A Single Man

Tom Fords debutfilm A single man, efter en roman av Christopher Isherwood, måste vara 2010:s vackraste. Både till innehåll, utförande och skådespeleri. George Falconer är collegeläraren vars livs kärlek Jim hastigt dör i en bilolycka och i den efterföljande sorgen ligger den existentiella krisen som ett tungt täcke över honom. Och frågan är om han ska dra det över huvudet och aldrig mer fungera som en riktig människa och ge upp, eller trassla sig ur och gå vidare, hur man förmår sig att göra det när kalla krigets rädsla håller strupgrepp om världen.

Colin Firth är enastående. Hans sorgsenhet och lidande är så hjärtskärande och hans aningen strama framtoning är perfekt, precis som konstrasten till de livfulla unga männen. Dialogen är insiktsfull, med ett snett leende trots allvaret och alldeles utsökt, och fotot likaså.

A single man är det vackraste, starkaste porträttet av kärlek och vansinnig sorg (med en samtidig tröst i hopplösheten..!?!), Det är en stark hyllning till estetik och människans skönhet tillika skörhet. Förhoppningsvis är jag hopplöst efter och är sist att se den. Om inte: Se den!!!

PS: Ja, kostymen är givetvis suverän. Men att bli förvånad över att det skulle vara som att bli förvånad över att det finns matvaror på Ica.

Nerdylicious

Sleepwalking

Good old 34:an. Jag sitter som en hamster, blir beroende av mahjong och försöker hålla mig vaken, för att kunna hålla ett vakande öga. Oftast sker ögonöppnandet på kemisk väg med koffein och sliskiga energidrycker. Men det slår mig att jag gillar, jag har saknat att lägga pussel med friskhet och sjukdom, mediciner och bondförnuft. Nu sitter jag mitt i väntan. Hoppas på att få dra iväg. Eller hoppas och hoppas. Jag måste. Ni vet. Jag har aldrig ryggat förrän nu. Men jag fegar ur. Drar.

Visst, det är för pengarnas skull. Men mest för avståndet.

Blue days, black nights

När jag lyssnar på den här låten blir jag typ...förtjust. Eller blir och blir, jag kanske är.

Why does my heart feel so bad

Även om högervindarna gör mig vankelmodig är det annat som satt sig i magen och som borrar djupa hål och stjäl luften. Det största hindret i mitt liv är jag själv och min feghet. Det börjar bli dags att växa upp. Jag fick en fin födelsedag men vaknade med panikångest krypande längs ryggraden och jag grät. Under vakenheten log jag som om solen fastnat i mitt ansikte, men med sömnen kom de förvirrade tankarna tillbaka. Och ur det växte väl ett beslut. Man kanske inte kan vända om och förvänta sig att det man lämnar bakom sig står kvar. Men av tidigare erfarenheter blir det sällan en så stor förlust som man tror. Det här innebär inget dramatiskt. Det kanske inte tar mig till kärlek eller dans, men det kommer att ta mig någonstans.

Totalt Jävla Mörker

Jag undrar om det var ett tecken i tiden att denna valnatt råkade bli den kallaste hittills i höst. Mina stelfrusna händer kunde knappt stänga jackan som skydd för den isande vinden. Helt klart är det ju att vi går mot kallare tider.

När Ny Demokrati ramlade in i riksdagen var det som ett dåligt, plumpt skämt med rasistiska undertoner. Med sverigedemokraterna känns det annorlunda. De kommer aldrig odla karaktäristiska mustascher, rista in hakkors i pannan (nåja) och ikläda sig bruna uniformer som upplysning men vi måste våga erkänna vad som finns under ytan. Budskapet må vara smutsig men retoriken tillräckligt putsad så att den passerar förbi som rumsren. Över 300 000 människor har valt fördomar och trångsynthet och jag undrar var det här kommer att sluta.

Med det här främlingsfientliga partiet kommer vägen ledas in för att leta efter den "riktiga" svenskheten, det är något som är klart.

Deras version är inte jag en del av, det är också något som är klart. Det är många som inte är. Grupper och undergrupper uppstår, det kommer pekas finger och kategoriseras. Lättsamma och bråkiga invandrare. Följsamma och icke följsamma. Viktiga och oviktiga människor. I det här samhället är vi många som kommer att hamna ute i kylan och riskerar att frysa ihjäl.

Lena PH är en lögnerska.

I'll tell you that.
"Det gör ont en stund på natten men inget på dan". Det kunde inte bli mer fel, skitkärring.

Men vem spydde Abbalåtar i min tv?

Missförstå mig rätt. Jag gillar Abba. Som Abba. Men i någon förvirrad tolkning i filmform där manus helt glömts bort och det enda som räddar den från att bli filmhistoriens största lågvattenmärke enligt mitt tycke är den sexistiska åsikten att Colin Firth är bland det drömmigaste som hänt filmbranschen...yadayadayada. Mission not accomplished.

Jag tänkte skriva något förvirrat om att jag är en idiot som bara blir för full hela tiden men eftersom jag alltid skriver det på söndagar tänkte jag variera mig och bara tacka för helgen. Emmelie o Totte hade ett ljuvens kalajs med en massa snajsiga människor och det var kul på krogen, kôrs i tâââk. Jobbet i dag var helt klart kul, tack vare Stina och Sabina och trots att jag ramlade ur en soffa!!?. Kvällen, ännu mer värd med pizza hos Hansen. Fredagsölen på Båten med Vera, Carro och Dubbeljonas var absolut värt. Och så syster o Freddan som möblerar min lägenhet med fula möbler (deras utlåtande). Så fan vad gött jag har det. Trots att jag inte kan berätta om den fantastiska parmesanbrylén jag svängde ihop eller visa den senaste LV-outfitten jag köpte eller vilket snajsigt innepinneparty jag attendade i lördags med MASSA kändisar och it-fôlk. Livet är jävligt najs ändå. En får vare gla' för de lelle, var det Roland som sa det?

Nej, nu måste jag spy över Meryl Streep. Jädra dretfilm, Bring me Colin for fuck's sake!

Won't take no for an answer

Ärligt talat, Tina Persson. Är du tre år gammal eller?

Jag återkommer i ämnet.

Jag vet inte riktigt om jag tror på det här...

Nog för att ena Avataren dansar något bättre än den andra, inte fasen skulle man bli särskilt attraherad.

Romantik, skulle det vara något?

Stopp. Sätt på Great Lake Swimmers och låten Song for the Angels innan du fortsätter att läsa.

Så. När klockan passerat midnatt blir vissa varulvar, vampyrer..de flesta tillbringar tiden som sig bör, sovande även om tiden är så fantastisk för vakenhet. Jag blir en melankolisk hög. Eller en hopplös drömmerska. Det finns nog ingen som är en sådan garderobsromantiker som jag faktiskt är. Mitt huvud är aldrig där det borde vara, i oskärpans tecken.

Just nu är mina tankar där. Med en filt och ett glas rött och mina kalla hand i en lika kall annan hand. Och kanske ett parti Fia. Jag vill inte säga så mycket, mest kanske lyssna. I allafall bara sitta och sitta. Se sommarens sista skälvande sekunder (vem var det som skrev så?). Se hur hösten besegrar oss alla, blunda inför att vintern förstör oss - igen. Men man kan faktiskt dansa i solnedgångar, genom virvlande löv, genom snöstorm och snålblåst, slask och tö och allt annat som årstiderna bespottar oss med. Små, snurrande steg gör skiftningarna uthärdliga. Jag kommer med säkerhet trampa dig på tårna, men det kanske är förlåtligt. Men än har jag inte vågat fråga om du kanske skulle kunna tänka dig att dansa. Och det är ju dumt. Som det mesta när klockan närmar sig 02 och man är lika hopplös som alltid. (Men hopplös eller ej, snart måste jag bara fråga...vi borde faktiskt dansa du och jag. Allt vore så mycket bättre då.)

Jan Björklund borde anamma det här

"We don’t wear our caps backwards. We have this rule because gang members wear their caps that way."// Dagisfröken till Ruthie Camden.

Någon borde kanske tipsa Jan Björklund om den skatt av ordningsregler som finns i programmet Sjunde Himlen. Om han vill ha ordning på riktigt alltså och stävja de verkliga problemen.

Freddie for a day

Tuff brud med mer stake än de flesta. Eller tja, de har båda mer stake än de flesta.
Kimberly till vänster samlade i fredags in pengar till förmån för hiv- och aidssjuka. Nästa år tänker jag haka på.

Hallå där helgen

Jag säger bara: romantisk komedi. Efter helgen har jag ett färdigt manus. Eller tja, slutet är inte klart. Men det kan jag fila på i höst.

Kul på jobbet

Ibland går jobbet ut på att fotografera påhittiga Vänsterpartister.
-Jag är rädd, kved kollegan när han stod uppflugen på räcket.
Själv ägnade jag större delen av jobbet ståendes i ett skogsparti eftersom jag höll på att skratta ihjäl mig.

Trött

Sömn är inte en bristvara, men ork. Därför har jag gått och lagt mig 21.73 och 22.23 de senaste kvällarna. Resultat: piggare. Men ändå är jag TRÖTT! Något suger musten ur mig, helt klart.