Tom Fords debutfilm A single man, efter en roman av Christopher Isherwood, måste vara 2010:s vackraste. Både till innehåll, utförande och skådespeleri. George Falconer är collegeläraren vars livs kärlek Jim hastigt dör i en bilolycka och i den efterföljande sorgen ligger den existentiella krisen som ett tungt täcke över honom. Och frågan är om han ska dra det över huvudet och aldrig mer fungera som en riktig människa och ge upp, eller trassla sig ur och gå vidare, hur man förmår sig att göra det när kalla krigets rädsla håller strupgrepp om världen.
Colin Firth är enastående. Hans sorgsenhet och lidande är så hjärtskärande och hans aningen strama framtoning är perfekt, precis som konstrasten till de livfulla unga männen. Dialogen är insiktsfull, med ett snett leende trots allvaret och alldeles utsökt, och fotot likaså.
A single man är det vackraste, starkaste porträttet av kärlek och vansinnig sorg (med en samtidig tröst i hopplösheten..!?!), Det är en stark hyllning till estetik och människans skönhet tillika skörhet. Förhoppningsvis är jag hopplöst efter och är sist att se den. Om inte: Se den!!!
PS: Ja, kostymen är givetvis suverän. Men att bli förvånad över att det skulle vara som att bli förvånad över att det finns matvaror på Ica.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar