trodde ni att föregående inlägg var lite halvskojsigt så där så TÄNK OM FÖR FAN! Ni kanske tror att det här med feelings gör människor glada och tillfreds med livet. Andra kanske. Men mig, nej, fan heller. Kan jag inte få leva i villfarelsen att jag är new and improved, tuff och självständig? Men nej, samma gamla våpiga mähä. Som en jävla skugga förföljer hon mig ända upp i trettioårskrisen. Om man bäddar får man ligga påstod jag för ett tag sedan...det är faktiskt även så att som man bäddar får man också ligga. Bittert! Fy fan vad jag är bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar