kanske inte våra ändlösa diskussioner eller alla tillfällen av tillgivenhet. Eller alla gånger du bedyrat dina känslor, eller alla gånger jag erkänt mina. Inte heller alla gånger du fått mig att känna mig som den enda. Eller alla gånger som jag fått dig att känna dig som den rätte. För det är ju inte direkt det som vi slösat på varandra.
Men B, även om det inneburit både tårar och magont att känna dig så finns det ändå några tillfällen som överväger allt, som gör det logiskt att jag ändå uppskattar dig.
Det är snöstormar, regnoväder, solsken, snålblåst...det är augusti, september, oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj och juni, juli...jag har ett minne av dig till varje månad. Det är ilska som tangerar hat, skratt och fylla, rädslan över att något skulle kunna hända dig, det som kunde liknas vid förälskelse, och allt däremellan. Det är armen och famnen och det är kyssen som tar vid där orden aldrig finns. Fy fan, den mest dysfunktionella människa jag någonsin träffat, det är nog du. Men jag kommer sakna dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar