Jag ändrar mig ständigt. Efter helgens totala förvirring vet jag inte vad jag ska tro. Men jag vet att jag ljuger för mig själv och det är ju faktiskt ett steg framåt...inte själva ljugandet utan medvetenheten...Tror jag...
Jag vet inte vad jag vill ha. Men jag vet vem. Jag börjar strunta i att det är en inte-relation som är icke-funktionell och som bara kommer leda till besvikelse. Någonstans väljer jag den här hopplösa inte-grejen...så det är väl jag som är idioten i slutändan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar