När allt blir grubblerier

Vet inte jag ska spara allt till dyra terapisessioner. Men det finns tusen saker inombords som ligger och värker. Det måste ut. Det snabbar på mina hjärtslag. Det tar min luft. Det tar till och med håret och klumpen i magen är tung som en sten. Det bor i mina tankar. Det är tröstlöshet och tvivel, en aldrig sinande känsla av maktlöshet. Det är ilska och tårar som aldrig verkar ta slut. Det är sömn som endast kommer i små, oroliga förpackningar och det är drömmar som vrider mig sönder och samman. Det är dagar som förflyter som en trögflytande dimma. Det är mitt liv just nu. Och det värsta av allt är att det trots allt inte är min kamp.