Jag har ægnat mig åt att rensa min mobil från gamla meddelanden. Mottaget-korgen svæmmade øver - av små bevis av att jag ær en relationsmæssig dørrmatta.
Hela tiden, tankarna på någon kille, oftast en idiot. Gillar han mig? Ska jag ringa eller vænta? Varfør ringer han inte? Varfør gillar han mig inte? Borde vi inte vara tillsammans? Hur ska jag gøra før att få honom? La-Di-fucking-da! Hela tiden på, alltid på jakt efter the one. Vem nu det kan tænkas vara. Men jag har trøttnat. På mig sjælv alltså. Jag kan inte bli 30 och vara som en sån dær halmstråshistoria med texten "Oh no not you again...". Men hur ska man lyckas vænja sig av med något man sysslat med i mer æn hælften av sitt liv? Terapi? Bøner? Motion? Tai-Chi? Exorcism? Celibat...(gud førbjude...) Jag behøver troligtvis tillverka en cocktailklænning i pansar før att stå emot och inte førvandlas till i stort sett menløs. Men det kanske ær vært det om det førmår en att sæga Nej på frågan som stælls 02.47. Eller om det får en att inte ændra planer och gøra folk besvikna. Eller kan få en att strunta i det dær hånglet som bara kommer leda till något dumt. Och viktigast av allt, om det påminner en om att det inte ær att nøja sig nær man går ut med tjejerna før att dansa, drinka och hærja. Prioriteringsordningen ska ændras infør 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar