Tänk er att vara precis bredvid din kära men inte få göra som vanligt. Inte hålla om varandra. Inte sova på armen. Inte hålla handen. Inga förtroliga samtal i ensamhet.
Jag vet. Det är vägen mot nya mönster och för att bryta dåliga vanor. Se varandra i nytt ljus. Men just nu är det bara plågsamt. Frustrerande. Jag vill faktiskt bara hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar