Jag är en mupp. Jag är en verklig, verklig mupp. Jag känner för att sätta mig och gråta i duschen sådär som offer gör i filmer. Idag är jag ett offer. Igår var jag the king of the world. Imorse var jag årets guitar hero. Inte riktigt men nästan. ALlt gick bra. Bra bra bra bra. MEN så var jag ju tvungen att anmäla mig till dansen...mest för att dansa med den Gudomlige dansguden, men tydligen måste man offra för denna mäktiga gud. Jag offrade mig, min heder, min STOLTHET!!! Jag är SATS egna dansmupp-maskot. Ett löje. Av rang. Fy fan. När jag kom dit kände jag att nåt var fel. Och visst, klassen jag hade anmält mig till var öppen för alla, MEN majoriteten av alla som var där var instruktörer. Shhhhiiit. Jag har ALDRIG skämts så mycket i hela mitt liv. Det var värre än när jag drack en hela BaCARDI och dansade loss för christer. det är värre än när jag blev diskad i kulstötningstävlingen i 3'an. Det är värre än när jag ramlade ner i den kortklippta sylvassa häcken hemma hos mina föräldrar. Fuck it, det är värre än Sommaren i city-uppträdandet i 4'an. Men jag vek inte ner mig. Jag hade kunnat smugit ut. Jag svalde min stolthet.
VaD I HELVETE är det jag säger. VARFÖR VEK JAG inte ner mig?
Den där supertajta instruktören lyckades till och med peka på mig. DÅ skämdes jag ännu mer. Det var som om kolla på muppen, lilla hon fick till ett steg, det är ju bra att dom också får va med...lära sig lite...röra sig :) Ahhh. okej. jag är en dramaqueen. det var inte så farligt. men just nu överväger jag att emigrera till typ Seychellerna. Adios amigos.