Mina höga krav.

Hör här kära vänner. Jag vet att jag inte kan kräva att ni alla ska ha lika lite behov av fritid. Lika mycket energi. Lika hysterisk prestationsångest. Jag glömmer att jag har sjukt höga krav på mig själv och därför för över det på alla er andra. Ni ÄR bra. Jag gillar er. Men ibland är det för jävla mycket ego och för lite jävla grupp.

En vacker dag kommer det här hysteriska kanske betala sig. Antingen får jag en stroke. Eller så får jag en underbart vacker karriär. Som den bitchiga karriär-lonesome cowgirl jag blivit. Självföraktet är totalt.