Jag har ju gått omkring i en ganska ordentlig "Hata jul-psykos". Alltså, alla dessa "Ooooh det snöar-i dag är det glöggmyyyyyyys- har handlat ALLA julklappar- Ååååh ännu en Christer-Carola-Sissel gastar äckliga julsånger-skiva ute i affären"-facebookuppdateringar, de puttar mig över kanten. Alla präktiga måsten som får de flesta, i synnerhet kvinnor, att stressa sina hjärtan till takosubo-syndrom (brustna hjärtan på lekmannaspråk). Julen ska vara en tid för glädje. Och en tid att kanske ägna lilla Jesusbarnet en tanke om man är lagd åt det hållet. Däremot är det inte en tid att leka Martha Stewart och se snett på alla som inte lutar fisken själv, knådar vört och gör åtta sorters pepparkakor med designerglasyr och åker till självaste tomteland för att inhandla gran. Icke att förglömma, lägger hela Togo, Benin och Ugandas samlade BNP på julklappar som egentligen är helt onödiga och skamligt dyra. Den här påklistrade, påtvingade hysteri får mig att må illa. Och slå bakut som en bindgalen åsna.
Men trots mitt Grinchen-beteende så har jag blivit förärad med en för tidig julklapp. Så jag tar en paus i mitt hatande. Jag går över till den mörka sidan. Eller tja, den julgransbelysta och hysteriglittriga värmeljusbeströdda glöggmys-och annan djävulskaps-sidan. Men bara tillfälligt. Och ska jag ha en gran tänker jag banne mig sno den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar