I mitt New York sjunger Billie Holiday. Flyttlådorna är ännu inte uppackade, har ätit lite och varje muskel värker. Det är så stilla. Festklänningarna är på plats i garderoben och patetiskt nog blir jag trygg av deras fina närvaro. Klockan närmar sig midnatt och mina ögon är så tungtrötta. Jag och Ch sov i vardagsrummet första natten på både Frödingshöjd och Kvarnberget. Men den här första natten sover jag i sovrummet. Sängen är för bred för mina lakan och om jag känner för det kan jag ligga på bredden, eller Pippi Långstrump...hur jag vill. För det är bara jag. Jag var säkerligen lyckligare förut på ett vis men trots den slitna klyschan, det känns äntligen som om jag får luft. Och utan luft kan man inte leva...sov gott darlings.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar