Jag var sämst på syslöjd. Till och med killarna i klassen var bättre, till fröknarnas förtret. Men jag sydde fast mig i symaskinen, sydde fast korsstygnsbroderiet i brallorna och gjorde diverse ofunktionella och framförallt fula plagg. Tanken var stor, projektet större, arbetsinsatsen enorm...och resultatet katastrofalt.
Och nu slog mig tanken att det kanske är anledningen till att jag aldrig kan få ihop trådarna. De där lösa jävlarna som aldrig vill ge sig. Det är många trådar, mina vänner och till slut måste även en syslöjdsmässigt challenged ta tag i handarbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar