Antony and the Johnsons - Dalhalla (Rättvik)
Tjejerna på tur - det var som en rock n roll, version av Crossroads, måhända lite oglammigare. Vad vet jag, stängde av filmen efter 10 minuter. Det som skiljer Värmland och Dalarna är INTE det faktum att dialekterna konkurrerar om att va bonnigast i Sverige - nej, det är skog, skog och milslånga vägar kantade med...skog. När man åkt i lite drygt en timme kommer man till Lersjöfors och det är hôôôla kan ja lôôôv. Fast då har ni ännu inte passerat varken Dala Järna eller Gagnef. Dessutom är risken för att få en älg på motorhuven överhängande, särskilt med en norska brevid som beskriver älg med orden "ooooo ooooooo oooooooo". Men nu ska jag sluta med det geografiska och zoologiska häcklandet och ägna Antony några rader.
Settingen var perfekt. Mitt inne i skogen (såklart) omgiven av tall och grönt vatten som fått sin färg av omgivande kalksten. Du befinner sig i en saga. Den djupa gången ner till konsertplatsen ta andan ur dig, bokstavligen talat. Men du kommer förlora din anda fler gånger under kvällens lopp. Det handlar om 2 timmar magi.
Antony är som ett barn. Harmlös, skör, poetisk och verklig. Du kan inte avfärda honom. Om du gör det har du ett hjärta av sten eller så är du bara en komplett idiot. Och han bevisar hur en låt av Beyoncé kan trollbinda 5000 cyniker. Jag har aldrig sett en vuxen pojke gråta så tröstlöst som killen bakom mig gjorde, jag tror det var av glädje. Men han var lika harmlös och verklig och när man inser att alla som delar det här förmodligen bara låter känslorna komma när Anthony spelar You are my sister, For today I am a boy eller Hope there's someone överväldigas jag helt totalt. Och jag får en klump i halsen och tårfyllda ögon även idag när jag hör Cripple and the Starfish.
Om någon annan hade talat om stenars innersta väsen, om de har en själ, skulle mitt hårda jag få ruskas om för att inte säga något vasst och slagfärdigt. Men jag vet att han är så äkta, det är inget spel utan genuint filosoferande jag gärna skulle ägna mig åt om min hjärna var mottaglig.
Hans rörelser är musik. Varje ton från pianot, violinernas harmonier och hans säregna röst som man måste tillåta sig att motta. Somliga avfärdar honom - och de är ju kompletta idioter. Om du låter dig bli berör så lovar jag att Antony Hegarty skänker dig styrka, sådan styrka som bara en skör person kan ge.
I love you! You're so special!