Crash n burn girl

Ja, jag kraschade Sofies bil...och ja, jag brände vår fina Köpenhamnsresa.
Jag var så pepp. Allt gick ju så bra och så fuck fuck fuck. Det där ljudet...när plåt träffar plåt och skrynklas ihop till ingenting. Och när jag insåg att det satt ett barn i baksätet på bilen jag kraschade in i...och jag såg Sanna hålla sig för armen...och Sofie bara stirrade. Då kände jag att jag drar olycka med mig. Men ingen skadade sig riktigt...Och alla tog det så bra...utom kärringen i bilen som kallade mig för ungdom och sa att jag låg för nära..och jag fattade ingenting och upprepade förlåt trehundra gånger. Några kilometer längre fram hade en olycka orsakat köbildning och precis efter ett krön kom jag och uppfattade inte att allt stod stilla. Och bromsarna ville inte ta och jag försökte veja men lyckades inte alls. Och jo, jag kommer klandra mig själv. Det var jag som var idioten som körde och som inte fattade att det stod stilla. Det var jag som fuckade allas resa och det var jag som såg till att vi inte får träffa Tue på såååå länge. Hur länge svallvågorna kommer att märkas i min plånbok är oviktigt men pengarna som skulle gå till Uppsala är ju helt klart borta. Och allt jag skulle förtränga genom den här resan sitter i mitt knä och hånar mig rakt upp i ansiktet. Så jag antar att det är dags....slutligen.