I torsdags fick jag hör och häpna göra första recensionen åt VF. Robyn, av alla konserter. Så här blev den. Jag var verkligen helt hög efteråt, jag och kompanjon Marie dansade loss i vad som kan beskrivas som en orgie i beats och frenesi, och upplevde helt klart en av festivalens bästa konserter. Nu såg jag i kommentarsrutan att två personer höll med medan en tredje trodde att det var min första konsert eftersom jag var för lyrisk.
Först blev jag sur och tänkte, för-i-helvete jag som varit på sååååååååå många konserter, jag ska minsann ge svar på tal. Sedan kom jag på att är det någonting jag lärt mig genom åren är det att "skriva", det kan ju alla. (En sanning med modifikation eftersom det finns miljontals analfabeter). Men alla kan skriva, enligt egen utsago, och ALLA kan tycka. Skriva och tycka, essensen av en recension. Alla kan recensera. Men det är inte alla som får vara en mediaröst, vilket ibland kan verka vara det enda som räknas i bruset. Därför blir det väl så himla provokativt när rösten inte tycker likadant som man själv gör. Som kan bekräfta att man är rätt ute, har uppfattat upplevelsen korrekt och riktigt. Men i själva verket är det ju bara en subjektiv beskrivning, inget mer. Jag var lyrisk, för att jag var lyrisk. Och jag är faktiskt glad över att jag kan uppleva en konsert på ett sådant sätt att det verkar som om det är min första, med tanke på att jag troligtvis sett närmare 300... Men det tänker jag inte gräla om i kommentarsrutan.
PS. Jag är övertygad om att Robyn posade för mig. Hon vandrade fram till scenkanten, tittade rakt in i min kamera och började dansa. Men jag blev så till mig att jag nästan tappade kameran och inte fick till inställningarna. Jag ÄR en idiot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar