Att älska är ett starkt ord. Men efter den oerhört vackra dokumentären Ola Svensson Superstar räcker inte ens det till. Avgudar? Troligtvis. Hans insida är precis lika vacker som hans utsida. Mest slående var kanske hur den extroverta Ola inrymmer en introvert grubblare, det var vackert och uppriktigt. Från de första tonerna av Calleth you Cometh I till den sista svarta rutan trillar tårarna, för när han blottar sig själv känns det även som om han gör det med mig, det är så märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar