Galna människor pratar för sig själv. Högt. Galna människor går på stan och skrattar åt till synes icke existerande saker. Märkligt. Galna människor verkar faktiskt bekymmersfria ironiskt nog. Är jag galen, måntro? Efter att ha slickat mobilen ren gick jag ner till Charlie, bestämde lördagsplaner innan jag drog vidare. Satte mig på nåt Kaffe-house, spillran av gamla T som levererade mitt speedkaffe. Men barista-tjejen var densamma, så det gjorde inte så mycket.
Och där satt jag, med åtta nya böcker och valde en, faktiskt på måfå. Det kommer troligen innebära ett ögonblick som jag i framtiden kanske inte kommer minnas men som faktiskt kommer definiera mig. Per Hagman beskriver briljanta människor och jag har träffat en handfull. Eftersom jag tycker om de flesta, som Nicole säger, så kanske jag lite naivt har träffat några fler briljanta än medel-Svensson eftersom mina kriterier verkar vara lägre. Jag vet inte. Hursomhelst. En briljant människa, som jag inte träffat men som i dag varit det roligaste, skarpaste och bästa tänkbara sällskapet är Lena Sundström. Den perfekta förebilden för att ta sig i kragen, resa sig upp, lukta på rosorna, hoppa i vattenpölarna, inte bara fånga dagen utan fånga precis allt som kommer i ens väg. För varför skulle inte jag kunna? Nej just det. Så jag satt och skrattade högt åt hennes vitsiga men skarpsinniga texter, på cafét, i busskuren, på bussen...hela vägen hem. Där öppnade jag word och började skriva på ännu en av alla börjor, men kanske blir det bara två kapitel innan jag fastnar och gör en ny börja, eller så blir det faktiskt en riktig riktig bok. Och jag tror jag vet vem som ska illustrera den.
PS. muffinset var jävligt gott också. Och så träffade jag Victor o AA som försökte lära mig spela biljard. Som sagt. Det är himla bra att vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar