Får liksom ingen ordning

Det är bra. Jättebra. Fantastiskt bra. Sedan lyckas det alltid fucka upp ändå.

Way up north

När man kan röja till Iggy and the Stooges, Robyn och Håkan Hellström i jobbkorridoren är det gött. När armar och tid inte räcker till suger det. Only way up north.
Nu snart: jobbnatt sex. Inom kort: flyget hem, till Fyren...den här långdistansen funkar inte, jag funkar inte utan den jag tycker mest om i hela världen. så är det

Achtung, stupid! Konsten att ha det jävligt bra!

Hulkenlarsson, Ave Sofia, Ebba Caroline och Hellahansen och Berlin. Bättre går det knappast att få det.

Tour de Munkfors

Sunnemo sade mig förr inget. Nu för tiden för det mig att hoppa av glädje för det är förknippat med en sak: systrarna Lundberg. Kvalitetshäng under mina semesterdagar. Jag har det bra, jag.

Second place is second winner

Okej, vi vann inte. Men vi var fan så bra! Tack till Korianders duktiga quiztjejer för att Tiny dancers kunnat ha Shotstorsdag heeeeela sommaren.

Fint så

Lika snabbt som väskan packats upp så packas den ihop igen. Och så är den borta.
Skaffade en byrå som grejerna kan bo i när de kommer på besök. Så de slipper bo på golvet. Så de kan känna sig lite hemmastadda. Grejerna alltså. Det bor en strykbräda under soffan förresten. Jag gillar att den ligger där. Precis som jag gillar att det ibland står en golfbag bakom soffan och hänger en kavaj i garderoben som gör att det luktar jättegott Fast jag gillar ju mest när den sakerna tillhör är hemma. Det är obeskrivligt hur mycket bättre allt känns då.

Behovet av en snärt över handen

Drevet. Vi hamnar väl alla där nån gång.
När skrattet egentligen knyter sig i halsen och man inte fattar grejen men låtsas fatta grejen för att inte vara den som är den och därmed den som förstör skrattfesten. För vi gillar ju att skratta. Handen på hjärtat, hellre åt än med. Twitterpölen är ofta en lavin av elakheter. Vi är coola, hårda och kantiga. Allt går att lustiggöra sig över, jag gör det dagligen. Alla får skylla sig själva och sekunden efter en obetänksam tweet kan det vara igång. Hackandet. Drevet. Eller när Twitter blir en skrattorkan mot någon. När jag läste den här DN-ledaren fick jag ont i magen. Jag var ju också en av dem som gjorde mig lustig över det här språktestet som radiopersonen gjorde med LUF-tjejen. Trots att jag kände att det kanske var riktat åt fel håll. Eller kanske. Det var det.

Men jag sa ju inget. Som det så ofta blir. Så jag blir glad över att någon kan snärta till en lite över handen för att man ska inse att ibland är det faktiskt inte roligt någonstans utan faktiskt bara elakt. Och det är ju inget att varken skratta åt eller sträva efter.

Sjukgöra

Feber mitt i sommaren är präktigt ovärt. Men jag har ju fått lite gjort iaf...lite illustrationer som var väldigt kul att göra.

Hjärtan

Det är fint att bara flyta omkring. Solen är nog så värmande men värmen från alla fina hjärtan ännu större. Jag är himla nöjd.