torsdag 3 juni 2010

...och allting blir som det borde va.



"Träffas gärna". Och det är väl ett bra avslut efter alla dessa danser. Så jag åkte dit, till tystnaden på våning nummer två. Alla andra är på våningen under, skrattar och dricker. Men vi ler mot varandra, sitter tysta och röker vår cigg.
Vaknar i solskenet med huvudet bäddat mot din hals. Bestämmer mig för att bara en gång till, det sista tillfället som ges. Så jag hoppas verkligen att jag får 24 timmmar till.


Jag vet inte varför jag ser det som en slags plikt att röra ner er i min känslomässiga gryta men just nu är det en rejäl soppa.

2 kommentarer:

Lisa sa...

Tänk va, att sista gången kan dyka upp så många gånger. I sak är det ju rätt, just DÅ är det ju sista gången.
Att man med sista gången ibland kan syfta på senaste... det pratar vi sällan om.
Heja dej.

Systerkitty sa...

Ja, så är ju finare att det. Som att inte avsluta med hejdå utan på återseende.