Ibland tänker jag att jag ska bli snäll. Beundransvärd egenskap. Nåt att eftersträva...vilket jag hör och häpna gör emellanåt. Men det går ju inge bra. Jag är så kass. Kass. Sugpungrövballeassugigtdålig. Ahhh. Buuuh, lyckades inte en hel dag ¨på jobbet utan att surna till. Jag - Tajna Limone. Fy fan fan fan fan.
Jag förstår inte hur en del helgonlika människor sväljer all möjlig skit från höger och vänster utan att ens imploder. Iofs är implosion inget jag riskerar att göra eftersom jag EXPLODERAR som värsta atomsmällen. Det är inte snällt. Men vafan kan inte folk bete sig för? Jag blir förbannad och provocerad när folk kommer med antydningar för att sedan komma undan..vadå? jag sa inte, jag gjorde inget. NEj, men fanimej menade du en massa...på den vägen är det. Och så blir jag förbannad. För man vet ju när folk menar illa. När man ska ta åt sig. Folk är onda. rejält.
Jag tror att jag ska be Sebastian om en lektion i hur man blir snäll. För den där jävla urbota skitkorkade pissidén med pepparkakor sätter sig bara på min feta röv.