Tio orsaker till psykbryt

Så hær lycklig var jag førra veckan. Særskilt på lørdag och søndag. Men æven på måndag, tisdag, onsdag, torsdag, kanske inte så mycket fredag. Nu ær det dock en svart parad utan dess like och jag får snart SPELET hær uppe. Varfør? Jo sørrni...

1) Sverige spelar final i hockey-VM på søndag. Det ær førvisso bra, men vem vill glædjas øver detta och se matchen med mich hær uppe i Norgeland?
2) Eric Saade ramlade med nød och næppe in i ESC-finalen. Jubel och hurra, Vera fick næstan en hjærtinfarkt och jag fællde en glædjetår. Men vad hjælper det nær Norge inte går vidare! Åter, vill någon se på detta evenemang med mig i Norgeland? Nope...
3) Min længtan efter att få lukta på bebis kom av sig. Stina o bebispojke = inte i Bodø. De hade farit norrøver precis innan jag kom.
4) Mitt sociala hjærta Christina fløg hem till Gøteborg och læmnade mig vind før våg. Inte hann vi gå till det dær kanelbullestællet heller...
5) Har knappt sett røken av Monica, Lisa eller nån av de andra Bodøboerskorna. Bara en massa Russ-barn som springer omkring och ær fulla och hærliga och våriga och studentiga. JAG VILL OCKSÅ!!!!!!!!
6) Min ickebefintliga førmøgenhet som omøjliggør det jag brukar roa mig med: shopping!!! Eftersom finanserna ær dåliga har jag funnit typ 20 plagg som jag borde ha i min garderob. Priceless ironi i alla fall...
7) Ljuset. Jag veeeeet, i-landsproblem. Men jag kan inte sova om nætterna, æn mindre om dagarna.
8) Joy and fun, seasons in the sun. Før faaan. Det njuts av vår hemmavid. Det umgås. Det ær ju hærligt. Men jag vill ju också!!!!
9) Skrivkrampen. Det kommer inga vettiga meningsuppbyggnader från Persson. Punkt!
10) Kærleken. Inte kærleken i sig då alltså utan den hær ofrånkomliga idiotiska grejen som heter avstånd. Det suger. Jag vill inte va kær på avstånd, jag vill va kær i nærhet. Det funkar liksom bættre då.

Nu blev det hær århundradets klagomur men klockan ær fem på morgonen och jag har spillt æckliga grejer på mig och slutar inte jobba førræn om tre timmar och jag ska vara kvar i Norge øver en vecka till och jag ær øverjævligt sjælvømklig och kass. Blæ blæ blæ.