Sömnen är mardrömmen.

En kall säng som är tom utan. Det är så fånigt men lägger ändå en skjorta som luktar som du för att känna mig mindre ensam. Finner ingen ro för att orka lägga mig bland jagande skuggor och knäpptysta väggar. Inga andetag att lyssna till och ingen hand att hålla. Fast egentligen blev ju den vakna tiden den egentliga mardrömmen.