Går inte upp för mindre än 10 000 dollar

Efter en fet jobbvecka är slut går det att kosta på sig ett sådant citat. Omgjort och snott av übersupermodellen Linda Evangelista, som precis som jag uppebarligen har problem att få kroppen ur sängen. Där delar sig dock vägen mellan oss två och vi har inga fler gemensamma faktorer. Vad jag vet.

Efter hemkomst var en prioritering att trots den sena timmen tvaga bort the filth. För efter över 30 helgpasstimmar är åtminstone jag inte fräschast i stan, jag kan ju inte skriva vad jag gör på jobbet men vi säger så här: var glada att jag inte delar med mig. It’s all blood, sweat and tears som jag inte bara lever utan bokstavligen badar i. Och lite penicillin och natriumklorid på grund av en liten mindre olycka. Hade nog sylt i håret också, gamlingarna tror att jag är sexton och klappar gärna ”den lille snille jenta” på huvudet...
Kan erkänna att ja, kanske var de 45 minutrar i vattnets tecknet i omiljövänligaste laget men ärligt talat, i Norge slänger vi nära på allt i söppla och det råder returstationsmässigt undantagstillstånd. Lägg till att jag var så trött att jag glömde bort att intvålning, schamponering och balsamering inte sker automatiskt för att man står där inne. Var dessutom vild och galen likt en man med en dödsdom – jag lade mig med BLÖTT HÅR. Med risk för att se ut som det där lemmeltrollet Plupp. Minus den blå färgen eftersom jag övergav den hårfärgen efter Prodigykonserten 1997 eftersom det visade sig att jag delade frisyr och färg med Keith Flint, den clownliknande killen som sjunger.

Nu har jag tappat tåget här. Till saken. Jo, min kaxiga plan på att sova, sova, sova som att det inte fanns en morgondag bakfyrade aningens. Men jag fattade det först efter en tjugo minuter från att jag började med det här nattliga författandet.
Vaknade spyfärdig. Hann tänka både Noro, Calici och Henoch Krönleins pulpa innan jag insåg att när man ätit fyra mackor, en panini och två miniskivor skinkstek och en potät på två dygn så kanske det har med saken att göra. Fördömt! Men när magen väl knutit sig spelar det ingen roll att man lockar med Crüsli (mer om det en annan dag), det är bomstopp. Tänkte att jaha ja, det är väl bara att ta morgon. Det blåser griskallt rakt igenom lägenheten (flest meter per sekund och Europas svar på the windy city är tydligen Bodö...) och jag skakar tänder när jag plötsligt inser att mitt hår fortfarande är vått. Varför? Har någon gått in och tvättat det i sömnen? Är det här någon slags kissnödighetsdröm som slagit tilt? Har håret för alltid ändrat konsistens och kommer vara stripigt och blött? Så slänger jag det där berömda getögat mot klockan och konfronteras med att den visar 02.35, vilket betyder att jag a) sovit i två timmar b) stigit upp för helt klart mindre än 10 000 dollar, exakt noll kronor faktiskt. C) tvingas lyssna på en jävla låt där de sjunger nåt om ballar i grus. Det låter så iallafall.

Önskan att gå samma öde till mötes som en värmländsk varg har aldrig varit större. Men jag kanske borde skriva min CV lite improviserat utifall någon vill rädda mig för att må lite bättre i den syndiga själen...Jag kan laga mat jävligt bra, emellanåt dra ett skämt och är hyfsad på Horse, basketspelet Tue brukade köra. Om du räddar mig är jag helt enkelt din för evigt.

ps. bilden har inte direkt med texten att gøra, men nær jag har tråkigt tænker jag på tillfællen som ær roliga. Och nær familjen Lundberg rensade førråd ær ett av dem.