Kärlek anyone?

Jag är en clown. Men inte i dag.

Under flera års tid har jag bara vetat när otäcka saker kommer inträffa. Som om jag har ett speciellt band till vissa personer, som till min far. Nu har jag drömt värre än någonsin och jag sover oroligare och oroligare natt efter natt. Jag är så spänd att jag till och med fått nackspärr. Jag somnar till slut av utmattning men vaknar hela tiden av att det smärtar och snurrar.
Jag är så feg. Jag orkar inte vara sårbar och jag orkar inte tänka på det där hjärtat som dör lite för varje sekund. Jag saknar redan innan samtidigt är jag för svag för att vara närvarande. Just precis i år kom hösten lite tidigare och jag vill bara bort. Men jag vågar inte ens det. Kan inte kräva att någon ska förstå men det jag försöker säga är att jag kommer inte härifrån trots att jag vill så kan jag inte. Inte än. Jag har min tillflykt i en drömvärld som inte är ämmad mig. Allt jag inte kommer få och det jag inte vågar ta.

Jag insåg i går vad jag slösat bort och jag kunde inte sluta fråga mig varför jag ville ha något annat än det. Varför kunde jag inte kämpa så där som jag lovade? Jag blev rädd över att nån kunde se precis precis hur svag och liten jag var. Så svag som jag fortfarande är. Men nu kan jag fortsätta spela och det är så skönt. Jag vill inte skrika från några bergstoppar, jag kväver all skrik och panik i kudden, går vidare efter att ha dött litegrann. Och alla ni som vet, jag vet att ni tiger precis som jag vill. Ensam är inte särskilt stark. Men den som försöker vara stark är oftast väldigt ensam. Vet ni att det snurrar alldeles för snabbt och det är alldeles för mycket som jag inte kan och det är ännu mer som inte hinns. Jag hatar hetsen och stressen och den jag trodde jag kunde bli är söndervittrad, är jag rädd.

Jag kände innerlig lycka häromdagen. Ni, mina fina fina tjejer, så vackra och lyckliga. Och kära. Jag är kär i hittepå. Går i bitar över det faktum att det inte finns någon som matchar mitt stelfrusna ego-hjärta. Narcissisten älskar endast sig själv. Men jag är tveklöst till och med en misslyckad sådan, så ironiskt. Då är jag väl förälskad i en misantrop, och det är inte mycket bättre.