Hur är det med självständigheten?

Jenny Östergren är en klok kvinna. Beroende nämns ofta som suffixet efter socker, droger och alkohol som hon så fint uttrycker det. Statusen ligger i att själv är den bäste drängen. Men i min omgivning sägs ändå Du är själv med en liten ton av medlidande. Jag vet inte hur ofta man får höra att det måste vara skönt att lära sig att vara själv också och jag har ju spenderat de senaste 18 månaderna på att lära mig det. Det är fortfarande svårt.

Singelskapet sägs minsann vara något eftersträvansvärt men ändå är den första frågan man får om man träffat någon ny? Alltid samma urskuldande Ja men det är ju fint det också.... Det är aldrig någon som vågar peka på den stora elefanten i rummet. För det är en väldigt stor sanning att Tillsammans är man mindre ensam. Jag måste medge, även om det ibland kan vara skönt att vara själv så längtas det alltid. Det är kvällarna i soffan med någon som förstrött stryker en över håret innan man tillsammans borstar tänderna och kryper ner. (Utan att ligga.) Det är långfrukostarna med korsord, långläsning, löskokta ägg och nybryggt kaffe. Det är handen att hålla under familjemiddagarna man lider sig igenom och örat som lyssnar på klagandet under hela bilresan hem. Vi vill inte vara själva hur mycket vi vill inbilla oss att tro att det är annorlunda. Eller?

Helgen, när min fredag gick från övertidsjobb till vingalej på biljarden, en lördag med hot shots och fuldans till skämsskiva, flirtande och efterfest till fem med nya människor och en promenad hem i kyla...och sedan söndagsbakfylla på uteservering med ännu fler fina människor och rosévin och solglasögon...

Så hur ska vi göra då? Vi som är själva men inte ensamma? Det skulle vara lätt att måla in sig i ett hörn av självömkan och tappa tron på tillvaron. Men gräset verkar ju inte vara grönt på någon sida av staketet egentligen så jag står här på min sida där det är både fnastorrt gulbrunt och mjukt och grönmossigt. Jag må vara den mest osjälvständiga singeln som suktar efter en älskling att vara beroende av men jag varken gråter eller lider eller njuter överdrivet. Men ändå, it's all good.