Status: svag
Humör: svag
Lyssnar på: Girl, you 'll be a woman soon/ A thousand kisses deep (Leonard Cohen)
De senaste helgerna har varit så fyllda med saker att göra, min otränade kropp säger vila. Min envisa hjärna säger gå på högvarv. Men om sanningen ska fram är jag trött. Alla ska vi bära våra kors och be om förlåtelse för våra synder. Det är rättvisa. Men vad händer när orken tar slut? När vägen stadigt lutar uppåt och dina krafter har sinat? Just nu har jag inga svar. Bara självförakt. Man kan inte alltid vara glad, även om jag skulle önska det. Priset är högt i mina ögon, för jag älskar att va glad. Vattnet rinner långsamt under den här bron, men på nåt vis har dammarna öppnats... är inte det ironi? Då måste man nästan skratta åt det...