig" Men ändå måste jag åter göra ett häpnadsväckande avslöjande. Jag lider med dig idag, Pernilla Wahlgren. Why? Varför sitter du där och blir roastad och uppenbarligen lider som en liten tjej som egentligen bara vill springa hem och grina? Herregud, jag har soffan full av kuddar men inte ens att begrava mig under 30 skulle räcka för att inte skämmas. Men egentligen är det ju inte dig jag skäms för, utan komikerna. De är ju elaka, och jag vet att det är meningen. Men det enda jag kan tänka är Whyyyyy?

the Beerleague

Fyra Björnbusar och "Morsan" gör the Original Matt-nappning.

Ny all-time low

Jag ser på One tree hill. Och jag har ändå böcker med både Marakumi och Paasilinna att avnjuta. TINA, hörnet NU, jänt-onge!

I'm coming to get you, boy!

Fredagsmys har varit ett störningsmoment i mitt liv på sistone men söndagsmys tar fanimej priset. Jag fick den tvivelaktiga äran att vakna till grannarnas vilda stön, tänk er att få uppleva vartenda bröl och stön. Mental images - go away!!! Man kan faktiskt bli pryd för mindre, det kan jag intyga för det snuskades som aldrig förr och jag kände mig besudlad. GILLAR INTE, you guys. Fan, skrik i kudden, jävla brudjävel. Men jag lovar, hämnden är sååå ljuv, era ittor.

Efterbliven, fucking mega royal.

Jag skriver bara det här för att jag är Salongs på ett trivsamt sätt och verkligen vill dela med mig av mina tillkortakommanden, som är att betrakta som Bridget-söta och inte alls loseraktiga. Promise. Tummis. Jo, jag drabbas av tunghäfta. Det är så illa. Varför kunde jag inte ramla fram lite charmigt och säga "Hallå där Monopolpartner, om paranoian har lagt sig kan vi ju kanske..."(tomruta, fyll i det ni tror jag ville säga)? Men hallå där Loserville, Tina is my name and I'm you're new proud citizen.



Tk tycker att man måste bida sin tid. Hon är klok som en bok men jag tycker ändå att det suger aspungochfetanus. Barasåatt. Annars var det här en sant underbar evening. Puss. Kram. Nu ska jag dricka juice och lägga mig Pippi-Långstrump i min stoooooora säng. Det är helga på riktigt det.

Alltså.

Man ska inte va den som är den. Jag som total fotbollsnovis. Men den där matchen fick mig verkligen att vilja skära ut ögonen med en olivkrok i tupperwareplast. baraföratt.

La-di-fucking-da

Hon skulle kanske ha tänkt tanken att det alltid går hennes väg till slut. Över 130 sökande och till sist kom hon in, det lilla livet. Men trots att hon befinner sig i en högst tvivelaktig metropol med ytterst tvivelaktiga göromål på sin agenda går det ändå ingen nöd på henne. Säkra källor försäkrar till och med att hon inte gråter över den spillda mjölken. Istället firar hon den ljusnande framtid, som med all säkerhet är hennes, med ett glas Remy Martin. Cheers mates!

Because I'm worth it.

När andra muppar unnar sig L'Oreal-produkter gör jag på mitt eget sätt. Hade NI en svans skulle ni vifta på den!!!!! Oj då, jag har visst vänt bilden fel men jag orkar inte vrida rätt den för jag vill hellre styra öl o fotboll i solskenet. Adios.

Last chance dance.

Jahapp. Jag hann knappt boka Oslobiljett förrän Jansson ringde. Såvardetmeddet. Men jag kommer väl till Oslo tids nog. Och att jag inte ska till Nôrg innebär ju andra möjligheter.

Veckans playlist går i the Donnas tecken

- I'm gonna make him mine

- Too bad about your girl

- Check it out

-Take it off
- Friday fun

Let's get out of here, passed the atmosphere...

Mitt liv är precis så tråkigt och tomt som alla förmodligen redan misstänkt. I dag synar jag mina egna kort och erkänner. Men jag är inte den som är den. En riktig kvinna är definitivt inte karl för sin hatt....men jag är inte sämre än att jag förstår att ta tag i det. Ha!

Det här med ägande.

Alltså, för att något ska kunna bli snott, måste man inte äga det först? Och brukar ägande oftast appliceras på ting, inte människor?
Utan min vetskap är jag tydligen ägd. Och snodd av någon. Jag tror att nån borde se över sitt ägandeskap. Och underhålla sin egendom i så fall.







Jag blir så trött.

Zlatan, du får min förstfödda!

Vem behöver prinsen och halva kungariket när det finns en Zlatan? Det där målet var ju bara så makalöst.

Det blev en fin kväll ute. Gott rödvin och finfint sällskap.
Lekte stolta leken med Misantropen. A lose-lose situation om man säger så. Han gick och jag satt kvar och ingen orkade ens bry sig om att prata. Så var det med det.
Spelade monopol på efterfesten jag och min team-mate kom på den goda idén att sno pengar och gator. Jag agerade distraktion medan han snodde åt sig stålarna, det var som att va Catherine Zeta Jones eller nåt. Sedan är det ju alltid en fantastisk idé att dricka whiskey, kolkade i mig det ena glaset efter det andra. Tog de andras och tja, njöt högaktningsfullt. Social distortion och Nofx gick till nio på morgonen. Då hade Annies stayup-strumpbyxa slitits sönder och hamnat på Jerkers huvud?! Jag halkade under bordet hela tiden och kom faktiskt på den fina idén att gå hem. Till mig. Där är det 150 steg dörr till dörr till pizzeria Embla. Det är tur det.

En lycklig kvinna.

Jag kommer inte lämna min lägenhet förrän jag läst ut Aarto Pasalinnas En lycklig man. Det är den roligaste bok jag någonsin läst. Punkt.

Me and Miss Madonna.

Nu sitter hon på frysen, Miss Madonna. Årets första armhävningar är gjorda. Because it's time. Jag njöt av sushi o världens godaste mousse med Mary o Lisa. Men nu får det vara nog. Så jag och en jävla massa elektro ska ha en skitfin dejt innan sömnen får infinna sig.

Ps. Sista dagen på VF och fan vad jag gillert, men jag tror jag ska söka mig innanför sjukhusets väggar och jaga snygga läkare på kirurgen i höst och vinter. Vad tror ni om det?

Hon avgör valet 2010

Danmarks nutid - Sveriges framtid?

Sverigedemokraterna ska enligt de senaste opinionsmätningarna ha stöd från över fem procent av den svenska befolkningen. Men våra politiker duckar och vågar inte bemöta SD i en debatt. Varför leka tysta leken, blunda och hålla sig för öronen när det faktum kvarstår att de ändå vinner mark hos en så stor del av befolkningen? Precis den tystnaden och att de överhuvudtaget inte ifrågasätts kommer att leda till ännu ett politiskt lågvattenmärke.

Om inte Sveriges skarpaste hjärna och tillika viktaste person just nu, Lena Sundström, lyckas visa vilken framtid vi går till mötes om vi inte vågar sticka ut hakan och faktiskt tvinga dem att bekänna färg. Ikväll sänds Världens lyckligaste folk - det ska Ni se. Och jag med.

Easy Living.

I mitt New York sjunger Billie Holiday. Flyttlådorna är ännu inte uppackade, har ätit lite och varje muskel värker. Det är så stilla. Festklänningarna är på plats i garderoben och patetiskt nog blir jag trygg av deras fina närvaro. Klockan närmar sig midnatt och mina ögon är så tungtrötta. Jag och Ch sov i vardagsrummet första natten på både Frödingshöjd och Kvarnberget. Men den här första natten sover jag i sovrummet. Sängen är för bred för mina lakan och om jag känner för det kan jag ligga på bredden, eller Pippi Långstrump...hur jag vill. För det är bara jag. Jag var säkerligen lyckligare förut på ett vis men trots den slitna klyschan, det känns äntligen som om jag får luft. Och utan luft kan man inte leva...sov gott darlings.

Pistol dreams.

I dag kände jag att det vände. Varför? Jo, för att tandläkaren var snäll, det gick att laga den sönderbitna tanden och det kostade bara drygt 300 kronor...