Insyltad.

Det är väl jag i ett nötskal? Att sylta in sig. Helt plötsligt är jag och compadra Jenny med i avslutningskommittén. Hur gick det till? En liten oskyldig fråga från Eli och sen var det kört. Samma sak med vår web-tidning. Jag försökte tuffa till mig, vara lite gränsdragande och satte näsan rakt upp och körde på med att jag skulle ha kompledigt minsann. Minsann my ass. Fucking ass också. Det slutade med att jag tog på mig två större reportage, en bevakning, en recension, två notiser och en webb-utvecklingsanalys som jag klämde ur min egen idiotiska idéhatt. JAG ÄR JU DUM I HUVET PÅ RIKTIGT.

Därför har jag kommit på den briljanta idén att jag ska skriva en bok. Och nu snackar vi inte Harlequin. Hey hey hey förresten, Jenny, det är ju det vi ska pyssla med i långledighetens tecken. Taket, boxen och Delilah är bokad! Okej, tillbaka till saken. Jag ska skriva en manual, en sån här book for dummies. "Hur man lättast på egen hand bränner ut sig". För är det något som jag kan så är det att lassa på mig själv jobb beyond. Men who the fuck am I kidding? Jag leker visserligen martyr...men alla vet att jag giller´t.

Motsatsen till insyltad tror jag är syltnöjd. Och precis syltnöjd känner man sig när man hänger med de fina människorna nedan! Notera att min nya bästa vän Oz Rozz är med på ännu en bild.

The boys. Och Kajsa! Men hon syns knappt.

Ellen och Emmy, big kiss!
Me und Maja.