Good old 34:an. Jag sitter som en hamster, blir beroende av mahjong och försöker hålla mig vaken, för att kunna hålla ett vakande öga. Oftast sker ögonöppnandet på kemisk väg med koffein och sliskiga energidrycker. Men det slår mig att jag gillar, jag har saknat att lägga pussel med friskhet och sjukdom, mediciner och bondförnuft. Nu sitter jag mitt i väntan. Hoppas på att få dra iväg. Eller hoppas och hoppas. Jag måste. Ni vet. Jag har aldrig ryggat förrän nu. Men jag fegar ur. Drar.
Visst, det är för pengarnas skull. Men mest för avståndet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar