Familjelivet skrämmer dig, Knut. Så sa Ch igår efter jag åter klagat på föräldrarollen och småbarn. Men visst ligger det sanning i det. När andra females får äggsjuka försöker jag finna ursäker för vårt påhittade biologiska kall.
Men lördagen ingav hopp. Vidar hjälpte till att knäcka ägg till sockerkakan som jag fixade ihop. Vilmer låg på golvet, kröp, kikade och Christer fixade lergubbar till två överförtjusta pojkar. Om det är familjeliv är jag på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar