tisdag 15 maj 2012

Ljudlöst, men så talande

På min slitna hallmatta låg det bara där. Kortet. Ljudlöst hade det hamnat på insidan. Som att det skulle finnas i det dolda.
Orden var fler än det brukar, omsorgsfullt och med möda hade de skrivits ner. Lite nervöst är min undran om det får vara så, att orden ska få skrivas och läsas. De här dagarna med distans för bådas vår skull bryts ju. För andra gången någonsin kan jag känna att jag med fullständig säkerhet vet att du bedyrar din kärlek på riktigt.
Det gör mig så lycklig. Som om vi alltid kommer stå bredvid varandra. För om vi lyckas med det nu är det meningen.

Inga kommentarer: