Jag borde vara glad att jag äntligen lyckats få in några av råden från Alla får ligga i mitt pansartjocka huvud. Att jag fick göra ogenomtänkta saker och tillåta mig förlora kontrollen.
Men söndag, klockan 21.28, sitter Misantropen där. I mitt förvirrade förälskelsetillstånd åt höger och vänster antar jag att förträngningsmekanismen inte riktigt fungerat ändå. Bara substitut. Så kysser han min kind och rör vid mitt hår och säger att jag är söt, trots att jag ser lite ut som en kärring i mina glasögon. Charmant, och självklart är jag på noll igen.
2 kommentarer:
Där ser man...
Jovisstserru :D
Skicka en kommentar