Michael Jacksons mystiska död.

Kungen av pop omgavs av en mystisk aura under hela hans karriär. Han öppnade aldrig riktig dörren till det privata och troligtvis var det en av de stora anledningarna till den fascination och idoldyrkan som funnits runt honom. Men förutom det mystiska skenet runt hans person, liv och leverne riktades hela tiden en stark spotlight mot honom, som ett cirkusdjur - något annorlunda, han framkallade både känslor av oerhörd kärlek och avsmak. Sedan mitten av nittiontalet var det kanske med avsky och avsmak som de flesta såg på honom. Missförstådd och förstörd, en spillra av sitt forna jag. Peter Pan-komplexet personifierat. Vem var han egentligen? Nu förblir det en gåta och myten runt Michael Jackson lever vidare. För är det ett ord som alltid kommer att förknippas med honom (förutom ikon) lär det vara mystik. Och inte ens i döden får en legend vara vanlíg. För inte kan väl ett femtioårig amerikansk man dö av en hjärtattack? Det måste vara något annat. Ända in i döden ska lösnumren säljas med denna aura av mysticism. En stjärna är aldrig vanlig. För vem minns mannen som dog av cancer eller hjärnblödning? Det skulle ju innebära att han var precis som oss, en människa av kött och blod. En människa med både glädje och sorg i hjärtat. Bekymmer och funderingar om jordelivet och vad som händer efter detta. Med tvivel och förväntan, önskningar och drömmar...jag undrar vad Michael Jackson önskade och drömde om. Och jag undrar om det är så fel att en människa, så ovanlig som han, faktiskt kan få lämna denna jord precis som vem som helst...helt vanligt och faktiskt inte mystiskt alls.