Sometimes it's great beeing me.

Galna människor pratar för sig själv. Högt. Galna människor går på stan och skrattar åt till synes icke existerande saker. Märkligt. Galna människor verkar faktiskt bekymmersfria ironiskt nog. Är jag galen, måntro? Efter att ha slickat mobilen ren gick jag ner till Charlie, bestämde lördagsplaner innan jag drog vidare. Satte mig på nåt Kaffe-house, spillran av gamla T som levererade mitt speedkaffe. Men barista-tjejen var densamma, så det gjorde inte så mycket.

Och där satt jag, med åtta nya böcker och valde en, faktiskt på måfå. Det kommer troligen innebära ett ögonblick som jag i framtiden kanske inte kommer minnas men som faktiskt kommer definiera mig. Per Hagman beskriver briljanta människor och jag har träffat en handfull. Eftersom jag tycker om de flesta, som Nicole säger, så kanske jag lite naivt har träffat några fler briljanta än medel-Svensson eftersom mina kriterier verkar vara lägre. Jag vet inte. Hursomhelst. En briljant människa, som jag inte träffat men som i dag varit det roligaste, skarpaste och bästa tänkbara sällskapet är Lena Sundström. Den perfekta förebilden för att ta sig i kragen, resa sig upp, lukta på rosorna, hoppa i vattenpölarna, inte bara fånga dagen utan fånga precis allt som kommer i ens väg. För varför skulle inte jag kunna? Nej just det. Så jag satt och skrattade högt åt hennes vitsiga men skarpsinniga texter, på cafét, i busskuren, på bussen...hela vägen hem. Där öppnade jag word och började skriva på ännu en av alla börjor, men kanske blir det bara två kapitel innan jag fastnar och gör en ny börja, eller så blir det faktiskt en riktig riktig bok. Och jag tror jag vet vem som ska illustrera den.

PS. muffinset var jävligt gott också. Och så träffade jag Victor o AA som försökte lära mig spela biljard. Som sagt. Det är himla bra att vara jag.

Det är logiskt.

Jag har ju varit hemma sjuk de senaste tre dagarna. Inlåst i källaren. Hungrig, snorig, miserabel. Trodde jag skulle kunna styra lite höstplaner men det sket sig liksom. Det hände ju något så in i bängen sjukt i måndags. Stötte ihop med Misantropen. Jag är mitt uppe i lägenhetssökeri och så visar det sig att jag skickat ansökningar till honom. !!!!! Now that's weird, på riktigt.
Förlängde källarhålet en månad till så jag har lite spelrum iallafall. Jag kan inte understryka hur jobbigt det är att vara jag just nu. Jag är så självömklig att jag vill spy över mig själv.

Till på köpet tappade jag min mobiltelefon rakt ner i en tallrik full med ketchup. Tack Murphy, du viker aldrig från min sida!

I'm just a little person....

,One person in a sea, Of many little people Who are not aware of me.

I do my little job, And live my little life, Eat my little meals,

And somewhere, maybe someday, Maybe somewhere far away, I'll find a second little person who will look at me and say,"I know youYou're the one I've waited for.

Let's have some fun."Life is precious every minute,and more precious with you in it, so let's have some fun, We'll take a road trip way out west. You're the one I like the best. I'm glad I've found you, Like being around you, You're the one I like the best.

Somewhere, maybe someday, Maybe somewhere far away, I'll meet a second little person And we'll go out and play.

Det gör ont.

Fysiskt ont. På morgonen kan jag knappt lyfta huvudet för hela ryggen är smärtande. Huvudet bultar, halsen ömmar, kan knappt andas. Välkommen sommarförkylning. Ironiskt nog skiner solen och jag ligger här inne och äter piller som om de vore karameller. Och ser på film. Blown apart. Rekommenderas starkt. the Women. Rekommenderas inte. Eternal sunshine of the spotless mind. Rekommenderas.

Men jag fick lite pepp att se över vad jag ska ta mig för i höst. Det är ju alltid något.

Annars får ni gärna underhålla mig istället för tvärs om. Kollade den här fina bilden från fredagens nattvandring med Victor och folk. this is Le Parkour-bilden. Fan vad jag är tråkig. Ska återkomma med något roligare.

Don't talk - just kiss

Lördag blev så konstig. Allt regnade sönder och samman. Och jag hade stylat mig nåt så fantastiskt men så var det kallt och blött och jag kände mig som trash. Var nervös för ett återseende. Ibland kan man förutsäga hur det ska bli och till viss del även nu. Och så stod vi där, som vanligt utan ett ord att säga till varandra. Men man behöver ju inte prata... Och trots allt kändes något annorlunda. Det var finare och närmre och egentligen obeskrivligt. Jag vet att jag saknat dig, famnen som är så perfekt och det faktum att du är så himla fin. Men när jag började fundera kändes allt snarare som ett avsked. Och jag tror att det är okej.

För saker klarnade igår. Jag mötte han som är som en drog och jag insåg att jag fastnat där, ganska så mycket faktiskt. Hur fel det än är så har jag aldrig träffat någon som han. Ibland borde man blunda och springa vidare men vad händer om man inte kan? Eller snarare när man inte vill. Om man har en känsla av att något kan bli speciellt, borde man inte vara skyldig sig själv att utforska det?

Reward, for fuck's sake

Jag har gått till Nobelplan med sopsorteringen. Det måste verkligen belönas. Så jag gjorde det enda rätta och köpte wicked snygga skor till min fodraldress. Hittade örhängen och snygga undies också...men som nån klok skulle sagt: "En måst ju unne säj". Så rätt!

Fredag:
Happy kitchen + Båten med Skurp
Koriander med Victor
Och sen lite knasig efterfest...

Labil.

Jag sprang till bussen. Efter tre sekunder rann mitt hår. Efter tio var jackan och skorna genomdränkta. Bussen skulle komma om tio. Paraplyet, kvar hemma i hallen. Alla i kön stirrade som om jag var den enda i den regnförpestade staden som var blöt. Konstigt. Men ändå, jag vet inte varför, så log jag ett tokigt kind-till-kind-leende mot busschauffören och han verkade road.

Har tvättat. Tänkt arga-lappentankar om luddfilter. Men trots allt har energin funnits. Tills för några minuter sedan och så försvann allt bakom ett jävla raseri. Jag kände hur jag kunde ha gjort vad som helst för ett utbrott och jag blir så rädd, varför ska jag bli så förbannad. Kanske när andra människor försöker diktera och bestämma över mig. Jag gör vad jag vill när jag vill hur jag vill och ingen kan säga något om det så fuck you and you and you and you and you...

Det är höst utanför men vintern har redan kommit inuti och hjärtat fryser faktiskt fast, sakta, sakta och jag måste ta mig någonstan annars kommer jag sakta kväva mig i höstlöv och den första nysnön...

Bird is the word.

Var pepp på Kolsnäs i typ en kvart. Sen gick det lyckligtvis över. Eller vad man säger. Det är inte det att jag känner mig above eller nåt. Det är bara så främmande. Falsettskrik till Mr cool, Svennebanan och hits från 1999. Nej, betackar mig från det. Funderade över beståndet fjäderfän i den lilla bygden. Den har ju sin beskärda del av både skator och gamar. Men jag lyckades spotta en rare drygfink också. Ser ni en i fortsättningen: SPRING! fast det bästaste var Tofsvipan som faktiskt seglar upp på första platsen på fågeltoppen. Jag skulle nästan gilla om det utlystes officiell jakt.

Topp fem - därför är inte det här en pissdag trots att det pissregnar ute:

1) Såg Twilight. Jag tror att grannen hörde hur jag dreglade.

2) Skurup - tack för skrivinspiration under dagen.

3) Mitt foto - inte resultatet utan kämparandan, klättrade på sataket för att få en bra vinkel. Ibland är resan det intressanta, vet inte om tanterna jag skrämde slag på tyckte det iofs...

4) Anledningen till att jag inte fått svar på lägenhetensannonsen är visserligen makaber men den är rätt så komisk på ett twisted sätt också.

5) Att torka dyngblött hår med en varm skön handduk.

Whoah Nelly!

Jag inte bara gillar mitt jobb, JAG ÄLSKAR DET!
I allafall när man får åka på blåljus det första som händer på morgonen och man får gå och kika på smuliga grabbar i uniform, brandmän...poliser. Jag har alltid hävdat att uniformskåthet är en myt som bara är till för att spä på könsrollerna. Kanske är så. Men jag har iallafall upptäckt att jag är precis precis precis som alla andra. Och kanske är det en guldkant på tillvaron som fler borde unna sig. Att låta ögat uppskatta det som finns att kika på i omgivningen.

Blev så inspirerad att jag kommer gå på Fryksdalsdansen ikväll. Mest för att se om jag vågar bugga. Så folköl och övertrötthet, here I come!

Punk av den sämre sorten.

Punktering that is. Fick ta bussen hem efter en nåt så gruvligt produktiv dag, jag vet inte var jag ska göra av mig själv. Det är helt fantastiskt. Har spånat skrividéer men det resulterar mest i Hemmets journal-grejer och det funkar ju inte på nyhetsplats. Sitter någon och ruvar på en fenomenal idé får ni gärna delge mig.

Det är nån slags friidrottstävling på torsdag och den gör mig alldeles tossig. Tänk om charmören helt sonika dumpat tjejen och kommer för att sweep me off my feet...naaaaaaaaaaaaah, who the fuck am I kidding. Haha, jag ska nog ägna mig åt mina Harlequinromaner ett tag. Det behövs ett boot-camp för romantically challenged där jag kan bli mitt vanliga, hårda jag igen.

Kärlek anyone?

Jag är en clown. Men inte i dag.

Under flera års tid har jag bara vetat när otäcka saker kommer inträffa. Som om jag har ett speciellt band till vissa personer, som till min far. Nu har jag drömt värre än någonsin och jag sover oroligare och oroligare natt efter natt. Jag är så spänd att jag till och med fått nackspärr. Jag somnar till slut av utmattning men vaknar hela tiden av att det smärtar och snurrar.
Jag är så feg. Jag orkar inte vara sårbar och jag orkar inte tänka på det där hjärtat som dör lite för varje sekund. Jag saknar redan innan samtidigt är jag för svag för att vara närvarande. Just precis i år kom hösten lite tidigare och jag vill bara bort. Men jag vågar inte ens det. Kan inte kräva att någon ska förstå men det jag försöker säga är att jag kommer inte härifrån trots att jag vill så kan jag inte. Inte än. Jag har min tillflykt i en drömvärld som inte är ämmad mig. Allt jag inte kommer få och det jag inte vågar ta.

Jag insåg i går vad jag slösat bort och jag kunde inte sluta fråga mig varför jag ville ha något annat än det. Varför kunde jag inte kämpa så där som jag lovade? Jag blev rädd över att nån kunde se precis precis hur svag och liten jag var. Så svag som jag fortfarande är. Men nu kan jag fortsätta spela och det är så skönt. Jag vill inte skrika från några bergstoppar, jag kväver all skrik och panik i kudden, går vidare efter att ha dött litegrann. Och alla ni som vet, jag vet att ni tiger precis som jag vill. Ensam är inte särskilt stark. Men den som försöker vara stark är oftast väldigt ensam. Vet ni att det snurrar alldeles för snabbt och det är alldeles för mycket som jag inte kan och det är ännu mer som inte hinns. Jag hatar hetsen och stressen och den jag trodde jag kunde bli är söndervittrad, är jag rädd.

Jag kände innerlig lycka häromdagen. Ni, mina fina fina tjejer, så vackra och lyckliga. Och kära. Jag är kär i hittepå. Går i bitar över det faktum att det inte finns någon som matchar mitt stelfrusna ego-hjärta. Narcissisten älskar endast sig själv. Men jag är tveklöst till och med en misslyckad sådan, så ironiskt. Då är jag väl förälskad i en misantrop, och det är inte mycket bättre.

Kokoo girl...

Den här veckan har varit otrolig om man ser till klumpighet:
1) Vägarbetarna som var oerhört blida och leende. Jag log tillbaka, cyklade förbi men insåg snabbt att båda brösten nästan ramlat ur tröjan...
2) Vattentornet skulle besökas, 234 steg, 143 meter över havet...höjdrädd anyone? Jag fick svindel och tappade skon.
3) Förra veckan öppnade sig dörren till filminkastet så jag höll på att trilla in, den här gången fastnade jag med fingern i inkastet. Och det gjorde ont, blodutgutelse!
4) Cyklar och jag, inte bra, det vet alla. Och tramporna i synnerhet. I går fastnade skosnöret...damn.
5) Och så har vi shoppingen, 8 minuter på Monki resulterade i tre plagg. Och då höll jag igen.
6) Hur kan man slå ena (visserligen stora) foten mot den andra så man nästan trillar omkull?

Rehab version 1.0

Jag återgår snabbt till mitt missbruk. Ida hade sina misstankar redan på högstadiet, som så många andra. Min drug of choice var då skor. Det har utvecklat sig till klänningar.

Denna vecka har Mats lånat ut älsklingen av stora mått: Jenny. Jag tackar och bockar. Vi tog en Bridget-kväll, satt och dreglade över både Darcy o Cleave och insåg att rörelserna till All by myself fortfarande sitter. "Alone, eaten by alsations..." underbar mening. Och så uppenbarade sig himmelriket: EN TREDJE BRIDGET-FILM. Trodde inte det var möjligt. Det är underbart, som den stora konsument av så kallad skräpkultur jag är.

PS. Kolla bilden!!!! Jag har rensat garderoben. Det enda som behövs är typ 20 fester för att få ha på sig alla klänningar...

Ibland hinner det aldrig leda till något ont...

Nu ska ni få höra varför min helg var underbar. Och varför den inte var det.

1) Victor är en honey. På fredag styrde han mig och Tomtebo-Simon till Metropol, å detta karaokehak beläget på Rud. Dit går inte Karlstads vanliga hipsters och innepinnefolk. Nej, snarare tragiska alkoholister, sångsugna småväxta, nazister med Winnerbäck-fäbless och AFA-medlemmar som inte bangar ett slagsmål. Och så vi då såklart. Victor klämde i med A Hard days night och sedan gjorde vi en oförglömlig laginsats och sjöng Sex bomb. Simons val, ingen fattade varför. Blev lyckligtvis avbruten innan jag massakrerat hela Whole again.

Vi lämnade haket och fick se en pôjk få däng av en kärring vars väska han snott...sedan fick samma pôjk, som förövrigt var full som en kastrull, stryk av nån jävla idiot som slog honom sönder och samman tills snuten dök upp men då var inte vi på plats. För vi sprang runt på Rud och Färjestad innan vi tog pizzahäng och somnade.

2) Fest hos kollektivet Elina-Alex-Emil. Med min nya kollega Mattias som ville smaka på Koriander. Och det fick han så han teg. Och där träffade vi det som stjälpte hela helgen, ett stycke som var smôlig som fan. Och som inte riktigt fattade att små lättimponerade brudar faller för charm...men den där vänliga själen agerade promenadsällskap och diskuterade skrivande och

livsval och horoskop och allt förvandlades till "Det kommer leda till något ont" utan att jag fattade varför. Men han lyckades iallafall slutligen klämma fram att det fanns en flickvän, för det hade inte framgått för mig...jag är kanske korkad. Åter igen, jag förstår inte det här med killar. Men jag uppskattar ändå ansträngningen att han letade upp numret för att messa en ursäkt...fast det gör ju saken bara värre. Trevlig, snygg och artig.

3) Tjejerna hade myssöndag på Arenas uteservering. Avhandlade sex, ex-sex, otrohetsaffärer och hämndsex. Mycket givande. Men enligt Tjej-tribunalen är han ett svin. Och Pia kom åter med ett tips: Tina, don't shit where there's a girl. Okej!

Alkohol: 6 + 9 + 3 enheter (woooops)

Cigg: 15 (woooops)

Sex: PASS

Kalorier: Tillräckligt för att få en ordentlig gravidliknande kula på magen...:P

PS. jag har gjort två olika rätter till min matlåda. och imorn ska jag ut och göra reportage! och så har jag infiltrerat nöjessidorna tack vare Nicole. Love you, baby girl!

Men dreeeet.

"Men det är ju en bra grej med att det regnar, man får ju snygga lockar i håret..hehe" Ja, vad var det för idiot som kläckte det egentligen?

Bridget sedan sist:

Alkohol: en Hof. ärligt, det blev bara en.

Cigg: En, och några snus.

Kalorier: 100 000 000 000 000 typ (men Harry Potter hänger ju ihop med godis...)

Sex: fortfarande patetiskt ebb, men jag har lagt ner totalt. Ärligt, det har jag.

En fin vänkommentar från Pia: - Tina, don't shit where you work. Okej.

Okej, det var jag som var smartit som faktiskt tyckte att cykleri var en god idé trots idogt regnande. Regnponcho ain't the shit, iallafall inte om den är köpt på Arvika och är sydd som en plastpåse. Dessutom är det en mindre lyckad idé att uppehålla sig i trafiken när glasögonen immat igen.

Åh humorn.

Jag har ju alltid haft en tv4-favorit: Max Grinndal eller nåt. Han är ett komiskt mirakel. Helt fantastisk. Förra året åkte han land och rike runt på lallouppdrag. Och nu har rekryteringen från kanalens håll fortsatt i den riktningen.

Hultsfredsreportage i morse:
ovetande, malplacerad tv4-kille: Det här gula här bakom oss, vad är det för något?
Artistbokaren: Öhh, trä? Jag vet inte...(även detta tveksam kommentar visserligen) Nej men det är (mdjeufgrhpaåa....) som lagts ut...för det varit lerigt...
Håkan Steen: (ser jävligt konfunderad ut...och det förstår jag)

Jihooooooo! Det finns en karriärmöjlighet för yours truly! Yeah!

Licked sailors.

Beeing Bridget dag II

Antal cigg: 0 (och ingen snus, wiiiee, jag har karaktäääääär)
alkoholenheter: 0, fast den där sorbetglassen med mangosmak var skrämmande lik favvodrinken licked sailor. kan jag ha frusit in en, just in case?
Kalorier: tja. jag tog iaf ingen kexchoklad iallafall.
Sex: Ha!
Pinsamma incidenter: Massiv case of oral diarré idag...inte imponerande. Dessutom kallade jag ner datasupport för att öppna min mailbox. Det var gjort på två knapptryck. Quite pinsamt.
Inköp: Det bästa idag: en liten liten hoover!!!! En dammsugare alltså!!!! Mini-liten. Fast den är så liten att man måste gå på knä efter för sladden räcker inte om man står upp. Och så fattar jag inte var dammet och böset hamnar...men den är så jävla jävla söt.

Come and dance with Michael

Direktsändning på tv. Minnestal. Vackra ord. Stora ord. Men känner ni också hur allt är plastic fantastic. Alla vill dra sina anekdoter, vältra sig i sorgen och förnya sina egna femton minuter i rampljuset. Will you be there? Tydligen. Jag blir cynisk inför det faktum att så många människor tar tillfället i akt att dramatisera sitt lidande. Alla vill stjäla din stjärnglans, Michael. Antar att tillfället gör tjuven...


PS. När världen torkat tårarna efter att Hollywoodeliten tolkat Jacksons hits hoppas jag att allas röda blickar vänds mot Kina. Där behövs mer än stora, vackra ord om "mess och message".

M79

VF, I'm back. Jag gick runt och var ständigt lätt illamående, nervig och kissnödig. Jag som anser mig vara rätt så cool (i bemärkelsen lugn) var hispig som en pundare. Det kommer bli en jävlig sommar. Unless....nu är det så att Nicole tycker att jag är väldigt privat här i min lilla bloggosfär. Tomejto, tomaato. Så jag går steget ännu längre.

Jag ska sätta upp några mål för varje vecka. Så kan ni läsare älska att hata mig, förundras över hur korkad jag är, njuta av min härligt frigjorda quirkyness...eller bara ta till skämskudden.

Veckans mål: Beeing Bridget Jones
antal cigg: 0 (men en snus)
alkoholenheter: 0 (jihoooooo!)
kalorier: brieost, skinka, ägg, fil o cornflakes...and on and on...typ 2500, inte bra alls
sex: obefintligt men jag inbillar mig att jag jobbar på det.
Pinsamma incidenter: tja, jag cyklade vilse från Norrstrand, hamnde på Färjestad, på väg till Råtorp glömde jag att svänga och det bar iväg ut på Borgmästarholmen innan jag vände...så gick växeln sönder i 1 kilometer...dessutom fick foto-Mattias rädda mig när jag tappade riktningen på Skattkärr..då i bil men ändå. Mitt lokalsinne är M.I.A.

PS. Robin, om du är synsk kan du väl leta efter lokalsinnet också. även om det är klart misstänkt att det befinner sig i Arvika. I öl-slänten.

Mitt liv är en Bo Kasper-låt från typ -98

Män dom söker kvinnor, kvinnor söker män.Söker efter någon som kan följa med dom hem.
Jag har förändrats, kanske just på grund av dig. Du vet att jag har svårt att säga nej.
Jag vet jag aldrig kommer leva hundra år. Jag nöjer mig med en minut brevid dig om det går. Och träffar jag någon annan då tänker jag på dig. Du vet att jag har svårt att säga nej. Jag kanske inte bryr mig tillräckligt om ditt liv. Jag håller på att lär mig och ibland så tar det tid. För vissa går det aldrig men jag tror det går för mig. Du vet att jag har svårt att säga nej, till dig och dig och dig...

Sexually Challenged.

Varit hemma från Arvika i cirka fem timmar. Har gått i ide i mitt lilla källarhål. Mitt sällskap: Vicky Christina, Zack och Miri och Yesman. Är schleten men himmelskt nöjd med festivalandet som har bestått av att umgås med sjukt trevliga nya och gamla vänner och så har jag ju råkat se nått band... tell you more när kameran är åter. Nu har jag en annan grej som grämer mig. Det är så att vi har en situation, and it's pretty serious. Och inte på något sätt kul. Jag har blivit sexually challenged. Jag tror att jag switchade knappen från stalker-mode till doesn't get it all-mode. "jaha, du ska till ditt camp, jaja. men trevligt att ses, då. Ha det bra!!" ööhh, ni inser ju allihop att det är dags för en kurs. Eller så får jag åter igen hämta handikappstillstånd och njuta av livet från åskådarplats :P.

Nu ska jag lägga upp en hälsoplan och se när Zack & Miri make a porno.

bild: Matilda Carlsson

Warm up

Dagen innan festivalandet i skogen drog igång tog vi en liten night on the town. Bara lite granna...

Äntligen FEST i skogen

Årets Arvikafestival bjuder på det allra bästa. Lyckligtvis ska jag få ta del av det från åskådarplats. Efter fyra timmars representativa uppgifter vill säga. Tror ni inte att jag missar Jame Yuill så eller? Jo då. Ska dock försöka snika till mig lite James...han är för bra för att va sann.

Det vill jag checka:

Adiam Dymott

Maud Lindström

Swedish for beginners

Adam Heldring

Hoffmaestro

Jonna Lee

Little Boots

Frida Hyvönen

Fever Ray

Florence Valentin

Fleet Foxes

Joel Alme

Tiger Lou

Parken

Nordpolen

Sedan har vi ju de riktigt riktigt stooooooora akterna som förmodligen blir de enda jag ser...men det är inte fy skam det heller...bara jag inte missar Röyksopp. Men åter...hör av er om vi ska ta en öl. Jag parkerar mig med vinboxen och tja, kommer må som en prinsess fram till söndagsångesten infinner sig som en gammal och otäck bekant man inte kan värja sig för. Men det är på söndag.