Ja, ni 2000. Året 2000 alltså.
Jag har nån sån här, "Åh vad jag älskar Håkan Hellström och jag saknar honom såååååå-period". Kônstigt ällär? Men alltså så här, år 2000. Jag var ensam då. Jag var jag. Inte vi. Inte ni. Det var the beginning of Smôlera, de cooooolaste brudarna i byn som festa onsdag, fredag, lördag...drack Millennium och diggade R.E.M, Gorillaz och Håkan Bråkan.
Det var Smôlera som var på Bogrens skumdisco...det var Smôlera som skrek Känn ingen sorg för mig Götlaborg - världens kallaste nyårsnatt. Det var Smôlera som käkade chokladmuffins på Rudebäcksgatan och hade efterfest...och snodde vägskyltar..och spydde turk-shots...och som tog med Flat Eric ut i Europa i en ryggsäck. Smôlera som piercade sig...tatuerade sig...tog kysskort. Då älskar vi våra Nelly Furtado´-liv!
Epoor, I MISS YOU! Ärke-Smôla min, jag snodde din Katt!
"Jag är en sorlig kliché!
Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är
Jag har ramlat där förut, och det är mer än bara nån sorglig kliché
Och jag ramlade in på nåt diskotek
Och sen ramla jag ut, såvitt jag vet
Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen
Ramla jag omkull igen
Ramlade in i en taxi
Mister, visa mig den maximala hastigheten!
Vart du vill, så fort du kan
Ja, vart du vill, så fort du kan
Vart du vill så fort du kan"